Annons

Faktakollen

Dan Nilsson

Dan Nilsson



Påstående: I riksdagens partiledardebatt den 16 juni sade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly: ”Socialbidragskostnaderna ökar i 90 procent av landets kommuner”.

Hur det är: I debatten angav inte Lars Ohly hur han hade fått fram ökningen. Faktakollen vände sig till Socialstyrelsen som är den myndighet som ansvarar för statistiken över socialbidrag eller försörjningsstöd som är det begrepp som används i officiella sammanhang.

Enligt den senaste kvartalsrapporten har utbetalningarna, exklusive introduktionsstöd till flyktingar, ökat i 245 kommuner första kvartalet i år jämfört med motsvarande period förra året. Det är 84,5 procent av landets 290 kommuner.

Totalt betalade kommunerna 2,4 miljarder kronor i bistånd under första kvartalet 2010. I fasta priser ökade summan med 12 procent jämfört med kvartal ett 2009.

I 42 kommuner hade utbetalningarna minskat och i tre var de oförändrade. Introduktionsersättningen till flyktingar och andra utlänningar kommunerna tar emot minskade med 5 procent första kvartalet i år jämfört med samma period i fjol.

2009 fick, enligt Socialstyrelsens årsrapport, 237 307 hushåll socialbidrag. Det var en ökning med 22 100 jämfört med 2008. Antalet personer som fick bistånd förra året uppgick till 422 300. Det var en ökning med 10 procent jämfört med 2008.

Under 2009 betalade kommunerna lite drygt 11 miljarder kronor i socialbidrag. Utbetalningarna ökade med 17 procent jämfört med 2008.

Slutsats: Lars Ohlys påstående skiljer 5,5 procentenheter från den exakta uträkningen av i hur många kommuner socialbidragen ökar första kvartalet i år jämfört med motsvarande period förra året. Istället för att avrunda uppåt borde han, enligt gängse regler, ha avrundat nedåt och då sagt 80 procent. Skillnaden är dock så pass liten att Lars Ohly får gult ljus av Faktakollen.

Dan Nilsson


Påstående: I en artikel på DN-debatt den 26 maj skriver Mona Sahlin, Thomas Östros, Thomas Bodström, Carin Jämtin och Ilija Batljan följande om hur många småhus i Stockholms län som omfattas av den rödgröna oppositionens förslag till förändrad fastighetsskatt:

”De som har dyra villor, värda över cirka sex miljoner (det vill säga ett taxeringsvärde om 4,5 miljoner eller mer) får höjd skatt. Det berör cirka 21 000 eller 7,5 procent av husen i Stockholms län.”

Faktakollen har granskat om det stämmer.

Hur det är: I Stockholms län finns, enligt Lantmäteriet, 313 957 småhus. Av dessa har 23 265 ett taxeringsvärde på 4,5 miljoner kronor eller mer. Det är 7,4 procent av alla småhus i länet.

I hela landet finns 2 336 390 småhus. Av dessa har 32 960, eller 1,4 procent, ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor.

Så här ser de rödgröna partiernas förslag till fastighetsskatt ut: Innehavare till småhus med ett taxeringsvärde på mer än 4,5 miljoner kronor får betala mer pengar än i dag. Från den 1 januari 2011 ska de utöver den nuvarande kommunala avgiften också betala en procentenhet skatt på den del av taxeringsvärdet som överstiger 4,5 miljoner kronor. Samtidigt ska den nuvarande begränsningsregeln, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, omfatta alla.

Den ränta/avgift som betalas på uppskjuten reavinstskatt ska i ett första steg avskaffas för belopp upp till och med 200 000 kronor. I dag betalar man, förenklat uttryckt, 0,5 procent i ränta/avgift på den uppskjutna reavinsten.

De rödgröna vill höja skatten på reavinsten till 23 procent, i dag är den 22 procent.

Slutsats: Påståendet om att 7,5 procent av småhusen i Stockholms län berörs av den rödgröna fastighetsskatten stämmer. Därför ger Faktakollen Mona Sahlin och hennes medförfattare grönt ljus för påståendet om att 7,5 procent av småhusen/villorna i Stockholms län berörs av de rödgrönas förslag.

Sofia Ström

Påstående:

Socialminister Göran Hägglund (KD) skriver att medborgarnas förtroende för vården ökar och att tillgängligheten ökat på SvD:s Brännpunkt.

”Det är 67 procent färre som väntar mer än vad vårdgarantin anger efter ett år med kömiljarden”.

Hur det är: Kömiljarden innebär att Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen har enats om en konstruktion där en miljard kronor ska fördelas mellan de landsting som lyckas väl i att ge sina patienter vård i tid och korta ned sina vårdköer.

Vårdgarantin innebär att en patient ska få kontakt med vården samma dag, besöka husläkare inom fem dagar, besöka specialist inom 30 dagar och behandling inom 90 dagar.

SKL driver en webbsida, vantetider.se, där man kan se aktuella väntetider i olika landsting.

Där har de gjort en jämförelse mellan jan-april 2009 och jan-april 2010 (i genomsnitt per månad) på hur många som fick vänta längre än 90 dagar på besök respektive operation. Enligt den uträkningen väntar 48 procent färre på besök, och 43 procent färre på operation, vilket ger ett snitt på 45,5 procent.

– Kömiljarden aviserades hösten 2008 men den började användas i början av 2009. Därför har vi valt att räkna med de första månaderna 2009, säger Berlith Persson, på avdelningen för vård och omsorg vid SKL.

–Det uppstår också en del säsongsvariationer som man måste ta hänsyn till. Efter sommaren och i januari är köerna längre på grund av semestrarna, därför valde vi att räkna januari till april, säger Persson.

Varifrån har då Göran Hägglund fått 67 procent?

– Vi har börjat våra beräkningar från september 2008, då kömiljarden aviserades. Sedan har vi jämfört med de senaste siffrorna på väntetider, som är från april 2010, säger Tobias Nilsson, politiskt sakkunnig hos Göran Hägglund.

Här kan du hitta en pdf-rapport med resultat på riks- och landstingsnivå där sifforna för antalet väntande i april återfinns.

Typ av vård: September 2008 April 2010 Procentuell nedgång

Besök 97 908 33 490 66 procent

Operation 29 648 9 649 67 procent

Snittnedgång: 66,5 procent

Varför började ni räkna från september 2008 då kömiljarden ännu inte tagits i bruk?

– Därför att den gav effekt från dag ett i landstingen. Vi såg direkt ett förändrat beteende som fokuserade mer på tillgänglighet i vården, säger Nilsson.

Göran Hägglunds påstående om att medborgarnas förtroende för vården ökar bekräftas av den senaste Vårdbarometern. Alla kategorier som mäts vad gäller förtroende och tillgänglinghet har fått bättre betyg. Bland annat har andelen som anser att väntetiden inom vården är orimlig nästan halverats sedan 2001.

Slutsats:

Göran Hägglund får gult ljus på sitt påstående. Det är 67 procent färre som väntar längre än vad vårdgarantin anger efter ett och ett halvt år med kömiljarden. Inte efter ett år, som han uppger i sitt påstående. Siffrorna stämmer men han anger fel mätperiod.

Hägglunds politiske sakkunnige uppger att de har mätt mellan september 2008 och april 2010.

Göran Hägglund har därmed inte tagit hänsyn till de säsongsvariationer som exempelvis SKL gör i sin beräkning. I september är vårdköerna normalt mycket längre än vad de är i april. För att få korrekta siffror bör man mäta samma månad under olika år.

SKL:s beräkning av det första året hamnar på att 45,5 procent färre får vänta på vård efter kömiljarde

Faktakollen

Diskussionerna om SvD:s faktakoll av Mona Sahlins uttalande om ungdomsarbetslösheten fortsätter. Flera läsare undrar varför S-ledaren får gult ljus när hon använder officiella siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Ett exempel är signaturen Undrande, som skriver:

”Kära Faktakollen, jag ser verkligen fram emot ett svar på frågan på om det över huvud taget är möjligt för en politiker att säga ”Ungdomsarbetslösheten är X procent” och få grönt ljus – och i så fall vilken siffra X ska vara för att politikern i fråga ska lyckas med det”.

SvD har fått kritik för att vi ifrågasätter att en politiker använder statistik från SCB som följer internationella standarder. I debattartikeln i Aftonbladet skrev Mona Sahlin att ungdomsarbetslösheten överstiger 30 procent. ”Nu är 190 000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa i Sverige”, skriver hon.

SCB:s siffror ger Sahlin helt rätt. Enligt statistiken från april, som är den senast tillgängliga, var 194 000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa. Det motsvarar 30,9 procent, enligt samma statistik.

Det skulle tala för att att Mona Sahlin skulle få grönt ljus. Men det finns dock ett men i statistiken. Två saker är viktigt att känna till om SCB:s ungdomsarbetslöshetssiffror:

* Antalet arbetslösa ungdomar jämförs inte mot hela ungdomskollektivet, utan bara mot de som anses tillhöra arbetskraften. Idag finns runt 1,2 miljoner ungdomar i det aktuella åldersspannet i Sverige och av dessa tillhör 627 000 personer arbetskraften. Övriga runt 600 000 personer är till exempel studenter som varken söker arbete eller har något arbete. 194 000 av 627 000 blir 30,9 procent, medan 194 000 av 1,2 miljoner blir 16,1 procent.

* I arbetslöshetssiffran ingår heltidsstuderande som aktivt söker arbete. Det är personer som går i grundskolan, på gymnasiet eller på högskola eller universitet men som också aktivt söker arbete och är beredd att ta ett jobb. Det kan handla om att de söker ett heltidsjobb, men också att de letar efter ett extraknäck. Definitionen för att aktivt söka arbete är att personen sökt minst ett jobb de senaste fyra veckorna.

Egentligen är det inget konstigt med detta. Statistiken följer de regler som FN-organet ILO satt upp. Men samtidigt påpekar SCB att även om ungdomsarbetslöshetssiffrorna på intet sätt är missvisande så bör de ändå kompletteras med denna information. I rapporten ”Principiella grunder för Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsmarknadsstatistiken”, som släpptes tidigare i år och som finns tillgänglig tillsammans med arbetslöshetsstatistiken, tas september 2009 som exempel. Så här skriver myndigheten:

”Under hösten 2009 har arbetslösheten i gruppen 15-24 år varit över 20 procent (sep: 24,3%). Det är självfallet ett mycket högt värde och ett allvarligt problem. Det är just en sådan sifferuppgift, en sådan information som (utan att i sig vara missvisande) behöver kompletteras med ytterligare information. Vad man i detta fall bör framhålla är att ungefär hälften av denna åldersgrupp studerar och ungefär hälften tillhör arbetskraften. Procentuppgiften avser arbetslösheten bland de ungdomar som tillhör arbetskraften (SCB:s kursivering, red anm). I relation till hela befolkningen (i denna åldergrupp) skulle siffran alltså ungefär halveras. En mycket stor del av arbetslösheten utgörs vidare av heltidsstuderande (som söker jobb) – exkluderas denna grupp vore siffran ca 15 procent (av arbetskraften) och ca 7 procent (av åldergruppen).”

SCB påpekar alltså att uppgiften om hur många ungdomar som är arbetslösa behöver kompletteras med dessa uppgifter för att blir rätt uppfattade. ”Problemet är då inte att AKU:s statistik är missvisande utan snarare att en del användare missförstår statistiken. Men det bör också tydligt redovisas att en stor del av de heltidsstuderande, som i AKU anger att de skulle vilja arbeta, är ganska nöjda med sin situation som studerande”, skriver SCB i rapporten.

I SCB-rapporten ”Statistiska meddelandet för första kvartalet 2009″ utvecklas detta. Som titeln säger handlar rapporten om första kvartalet 2009, då ungefär hälften av de arbetslösa ungdomarna också var heltidsstuderande. I undersökningen samlar SCB in information kring hur dessa personer upplever sin situation – ser de sig själva som i huvudsak studerande eller som i huvudsak arbetslös? Så här skriver SCB:

”Under första kvartalet 2009 betraktade sig 88 procent av de arbetslösa heltidsstuderande ungdomarna i åldern 15-24 år som i huvudsak studerande och drygt 10 procent som i huvudsak arbetssökande. Här finns dock skillnader mellan de yngre och de äldre ungdomarna. Bland ungdomar i åldern 15-19 år betraktade sig 95 procent som i huvudsak studerande medan motsvarande andel ligger på 73 procent bland ungdomar i åldern 20-24 år”, skriver SCB.

I debattartikeln i Aftonbladet väljer Mona Sahlin att inte nämna någon av punkterna ovan. ”Med 190 000 arbetslösa ungdomar i landet krävs att regeringen agerar”, skriver hon helt kort. Hon använder alltså SCB:s siffror utan att ge den information som myndigheten själv anser att nödvändig för att förstå dem.

Därmed blir det gula ljuset berättigat enligt Faktakollen. Grönt ljus ges till uttalande som på alla sätt och vis är korrekta och där politikerna gett den information som behövs för att väljaren ska få en korrekt bild. På motsvarande sätt ges rött ljus till uttalanden som är direkt felaktiga. Gult ljus däremot är ett omdöme som ges då politiker inte berättat hela sanningen, vinklat sina uppgifter på ett visst sätt eller bara tagit med delar av tillgänglig information som passar deras syfte.

Däremot finns ett annat fel i Faktakollen. Vi skrev att det totala antalet 15 till 24-åringar i Sverige är 627 100. Det är fel. Som vi skriver ovan syftar den siffran istället på hur många 15 till 24-åringar som ingår i arbetskraften. Den korrekta siffran för antalet ungdomar mellan 15 och 24 år är runt 1,2 miljoner.

Maria Janson

Varje faktakoll brukar medföra en livlig diskussion i kommentarsfältet till bloggen. Det är vi mycket glada för.

I det senaste inlägget vill flera läsare att Mona Sahlin ska få grönt ljus. ”Mona använder Sveriges officiella definition, vilket är samma som EU och FN-organet ILO”, skriver signaturen Pär.

Andra vill att lampan skulle ha varit röd. ”Om inte ett 30 procentspåstående ger rött ljus så är det ingen idé att använda betygsskalan över huvud taget”, tycker Sven och får medhåll av Bo:

”Hur kan man ta med studenter i arbetslösa? Då borde man ju ta med barn, pensionärer, döda etc. Snacka om att använda statistik för att främja sin egna agenda.”

Faktakollen står fast vid sin motivering till det gula ljuset. Granskningen visar på komplexiteten kring sysselsättningsstatistik och att siffrorna som används i debatten sällan ger en helt korrekt bild av den komplicerade verkligheten.

Fortsätt gärna diskussionen i kommentarsfältet eller mejla oss på faktakollen@svd.se. Skicka gärna med citat och utspel du vill ha granskade.

Karin Thurfjell

Påstående: I en debattartikel i Aftonbladet

(http://www.aftonbladet.se/debatt/article7219512.ab ) den 31 maj skriver Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att arbetslösheten bland unga mellan 15 och 24 år är över 30 procent. Faktakollen har granskat påståendet.

Så här är det: Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) var 193 600 personer mellan 15 och 24 år arbetslösa i april. Det totala antalet 15 till 24-åringar i arbetskraften Sverige är 627 100 (red anm. Tidigare fanns inte ordet ”arbetskraften” med, vilket skapade en felaktig uppgift). Det innebär att 31 procent i åldersgruppen är arbetslösa.

I den siffran ingår även personer som studerar på heltid, men som samtidigt söker jobb genom Arbetsförmedlingen. Det spelar ingen roll om studenterna söker heltidsjobb eller deltidsjobb på bara några timmar i veckan, de ingår ändå i statistiken.

Om man räknar bort heltidsstudenterna är antalet arbetslösa mellan 15 och 24 år 72 100, eller 11,5 procent.

Arbetsförmedlingen har bara siffror på arbetslösa mellan 18 och 24 år, och i det åldersspannet stod 10,5 procent till arbetsmarknadens förfogande i april. Studerar man heltid räknas man normalt inte stå till arbetsmarknadens förfogande även om man söker jobb och är inskriven hos Arbetsförmedlingen.

Slutsats: Gult. De flesta tycker nog inte att heltidsstudenter som söker extrajobb ska räknas till de arbetslösas skara. Samtidigt finns bland studenterna de som pluggar bara för att de inte får något heltidsjobb, och ur den aspekten speglar inte heller siffran 11,5 procent hela sanningen.

Redaktionens anmärkning: Det gula ljuset för Mona Sahlin har fått en del kritik och flera läsare anser att hon borde ha fått grönt ljus eftersom hon använder SCB:s officiella statistik. Här finns en längre förklaring till varför det gula ljuset delades ut.

Dan Nilsson


Påstående:

I Sveriges Televisions morgonsoffa den 28 maj sade näringsministern och Centerpartiet ordförande Maud Olofsson följande:

”Sysselsättningen är högre. Det är 100 000 fler sysselsatta nu än när vi tillträdde, trots finanskris.”

Faktakollen har granskat påståendet.

Hur det är: Enligt originaldata i Statistiska centralbyråns, SCB, arbetskraftsundersökningar var 4 477 200 personer i åldern 15-74 år sysselsatta i oktober 2006. I april 2010 var 4 481 100 (SCB reviderade siffrorna i går, därför har vi ändrat i Faktakollens ursprungstext) sysselsatta.

Men att jämföra originaldata för olika månader är ingen bra metod.

Därför jämför Faktakollen december 2006 med december 2009. December 09 är den mest aktuella månaden som går att jämföra med en månad efter att regeringen tillträdde i oktober 06.

I december 09 var det 23 700 fler sysselsatta.

Felmarginalen i statistiken är cirka plus/minus 35 000.

Bäst är dock att använda den säsongsrensade statistiken, då kan man, enligt SCB jämföra olika månader. Utfallet blir då följande: oktober 2006 jämfört med april 2010 – plus 35 100 sysselsatta. December 2006 jämfört med december 2009 – plus 28 000.

Maud Olofsson kommenterar:


– Vi har jämfört första kvartalet 2010 med första kvartalet 2006.

Men då hade inte ni tillträtt.

– Nej,nej. Men vi kan inte ta någon siffra som inte har kommit än. Nu har vi mätt kvartal ett, då kan man se att det till och med är 125 000.

Slutsats: Om man räknar som Maud Olofsson så blir det 123 900 fler sysselsatta första kvartalet 10 jämfört med samma period 06. Men Maud Olofsson sade faktiskt att ökningen skett från att den borgerliga regeringen tillträdde och fram till nu. Hur man än då räknar kommer man inte upp till 100 000 fler sysselsatta nu eller i december förra året. Alltså är Maud Olofssons påstående inte korrekt eftersom hon sade att det hade blivit 100 00 fler sysselsatta efter att regeringen tillträdde. Faktakollen sätter rött ljus för näringsministerns uttalande.





Sofia Ström

Påstående:

”Folkpartiet har en tydlig politisk vilja att acceptera betyg för 6-åringar”, sade Maria Wetterstrand (MP) i en debatt med utbildningsminister Jan Björklund (FP) om skolpolitik i Svt:s Agenda.

– Vi vill ha betyg från årskurs sex och inte sex års ålder – det är en viss skillnad, svarade utbildningsministern.

Faktakollen har granskat Maria Wetterstrands påstående.

Hur det är:

Från och med höstterminen 2012 vill alliansregeringen att alla elever skall få betyg redan i årskurs sex. Det framgår av ett förslag som regeringen har skickat ut på remiss.

Men utbildningsministern ligger också bakom den omdebatterade reformen om införandet av skriftliga omdömen till alla elever från årskurs ett. Omdömena började delas ut hösten 2008 efter ett beslut av den borgerliga regeringen.

Det har lett till betygsliknande omdömen på förskolebarn i flera skolor.

Skolverket har varit kritiska mot att skolor tar med bedömningar av elevernas egenskaper och beteenden.

Mats Perstoft (MP) lämnade en interpellation där han ställde frågan om utbildningsministern tänkte vidta åtgärder för betygsliknande omdömen för förskoleklasser.

”Skolpliktiga elever i skolan ska ges skriftliga omdömen som får vara betygsliknande. Motsvarande reglering finns i dag inte för förskoleklassen. Det finns dock inget som hindrar att personalen i förskoleklassen, i de fall vårdnadshavarna önskar det, beskriver barnets starka sidor och de sidor som behöver utvecklas i en individuell utvecklingsplan”, svarade Jan Björklund.

Han säger att föräldrarna med skriftlig information ska kunna informeras om deras barn når målen eller inte. Däremot är han inte ute efter rena betyg:

”Jag tycker att den ska vara precis så djuplodande som man bestämmer på den enskilda skolan. Jag har ett mycket stort förtroende för att Sveriges lärare och förskollärare kan utforma detta. Jag tror inte att det finns förskollärare som kommer att använda en betygsskala med MVG och G för sexåringar – jag tror inte att de förskollärarna finns. ”

Enligt Skolverket är det skillnad mellan betyg och
betygsliknande omdömen – bland annat att det saknas nationella regler för
omdömen. Det betyder att omdömen i
motsatts till betyg inte är jämförbara mellan olika skolor.

– Betyg har nationellt utformade och standardiserade
beteckningar. För att eleverna ska få betyg ska de uppfylla nationella
kriterier som är bestämda i kursplanerna, säger Birgitta Högberg,
undervisningsråd på Skolverket.

Slutsats:

Faktakollen ger Maria Wetterstrand gult ljus för sitt påstående. Jan Björklund har gett uttryck för att acceptera betygsliknande omdömen i förskolan, men inte för rena betyg.

Nyckelfrågan i debatten är var gränsen mellan betygsliknande
omdömen och betyg går. Eftersom Wetterstrand använder termen ”betyg” är inte
ett grönt ljus motiverat. Påståendet hamnar snarare i en gråzon och Faktakollen
sätter därför gult ljus.

Dan Nilsson

Det är intressant att läsa kommentarerna till Pagrotkys uttalande. Flera menar att det borde ha varit grönt istället för rött ljus. Det gröna ljuset skulle innebära att Pagrotsky har rätt. Vi kan inte dra den slutsatsen. Hans uttalande är i någon mening exakt. Han säger inte att majoriteten av, och så vidare. Hade han gjort det hade han fått ett grönt ljus. Möjligen ska han ha ett gult ljus. Alltså en varning. Men att dra sådana slutsatser han gör har, som vi skriver, inte täckning i Smoks siffror.

Fortsätt gärna diskutera och skicka förslag på citat vi bör granska till faktakollen@svd.se. Glöm inte att skicka med en länk till källan.

Dan Nilsson

Påstående: När de rödgröna partierna presenterade sin
kulturpolitiska arbetsgrupp i början av april sade Leif Pagrotsky (S):

-Att sätta sina barn i musikskola kostar i dag mest i tio
kommuner som alla styrs av moderater, medan det är billigast i tio kommuner som
är rödgrönt styrda.

Uttalandet bygger enligt hans pressekreterare på uppgifter
från Sveriges musik- och kulturskoleråd, Smok, som presenterats på ett
seminarium.

Hur det är: En kommuns avgifter för musikskolan varierar
beroende på vad eleven gör, exempelvis är det billigare att spela gitarr i
grupp än om eleven får enskild undervisning.

Smok är en paraplyorganisation som 90 procent av landets
kommuner är medlemmar i. Dit rapporterar de hur avgifterna ser ut, men
rapporternas innehåll kan skilja sig från kommun till kommun. Det finns inga
fastslagna regler för hur det ska se ut. Enligt Smok är det mest relevant att
använda statistiken över kommunernas vanligaste avgifter, den ämnesavgift som
förekommer oftast, om man vill kontrollera Leif Pagrotskys uttalande. Men
eftersom statistiken är ofullständig och varierar är det svårt att dra några
generella slutsatser utifrån den. Men Faktakollen har ändå på två olika sätt
försökt kontrollera Pagrotskys påstående.

Förenklat ser det alltså ut så här bland kommunerna med de
tio högsta avgifterna: Eftersom flera kommuner har samma avgift blir det
sammanlagt 20 kommuner som har de tio högsta avgifterna. I sexton kommuner
dominerar de borgerliga den politiska majoriteten. I två är det S och C som
styr. I en är det borgerliga och socialdemokrater som utgör majoriteten, och i
ytterligare en är det M och S som styr.

29 kommuner har de tio lägsta avgifterna, enligt Smoks uppgifter. Samma sak gäller – fler kommuner har samma avgifter. Den
lägsta avgiften i den gruppen är 0 kronor och den högsta 385. 14 kommuner styrs
av ett eller flera av de rödgröna partierna, 6 är borgerligt styrda, resten
styrs av majoriteter som går över blockgränsen och som i flera fall bygger på
koalitioner med lokala partier.

Slutsats: Att dra den generella slutsats som Leif Pagrotsky gjorde är svårt utifrån den statistik som Smok presenterar. Faktakollen har räknat på de tio högsta respektive lägsta avgifterna för att få en bild som så bra som möjligt stämmer överens med verkligheten. Den bilden stämmer dock inte med
Pagrotskys påstående.