Annons

Faktakollen

Erik Scherlund

Erik Scherlund

Påstående:

I
en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver de rödgröna
partiledarna hur de ska överbrygga klyftorna mellan rik och fattig
om de kommer till makten efter valet.

I
artikeln levereras en rad påståenden om sakernas tillstånd.

Bland
annat:

• Inkomstskillnaderna
i Sverige har aldrig varit större i modern tid.”

• Under
den gångna mandatperioden har klyftan mellan rik och fattig ökat.”

Hur
det är:

För
att mäta inkomstskillnader använder sig Statistiska centralbyrån
(SCB) av den så kallade Gini-koefficienten.

Desto
större Gini-koefficient desto större inkomstskillnader. Noll skulle
innebära att alla individer hade exakt lika mycket. Beräkningen sker på hushållens disponibla inkomst.

Även
de rödgröna använder sig av Gini-koefficienten – exklusive
kapitalinkomster – när de ombes att bevisa sitt påstående.

Valet
att inte räkna med kapitalinkomster ger enligt SCB en mer
rättvisande bild än att räkna in dessa eftersom just
kapitalinkomsterna är väldigt ojämnt fördelade och kan variera
kraftigt på kort tid. Även SCB:s uträkning som Faktakollen har använt sig av är exklusive kapitalinkomster.

I
skriften ”Inkomstfördelningen 2008” publicerar SCB statistik
över inkomstfördelningen i Sverige sedan 1991. Här blir det
tydligt att Gini-koefficienten blivit större under mandatperioden
och att den 2008 är större än någonsin.

Men
ökningen kommer inte som en blixt från klar himmel utan har pågått
under en längre period, med undantag för några år i början av
2000-talet.

1991
vad den 0,208

2002
var den 0,235

2008
vad den 0,259

I
samma skrift från SCB (tabell 5) finns också statistik över hur den
disponibla inkomsten fördelas i samhället fram till och med 2008.

Här
går det bland annat se utvecklingen för dem som har högst
respektive lägst inkomst i Sverige.

I
statistiken delas befolkningen upp i tio så kallade deciler, grupper
om tio procent.

Decil
1 = 10 procent av befolkningen med lägst disponibel inkomst.

Decil
10 = 10 procent av befolkningen med högst disponibel inkomst.

Mellan
åren 2006 och 2008 är trenden tydlig.

Decilgrupp
1,2 och 3, grupperna med lägst inkomst, har alla minskat sin andel
av den totala inkomstsumman.

Decilgrupp
8, 9 och 10, grupperna med högst inkomst, har samtliga ökat sin
andel av inkomstsumman.

Det
handlar inte om några enorma tal men ger ändå en enhetlig bild.
Inkomstklyftorna har ökat under den del av mandatperioden som det
finns tillgänglig statistik för.

Samtidigt
bör det påpekas att inkomstklyftorna blev allt större redan under
den förra mandatperioden då socialdemokraterna hade
regeringsmakten.

Slutsats:

De
rödgröna får grönt ljus för sina påståenden om att
inkomstskillnaderna i Sverige aldrig varit större i modern tid och
att klyftan mellan rik och fattig ökat under den gångna
mandatperioden.

Påståendena
i sig är alltså korrekta.

Slutsatsen
baseras dock enbart på fakta fram till och med 2008. Det finns en
möjlighet – om än tveksamt rent statistiskt – att trenden
skulle kunna ha brutits.

Viktigt
i sammanhanget är också det faktum att utvecklingen mot ökade
klyftor pågått under en längre tid.

Under
1990-talet ökade inkomstskillnaderna och en topp nåddes år 2000.
Sedan följde några år med minskade skillnader. Men 2004 började
inkomstskillnaderna öka igen.

Det
betyder att klyftan mellan fattig och rik ökat även under
socialdemokratiskt styre.