Annons

Faktakollen

Petter Forslund

Petter Forslund

PÅSTÅENDE

Thomas Bodström, socialdemokratisk talesperson i rättspolitiska frågor, debatterade i tisdags kväll mot justitieminister (M) Beatrice Ask i TV4:s Kvällsöppet.

Ett av de ämnen som togs upp var EU:s datalagringsdirektiv, som Sverige ännu inte infört.

Bodström hävdade under debatten (ca 5.00 in på klippet) att Sverige riskerar att få betala 30 miljoner per dag som straff för sin passivitet.

SÅ HÄR ÄR DET

Först – så här gick Bodströms och Asks debatt mer ordagrant:

Thomas Bodström:

”Genom din passivitet har nu Sverige blivit dömda och kommer snart få betala 30 miljoner per dag, så det är man tvungen att genomföra…

Beatrice Ask:

”Nu har du fel, och det var bra…

Bodström:

”Nej det är det som man riskerar att göra”.

Ask:

”… det där har du sagt flera gånger nu. Det är inte 30 miljoner om dan, det är 30 miljoner i en engångssumma, sen kan det prövas igen.”

Bodström:

”Varje dag.”

Påståendet som ska kontrolleras är alltså: Stämmer det som Thomas Bodström säger att Sverige löper risken att ådömas böter på 30 miljoner kronor per dag för att inte ha infört datalagringsdirektivet?

Först – för den som glömt:

EU:s datalagringsdirektiv slår fast att tele- och internetoperatörer måste spara och lagra information om användares telefonsamtal och internetuppkopplingar. Detta för att uppgifterna ska kunna användas för att bekämpa grov brottslighet och terrorism.

Läs mer om direktivet här.

Sverige har, precis som Bodström säger, ännu inte infört direktivet i den svenska lagstiftningen.

Och för detta har Sverige fällts i EU:s domstol för så kallat fördragsbrott. SvD.se rapporterade om själva domen som kom februari i år.

Så – Sverige har inte inför direktivet och för detta dömts i EU-domstolen. Helt korrekt av Bodström så långt.

Men nu blir det snårigare. För i domen mot Sverige finns inget skrivet om ekonomiska sanktioner.

Utan att gå för djupt in på teknikaliteter: EU-kommissionen väckte talan mot Sverige innan Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009.

Och med de regler som gällde då var det upp till kommissionen att först driva ett fall om misstänkt fördragsbrott mot en medlemsstat. Om domstolen sedan slog fast att, jo, här har ett fördragsbrott begåtts, då fick kommissionen gå in och yrka ekonomiska sanktioner i en ytterligare, separat process.

Och så är fallet här – eller rättare sagt, så kan fallet bli.

För än så länge har inte EU-kommissionen lyft något krav på ekonomiska sanktioner i EU-domstolen mot Sverige. I stället pågår fortfarande en så kallad skriftväxling mellan kommissionen och svenska regeringskansliet.

Läget just nu: Kommissionen har bett Sverige följa EU-domstolens dom, Sverige har svarat, men kommissionens tjänstemän är inte nöjda.

– Man har ännu inte fått den information man behöver, en tidtabell eller ett utkast för när lagstiftningen kan vara på plats, säger Love Berggren, pressekreterare för EU-kommissionären Cecilia Malmström, till SvD.se.

– Vi har då återigen bett Sverige att komma in med de uppgifterna, och satt en deadline inom några veckor.

Om kommissionens tjänstemän skulle vara missnöjda även med Sveriges nästa svar – då blir i så fall nästa steg att gå till EU-domstolen med krav på sanktioner.

Så, även om det läget ännu inte har uppstått: visst får det anses vara korrekt att säga att Sverige riskerar sanktioner för sin hantering av direktivet.

Men frågan är om det kan anses vara en rimlig förhandsspekulation att säga att Sverige riskerar böter på 30 miljoner – per dag, som Bodström hävdar.

– Jag har sett spekulationer kring böter, och därför har vi börjat titta på detta. Men det handlar om rätt komplicerade beräkningar, jag kan inte på rak arm säga var nånstans det skulle kunna tänkas landa. Och jag vill ogärna spekulera i juridiken kring detta, säger Love Berggren vid EU-kommissionen.

Anna Falk, departementsråd vid UD:s rättssekretariat, företrädde Sverige vid den första rättsprocessen om datalagringsdirektivet.

Hon konstaterar att EU-kommissionen själva lagt fram ramar och beräkningsmodeller för vilka sanktionskrav som kan bli aktuella gentemot olika medlemsländer.

Exakt hur omfattande ett bötesbelopp skulle kunna bli i det här fallet tycks svårt att bedöma på förhand – kommissionen tar hänsyn till fördragsbrottets svårighetsgrad, varaktighet och behovet av en avskräckande sanktion för att ”undvika upprepning”.

Men en nivå på 30 miljoner svenska kronor låter inte som en orimlig nivå – åtminstone för ett engångsbelopp, anser Anna Falk vid UD.

– Det kan säkert ligga i det häradet. Men samtidigt ska man komma ihåg att något sådant belopp absolut inte slagits fast från kommissionens sida, skriftväxlingen pågår ju fortfarande, säger hon till SvD.se.

Dessutom är det så att EU-domstolen kan besluta om löpande böter från dag till dag, men också om ett engångsbelopp – eller en kombination av båda varianterna. Och vill man sia om hur det skulle kunna landa nu finns inte många tidigare fall att grunda en förhandsbedömning på.

SvD:s Faktakollen har inte lyckats bringa klarhet i exakt hur många fall det handlar om – men olika experter talar om upp till tio fall.

Detta sedan möjligheten till sanktioner infördes när Maastrichtfördraget trädde i kraft år 1993. Ett exempel är Grekland som år 2000 dömdes att böta 20 000 euro per dag i ett rättsfall som handlade om avfallshantering. Samma land fick böta 2 miljoner euro i ett engångsbelopp och 16 000 euro per dag i en dom från år 2009.

I ett annat fördragsbrottsfall från år 2006 dömdes Frankrike till klart högre bötesbelopp. Landet ålades böter på 20 miljoner euro i ett engångsbelopp och dessutom löpande böter på 57,7 miljoner euro per halvår.

– Det man kan säga om EU-domstolens track record är väl att böterna inte varit utformade på något enhetligt sätt, säger Carl Fredrik Bergström, professor i Europarätt vid Uppsala universitet, till SvD.se.

Sverige har inte varit föremål för ekonomiska sanktioner från EU-domstolen tidigare – och där saknas alltså vägledning för vilka bötesnivåer som kan anses troliga denna gång.

Några preliminära belopp i det nu aktuella fallet har EU-kommissionen heller ännu inte skissat på – detta enligt Love Berggren vid EU-kommissionen.

Beatrice Ask grundar sin uppgift på ”ett engångsbelopp på 30 miljoner” på de så kallade standardbelopp som EU-kommissionen räknar på, säger pressekreteraren Martin Valfridsson till SvD.se.

Ett standardbelopp ligger på 2,6 miljoner euro – något mindre än, men ändå hyfsat nära, motsvarande 30 miljoner svenska kronor. Men var hämtar då Thomas Bodström sin uppgift om 30 miljoner per dag?

– När domen kom i våras så diskuterades om det skulle kunna bli aktuellt med ett engångsbelopp, ett vite, eller en kombination av båda. I samband med det gjordes en uppskattning som landade på 30 miljoner i ett dagligt vitesbelopp och det är den siffran jag använder, säger Bodström till SvD.se.

En bedömning han också står fast vid i dag, även om han nu tillägger att det är tänkbart att beloppet både blir högre och lägre.

Vem gjorde den här uppskattningen?

– Den gjordes vid vårt partikansli. Summan kommer från en bedömning av den formel som EU-kommissionen själva använder, där man utgår från ett basbelopp och en koefficient för svårighetsgrad och betalningsförmåga. Då landade man på 30 miljoner, säger Thomas Bodström.

Det höga beloppet är fullt troligt eftersom datalagringsdirektivet värderas som ett mycket tungt direktiv inom EU, enligt Bodström.

– Det är den viktigaste överenskommelsen inom brottsbekämpningen under de senaste tio åren och det är ett hån mot polischefer att den inte är genomförd ännu.

Den formel som Bodström resonerar kring finns i ett meddelande från EU-kommissionen. Där framgår mycket riktigt att det dagliga beloppet räknas fram genom att ett basbelopp justeras upp med hänsyn till fördragsbrottets varaktighet, svårighetsgrad samt medlemsstatens betalningsförmåga.

Å ena sidan är basbeloppet satt till endast 600 euro, motsvarande 5 800 kronor, men å andra sidan säger kommissionen att man har ”ett stort utrymme” när det gäller att bestämma hur svårighetsgraden ska vägas in.

Men med den beräkningsdetaljen är det svårt att komma läng– kommissionens tjänstemän sitter och ser över tänkbara belopp just nu, enligt Malmströms pressekreterare.

Anna Falk vid UD:s rättssekretariat vill heller inte bedöma sannolikheten i den sanktion Bodström flaggar för.

Själv befinner sig Bodström i Kalmar under valrörelsens slutspurt och säger till SvD.se att han inte har möjlighet att redovisa den interna beräkningen för tillfället.

SLUTSATS

Thomas Bodström säger att Sverige dömts för sin hantering av datalagringsdirektivet och riskerar nu att få betala 30 miljoner kronor per dag som straff.

SvD:s faktakoll har visat att Sverige mycket riktigt fällts av EU-domstolen och att det nu kan bli fråga om en process där EU-kommissionen går till domstolen på nytt och kräver att Sverige ges ekonomiska sanktioner.

Ännu har inte så skett – fortfarande pågår en så kallad skriftväxling mellan kommissionen och det svenska regeringskansliet. Vad den kontakten leder till vet ingen säkert i dag.

Faktakollen har vidare visat att beloppet 30 miljoner sannolikt inte är plockat ur luften, utan finns som ett så kallat ”standardbelopp” i kommissionens redovisning för hur de beräknas böteskraven. Standardbeloppet för Sverige är satt till 2,6 miljoner euro, motsvarande runt 25 miljoner svenska kronor.

Bodström uppger också för Faktakollen att grunden för prognosen på 30 miljoner per dag är hämtad från en intern beräkning utifrån EU-kommissionens dokument. Den interna beräkningen har Faktakollen inte kunnat syna närmare.

Olika experter Faktakollen talat med har velat avstå från att bedöma hur trolig eller rimlig Bodströms beräkning kan anses vara. Några tidigare ekonomiska sanktioner mot Sverige finns heller inte att jämföra med.

Grekland, som ligger på ungefär samma nivå för standardbeloppet för engångsböter som Sverige, (2,2 miljoner euro jf med 2,6 miljoner), åkte år 2009 på att betala just runt 2 miljoner euro och sedan ett löpande vite på 16 000 euro per dag (motsvarande runt 152 000 SEK).

Långt från 30 miljoner per dag, alltså. Men – att jämföra med domar och löpande viten mot andra länder kan bli missvisande eftersom flera andra faktorer kan variera, som exempelvis fördragsbrottet art och varaktighet. I det senaste fall som gäller försenat införande av ett direktiv krävdes bara Frankrike på ett engångsbelopp – men vid den tidpunkten hade Frankrike genomfört de önskade åtgärderna (vilket Sverige ännu inte gjort).

SvD:s faktakoll konstaterar att Bodström skulle varit helt fel ute om han hållit fast vid påståendet att ”Sverige kommer snart få betala 30 miljoner per dag…” – för det vet vi inte i dag. Men genom att lägga till ”kan riskera” i replikväxlingen efteråt så placerar han sig i sfären för framtida, i dag inte kända händelser, och uttalandet blir mer svårbedömt.

Faktakollen har inte kunnat finna stöd för att slå fast att Bodström har direkt fel – vi har inte kunnat utesluta att 30 miljoner kronor per dag är en tänkbar påföljd. Något rött ljus blir det därför inte.

Så – grönt eller gult?

Ett grönt ljus skulle kräva ett korrekt och rimligt nyanserat uttalande om hur processen om datalagringsdirektivet kan slå mot Sverige.

Givet att det ännu inte finns något yrkande om ekonomiska sanktioner på 30 miljoner kronor per dag riktat mot Sverige – och att det ännu inte finns något yrkande på sanktioner – så måste Bodströms uttalande ses som hårddraget snarare än nyanserat.

Här får också vägas in att han inleder med att slå fast att Sverige kommer att få betala – först efter Asks inlägg talar han om”kan riskera”.

Sedan kan S-tjänstemännen förstås ha genomfört en fullt rimlig uppskattning av tänkbara böter utifrån EU-kommissionens egna beräkningsformler.

Men frågan är hur de på förhand kan förutsäga vilken svårighetsgrad som kommissionen – och senare EU-domstolen – kommer att anse att Sveriges fördragsbrott uppfyller. Kommissionen anpassar ju sitt utgångsbelopp efter svårighetsgrad och tillåter sig ju då ett ”stort utrymme för skönsmässig bedömning”.

Sammantaget – ett korrekt påstående om verkligheten eller en något hårddragen spekulation om framtida utfall? SvD:s Faktakollen landar på det senare alternativet. Gult ljus, alltså, för Bodströms uttalande att Sverige riskerar 30 miljoner i böter per dag.

En tv-tittare utan förhandskunskaper i EU:s rättsprocesser kan få intrycket av att Sverige befinner sig i en pågående domstolsprocess där det finns ett faktiskt viteskrav på 30 miljoner per dag – men så är det alltså inte.

I stället bedömer Faktakollen att Bodström denna gång rört sig lite för fritt i fältet mellan verkliga sakförhållanden och vad man kan förutsäga om framtiden.

Karin Thurfjell

Påstående:

Så här sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn i SVT:s Duellen som sändes i söndags, och där han debatterade mot S-ledaren Mona Sahlin:

– Vi har nu lyckats få 270 kommuner, tror jag, av landets 290, att vara en del av mottagandet, sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Hur det är:

Enligt Migrationsverkets siffror har bara 168 kommuner idag överenskommelser om att ta emot ensamkommande flyktingbarn. De kommunerna har antingen startat, ska utöka eller ska påbörja mottagande.

Slutsats:

Siffran som angavs i SVT var helt klart fel. Enligt Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius kände Reinfeldt redan när han sa det att det kanske var fel, och därför la han in ett ”tror jag”.

– Det ska vara 168 eller 170, det vet vi. Det blev något snurrigt där, han slant på tungan. Men han kom själv på att det blev fel, direkt efter debatten pratade vi om det, säger Alenius.

Men Reinfeldt gjorde aldrig något försök att korrigera siffran under tv-programmet, och därför får uttalandet rött ljus.

Tobias Olsson



Påstående:

I SVT:s utfrågning av Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand igår torsdag hamnade hon i en diskussion om det som kommit att kallas för en köttskatt – alltså en särskild skatt på animaliska produkter för att minska konsumtionen av till exempel kött. När en tittare undrade vad Maria Wetterstrand tycker om en sådan skatt blev svaret att Miljöpartiet inte föreslagit det. När utfrågaren Mats Knutson hänvisade till ett kongressbeslut svarade Maria Wetterstrand återigen att partiet inte föreslagit någon sådan skatt.

– Vi har inte något kongressbeslut på att vi ska ha en skatt på kött, och vi har inte drivit frågan i riksdagen, sade Wetterstrand.

Hur är det:

Vid Miljöpartiets kongress i maj 2010 sade partiet ja till en motion om minskad klimatpåverkan från kött. ”En fråga för den kommande regeringen”, konstaterade kongressen och gav partistyrelsen i uppdrag ”att ta fram förslag på politiska styrmedel för att minska klimatbelastande köttkonsumtion i Sverige”. Samtidigt gavs också bifall till att partiet ska ta upp frågan i förhandlingar med andra partier.

Motionen går att läsa här (Motion 9.3, sidan 11).

Frågan var också uppe under kongressen 2007. Under rubriken Global miljöpolitik gavs bifall till att Miljöpartiet ”verkar för att Sverige med hjälp av gröna skatter låter den miljöförstöring som köttproduktion innebär avspeglas i priset”. Under samma kongress gavs också bifall till att partiet arbetar för att minska konsumtionen av kött.

Den motionen går att läsa här (Motion 2.1, sidan 9)

Ordet köttskatt nämns inte i besluten, men även i riksdagen har Miljöpartiet tagit upp frågan. I en motion om animalieproduktionens miljöpåverkan skriver partiets representant i skatteutskottet, Helena Leander, att en utredning bör tillsättas om hur animalieproduktionens miljökostnader kan beskattas. Det kan till exempel handla om ändrade skatter på utsläpp av koldioxid och metan, men också om en schablonskatt på animaliska livsmedel, står det i motionen.

– Vi har inte sagt att det exakt måste vara en köttskatt, men vi vill ha någon form av ekonomiska styrmedel för att komma åt animalieproduktionens miljöpåverkan, säger Helana Leander till SvD.se:s Faktakoll.


Slutsats:

När Maria Wetterstrand säger att det inte finns något kongressbeslut på en skatt på kött är det en sanning med modifikation. Kongressen 2007 tog just beslutet att med hjälp av ”gröna skatter” påverka priset på kött. Däremot slår partiet inte fast hur det ska ske – genom en köttskatt eller till exempel höjda skatter på vissa utsläpp. Därmed har hon varken helt rätt eller helt fel – och ljuset blir gult.

Maria Wetterstrand påstår också att partiet inte drivit frågan i riksdagen. Motionen i skatteutskottet hänvisas till enskilda riksdagsledamöter. När SvD.se talar med Wetterstrands språkrörssekreterare Anders Wallner säger han att partiet inte föreslagit en köttskatt i någon budgetmotion och inte aktivt driver frågan. Det är helt korrekt – köttskatt finns inte med i partiets budgetmotioner från den här mandatperioden. Även här handlar det om nyanser i uttalandet – partiet har aldrig föreslagit en köttskatt i riksdagen och motionen i skatteutskottet handlade istället om en utredning av en eventuell skatt. Men eftersom riksdagsledamöter från partiet tagit upp frågan i riksdagen går det inte heller att ge ett grönt ljus på uttalandet. Även här blir det alltså gult ljus.

Dan Nilsson

Påstående:

När de rödgröna den 29 augusti lanserade sitt förslag om maxtaxa i hemtjänsten sade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly att det skiljer 360 kronor mellan den högsta och lägsta timtaxan i kommunerna. Han angav då ingen källa till påståendet. Men i efterhand hänvisar Vänsterpartiet både till en egen utredning de beställt av Riksdagens utredningstjänst och till en genomgång av taxorna PRO har gjort.

Hur är det:

Det finns inget enhetligt system för hur kommunerna tar betalt för hemtjänst. Vissa tar betalt per timme, andra använder sig av såkallade nivåtaxor vilket betyder att man betalar en summa för upp till ett visst antal timmar per månad. Om antalet timmar ökar kan det finnas ytterligare en nivå vilket innebär att summan ökar.

Sveriges kommuner och landsting gör inga sammanställningar av kommunernas hemtjänsttaxor. Den mest fulltsändiga sammanställningen är PRO:s. Enligt den har Sunne den högsta timtaxan i år, 435 kronor. Den lägsta har Järfälla, 77 kronor. Skillnaden är 358 kronor.

Samtidigt finns det redan i dag en begränsning av hur mycket en person behöver betala i hemtjänstavgift per månad. Den är 2010 1 696 kronor. För att räkna ut om en person har möjlighet att betala avgift lägger man samman personens nettoinkomster, även av kapital, och bostadstillägg. Från den summan dras sedan 4 787 kronor om man är ensamstående och 4 045 kronor om man är sammanboende plus den faktiska bostadskostnaden och eventuelle tillägg för fördyrande levnadsomkostnader, exempelvis kostnad för god man. När den uträkningen är gjord ser man om det finns något betalningsutrymme kvar. Om till exempel betalningsutrymmet är 500 kronor får man betala det även om man egentligen når taket på 1 696 kronor. Finns inget utrymme är hemtjänsten gratis.

Reglerna för hur mycket en kommun får ta betalt finns i socialtjänstlagen kapitel 8.

Även om det finns regler som begränsar hur mycket en kommun får ta ut i taxa kvartsår faktumet att det finns skillnader i timtaxan. För den som bor i Järfälla med den lägsta taxan innebär det att man kan få 22 timmar i hemtjänst innan man når taket. Den som bor i Sunne, som har den högsta taxan, kan få knappt fyra timmar innan begränsningsregeln träder i kraft.

Slutsats:

Lars Ohly har rätt när han säger att skillnaden är 360 kronor mellan den lägsta och högsta timtaxan. Att han missar med två kronor får anses som godtagbart. Därför får han grönt ljus.

Men det förtjänar samtidigt att påpekas att Lars Ohly inte redovisar att det redan i dag finns en begränsning av hur mycket en person måste betala per månad för hemtjänst. För väljarna hade en sådan redovisning gett en djupare och mer fulltsändig bild.

Sofia Ström


Påstående:

I måndagens Agenda möttes Maria
Wetterstrand (MP) och Maud Olofsson ( C) för att diskutera vilket
parti som är grönast. Debatten blev livlig och Maud Olofsson
anklagade Maria Wetterstrand för att ”komma med felaktiga
uppgifter”.

Maria Wetterstrand, MP:

– Tittar man på vad den här
regeringen har drivit, så har man gjort rankningar från
internationella miljöorganisationer som visar att Sverige har
sjunkit avsevärt i den internationella rankningen, och
miljöpolitiken där vi har blivit omsprungna av länder som Kina och
Indien.

– Maud Olofsson, C :

Ni väljer att plocka ut en del av
rankningen, bara den delen som handlar om klimatpolitik. I hela
rankningen så ligger Sverige tvåa, bara Brasilien ligger före oss.
Så kom inte med felaktiga uppgifter.

Hur det är:

Enligt Robert Damberg, språkrörssekreterare vid Miljöpartiet är det rankningen av den tyska organisationen German Watch som Maria Wetterstrand syftade på i Agenda.

Miljöorganisationen German Watch gör varje år en genomgång, Climate Change Performance Index, av
industriländernas miljöarbete.

Organisationen samlar då in information från flera miljöorganisationer i alla länder.

Sedan görs en rankning som baseras på tre delresultat:
Utsläppstrender, utsläppsnivåer samt klimatpolitik.

De senaste åren har Sverige legat i
topp och haft bäst resultat sammantaget, men i år sänktes Sveriges
rankning, och vi hamnade på femte plats.

Plats 1-3 i rankningen lämnas tomma
eftersom ”inget land gör tillräckligt för att förhindra
klimatförändringar”, skriver German Watch.

I år blev Brasilien fyra, och Sverige petades för första gången på fyra år ner från toppositionen.

Sämst gick det på området
klimatpolitik, där Sverige sjunkit från plats 10, 2009, till plats 18, 2010, r är tabellerna från German Watch. (De ligger inte utlagda på internet men kan skickas från organisationen vid förfrågan.)

Det gjorde att Sverige bara fick
betyget ”medel” i klimatpolitiken av German Watch, och därmed halkade vi ner i
totalrankningen.

Betyget ”bra” fick något oväntat
en rad flera nyligen industrialiserade länder, som Indien, Mexiko,
Sydafrika och Kina som gjort stora framsteg på
klimatpolitik-området. Flera av dem spelade en konstuktiv roll vid
FN:s klimatförhandlingar. Även England fick betyget ”bra” här, men sämre resultat på andra områden.

– Vi har inte sjunkit avsevärt i den totala miljörankningen, men vi har sjunkit avsevärt i klimatpolitiken. Vi har en bra historia och vi är duktiga på miljöskatter och minskade utsläpp – men vi har tappat i tempo, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Slutsats:

Maria Wetterstrand får rött ljus för sitt påstående att Sverige sjunkit avsevärt i den internationella rankningen. Vi har bara sjunkit en plats. Däremot får hon grönt ljus för att vi sjunkit avsevärt i klimatpolitiken, där vi sjunkit åtta placeringar, och för att påståendet att vi blivit omsprungna av Kina och Indien inom klimatpolitiken. Därmed får Maria Wetterstrand gult ljus.

Maud Olofsson får grönt ljus för sin invändning att i hela rankningen så ligger Sverige tvåa, bara Brasilien ligger före.

Sofia Ström

Påstående:

– En undersköterska har fått en hel månadslön kvar i plånboken, sade Fredrik Reinfeldt i en intervju i Aktuellt om alliansens valmanifest.

Enligt hans pressekreterare Roberta Alenius har man räknat med samtliga jobbskatteavdrag från 2006.

– Då blir det 1 000 – 1 500 kronor kvar per månad, säger hon.

Hur det är:

Enligt Kommunal har undersköterskornas medellöner sett ut så här de senaste åren:

2006 – 18 700 kronor

2007 – 18 700 kronor (inga löneökningar)

2008 – 19 300 kronor

2009 – 21 00 kronor

Tommy Carlsson är skattedirektör på Skatteverkets huvudkontor. Han rekommenderar den privata sajten jobbskatteavdrag.se för beräkningar av hur jobbskatteavdragen påverkat svenskarnas privatekonomi.

– Det är inte Skatteverkets sajt, men vi har tittat på den och den är korrekt, man behöver inte vara orolig att det inte ska stämma.

Det första jobbskatteavdraget genomfördes inkomståret 2007, då en undersköterska tjänade 18 700 kronor.

Lägger man in lönen i jobbskatteavdrag.se:s program, och räknar på en undersköterska som är född 1975, får man fram följande:

2007 fick hon 719 kronor över. 2008 blev det 954, 2009 blev det 1 193 och 2010 blev det 1 370 kronor över.

Nettoinkomsten 2010 är 14 663 kronor i månaden – och under ett år får undersköterskan 16 440 kronor över. Därmed har hon mer än en månadslön kvar i plånboken vid årets slut.

– Jag uppfattar att det handlar om månadslönen netto, alltså vad man får i handen. Skattereduktionen är ju i rena pengar, säger Tommy Carlsson är skattedirektör på Skatteverkets huvudkontor.

Resultatet blir det samma om man räknar med löneutvecklingen.

– Vi kan också dubbelkolla med Skatteverkets skattetabeller, säger Tommy Carlsson.

Vi valde Skattetabeller för preliminär A-skatt inkomståret 2010 och klickade sedan på ”månadslön”. Välj ”tabell 30”, vilket är den skattetabell de flesta följer, och titta vid lönen 20 801 – 21 000. Skatten blir då 4481.

Nettolönen blir därmed 16 519 kronor.

Enligt jobbskatteavdraget.se blir det 1510 kronor över per månad, 18 120 kronor per år.

Undersköterskan har alltså mer än en månadslön kvar.

Slutsats:

Fredrik Reinfeldt får grönt ljus. En undersköterska har mer än en hel månadslön kvar i plånboken efter jobbskatteavdragen.

– Ja, det kan man konstatera stämmer, säger Tommy Carlsson.

Tobias Olsson

Sverigedemokraterna talar om en ny våldtäktsvåg över Sverige – och pekar särskilt ut invandrare. Men partiet har fel, visar SvD.se:s faktakoll.

Påstående:

I en rapport om våldtäkter som släpptes på onsdagen skriver Sverigedemokraterna att Sverige både har störst andel anmälda våldtäkter i Europa och ”ligger på en föga hedrande andraplats i hela världen”.

Partiet konstaterar också att antalet anmälda våldtäkter ökat med nästan 700 procent mellan 1975 och 2008.

Detta gör att partiet talar om en ny våldtäktsvåg – och menar att personer som är födda utomlands är överrepresenterade i statistiken. Våldtäkterna kopplas till invandringen och enligt partiet går det att anta att cirka två tredjedelar av samtliga våldtäkter i Sverige begås av första eller andra generationens invandrare.

I SVT:s Agenda i söndags sade partiledaren Jimmie Åkesson att ”vi ser en väldtäktsvåg som sköljer över det svenska samhället” och i rapporten skriver partiet:

”Invandringen från kulturellt avlägsna länder måste kraftigt begränsas och det måste utarbetas effektivare former för att säkerställa att de invandrare som släpps in i landet inte är kriminellt belastade och inte hyser negativa attityder gentemot svenska kvinnor”, skriver partiet i rapporten.

SvD.se har granskat påståendena.

Hur är det:

Har Sverige störst antal anmälda våldtäkter i Europa?

Sverigedemokraterna hänvisar till en EU-rapport från förra året som konstaterar att Sverige ligger i topp bland 25 EU-länder. Medan det i till exempel Finland anmäls 12 våldtäkter per 100 000 personer är motsvarande siffra i Sverige 46,5.

Men att jämföra brottsstatistik från olika länder är vanskligt, konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå). Dels finns det ingen universell våldtäktsdefinition – ett brott som i Sverige är våldtäkt kan i ett annat land hamna i en annan kategori av sexualbrott. Dels registreras brott på olika sätt i olika länder.

– Ta till exempel en kvinna som våldtas en gång varje vecka i ett år av sin make. I Sverige registreras det som 52 våldtäkter, medan det i flera andra länder registreras som bara en våldtäksanmälan, säger Klara Hradilova Selin, utredare på Brå.

Har antalet anmälda våldtäkter ökat?

Ja, på den här punkten har Sverigedemokraterna rätt, även om siffran de presenterar är i överkant. Mellan 1975 och 2008 ökade antalet anmälningar med 610 procent enligt Brå.

Statistik visar också att antalet anmälda våldtäkter sköt i höjden efter 2005 – från 2 500 för fem år sedan till runt 6 000 förra året.

Betyder inte det att vi faktiskt ser en våldtäktsvåg i Sverige?

Sverigedemokraterna berättar inte hela sanningen bakom siffrorna. Vid en snabb titt kan de se dramatiska ut, men bakom statistiken finns en annan sanning än att Sverige drabbats av en våldtäktsvåg.

I ett internationellt perspektiv har Sverige idag en väldig bred definition av våldtäktsbegreppet, som dessutom ständigt utvidgas när lagstiftning arbetas om.

Det är också något som EU-rapporten som SD själva hänvisar till tar upp. Forskarna kan i den inte säga om det faktiskt begås fler våldtäkter i Sverige än i andra EU-länder, utan bara att antalet anmälningar är högt.

– Det finns inte bara en förklaring till det höga talet. Här har ni en bättre anmälningsupptagning än på andra håll, våldtäktsbegreppet har utvidgats och det finns en större vilja hos svenska kvinnor att anmäla våldtäkter även inom relationer. För att klarlägga om det rör sig om en högre verklig förekomst krävs mer forskning, sade professor Liz Kelly till TT när EU-studien presenterades förra året.

Sverige fick 2005 en ny sexuallagstiftning och då utökades våldtäktsbegreppet. Brott som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande hamnar idag i kategorin våldtäkt. Det är också en av huvudförklaringarna till en dramatiska ökningen av anmälda våldtäkter efter 2005. Samtidigt har nämligen antalet anmälningar om sexuellt utnyttjande minskat.

– Ett exempel är när någon är kraftigt berusad eller sover och då utnyttjas. I dag är det våldtäkt, medan det tidigare var sexuellt utnyttjande, säger Klara Hradilova Selin.

Den nya lagstiftningen förklarar dock inte hela ökningen, konstaterar hon. Precis som Liz Kelly anger Brå en ökad villighet att anmäla som en delförklaring. Forskning visar att det är anmälningar där våld inte förekommit och där offret inte har några skador på kroppen som ökat.

– Det tyder väldigt mycket på att man går till polisen i större utsträckning nu, även om man inte har några tekniska bevis. Det har skett en attitydförändring, där man idag går till polisen även om man inte har några synliga skador, säger Klara Hradilova Selin.

Däremot har antalet anmälda överfallsvåldtäkter legat nästan konstant på runt 300 stycken per år sedan 1995, samtidigt som anmälningar där offer och förövare är ytligt bekanta ökat, uppger Brå.

– Överfallsvåldtäkter är sannolikt något man alltid har anmält oftare än andra typer av våldtäkter, så det är ett ganska pålitligt mått på om antalet våldtäkter ökar, säger Klara Hradilova Selin.

I rapporten Anmälda brott – slutlig statistik för år 2009 konstateras också att inget i den så kallade Nationella trygghetsundersökningen tyder på att antalet personer utsatta för sexualbrott ökade mellan 2005 och 2008.

Samtidigt konstaterar Brå i en rapport att antalet våldtäkter sannolikt ökat – men någon fakta bakom påståendet finns inte. ”Vi kan aldrig vara säkra”, uppger Brå.

Är invandrare överrepresenterade i statistiken?

Enligt Sverigedemokraternas kartläggning är 48 procent av de dömda i våldtäktsmålen födda utomlands. Den siffran är dock svår att kontrollera eftersom partiet inte redovisar vilka domar det handlar om eller om det finns tingsrätter som inte är med i undersökningen.

I SD:s undersökning finns 114 domar med. Samtidigt uppger Brå att det finns 253 fällande domar från förra året. En skillnad mellan Brå och SD är dock att SD enbart tagit med domar där målet också kom in till tingsrätterna under 2009. Det innebär att mål som till exempel kom in 2008 men där domen kom förra året inte är med.

SvD har begärt ut våldtäktsdomar från flera tingsrätter från Sverige. Domarna visar att det är stor geografisk skillnad – i till exempel Västmanland dömdes ingen med utländska bakgrund för våldtäkt, medan det i Göteborg finns en överrepresentation.

Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är dock inget nytt – det har även Brå konstaterat tidigare. Enligt deras forskning är det fem gånger vanligare att en person född utomlands misstänks för våldtäkt än att en person född i Sverige gör det.

Överrepresentationen försvinner heller inte när myndigheten gör en så kallad standardisering, vilket betyder att man ”likställer” grupperna när det gäller kön, ålder, utbildning och förvärvsinkomst. Även då är personer födda utomlands överrepresenterade i statistiken, men överrisken minskar.

Brå har dock delvis en annan förklaring till överrepresentationen.

– Forskning kring diskriminering inom rättsväsendet visar tydligt att invandrare särbehandlas i alla steg i rättsprocessen. De anmäls oftare, de grips i större utsträckning, de utreds mycket mer noggrant, de misstänks oftare och de lagförs oftare, säger Klara Hradilova Selin.

Skulle minskad invandring leda till färre våldtäkter?

När Sverigedemokraterna talar om att till exempel 10,5 procent av de våldtäktsdömda förra året var från Irak ska man komma ihåg att det handlar om 10,5 procent av de 114 domar som partiet granskat. Det handlar alltså om tolv personer.

48 procent av 114 blir samtidigt 55 personer. Det kan till exempel jämföras med att runt 8 900 asylsökande fick uppehållstillstånd i Sverige förra året enligt statistik från Migrationsverket.

– Det är viktigt att lyfta fram att 99,8 procent av alla invandrare inte misstänks för våldtäkt. Om 0,04 av personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar har misstänks för våldtäkt så är motsvarande siffra för personer födda utomlands 0,22, säger Klara Hradilova Selin.

Begås två tredjedelar av alla våldtäkter av första eller andra generationens invandrare?

Varken Sverigedemokraterna eller Brå har någon statistik som bekräftar påståendet. Dels är det ingen som vet hur många våldtäkter som faktiskt begås, utan bara hur många som anmäls. Dels beräknas mörkertalet vara stort.

Slutsats:

Sverigedemokraterna får rött ljus. Sverige har inte drabbats av en ny våldtäktsvåg.

Sofia Ström


Påstående:

Jan Björklund konstaterar i Folkpartiets valmanifest att ”Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än Danmark och Tyskland”.

Han tog också upp detta i sitt tal i Almedalen i juli.

Hur det är:

Som arbetslös ungdom räknas personer mellan 15 och 24 år som söker jobb.

Under första kvartalet år 2010 var mer än var fjärde svensk ungdom under 25 år arbetslös, 28,6 procent, enligt Eurostat, som sammanställer statistik från EU-länderna.

Danmark har enligt samma statistik en ungdomsarbetslöshet på 14,2 procent och Tyskland 11, 2 procent.

Snittet inom EU-27 ligger på 21,2 procent.

Oskar Nordström Skans är docent i nationalekonomi och forskar på ungdomsarbetslöshet vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, i Uppsala.

Han säger att siffrorna som Eurostat samlat in från de olika länderna är jämförbara och att påståendet att Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än Danmark och Tyskland ”tveklöst” stämmer.

– Däremot är det viktigt att komma ihåg att det inte är 28,6 procent av Sveriges ungdomar som är arbetslösa och sitter utslagna och håglösa i ett hörn. Det är 28,6 procent av dem som vill jobba, som är arbetslösa. Drygt hälften av Sveriges ungdomar sitter nöjda i skolbänken, säger Oskar Nordström Skans vid IFAU.

Han säger att frågan om vad den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige beror på är omdebatterad. Det finns flera faktorer som förmodligen spelar in.

Den största anledningen är förmodligen att det i exempelvis Danmark och Tyskland finns lärlingsinriktade yrkesutbildningar. Det medför kontakter och referenser i arbetslivet som gör att ungdomar lättare fasas in på arbetsmarknaden efter skolan.

– Dessutom är de ju sysselsatta med låg lön och räknas som sysselsatta, säger Oskar Nordström Skans.

Här finns mer information för dig som vill se hur ungdomsarbetslösheten har förändrats i de tre länderna under de senaste åren.

I en tidigare, omdebatterad Faktakoll gav SvD Mona Sahlin gult ljus för påståendet att 30 procent av Sveriges ungdomar är arbetslösa.

Många hade olika åsikter om hur ungdomsarbetslöshet ska beräknas, och vi förklarade mer utförligt våra argument här.

I den här faktakollen står jämförelsen mellan Sverige, Danmark och Tyskland i fokus, och eftersom länderna bedöms på samma premisser blir den diskussionen inte relevant här.

Slutsats:

Det blir grönt ljus för Jan Björklunds påstående.

Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än Danmark och Tyskland.

David Levin

Påstående

I sitt tal i Almedalen den 8 juli gjorde
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin följande påstående angående de verkliga kostnaderna för
tjänster som betalas med skattepengar.

”Går ditt barn i
grundskolan? Det kostar ungefär 83 000 kronor på ett år.

Har du ett barn till som
går i gymnasiet så kostar det 92 000 kronor till per år.

Har du själv en
högskoleutbildning – ja, den kostade i snitt 76 000 kronor per år, om du inte
pluggade till läkare, för då kostade den 230 000 kronor.

Födde du med
kejsarsnitt? 50 000 kronor.

En höftledsoperation?
100 000 kronor.

En plats i särskilt
boende i äldreomsorgen? 509 000 kronor per år.”

Mona Sahlins stab anger följande källor:

Kostnader för utbildningsväsendet 2004-2008,
Statistiska Meddelanden, UF 12 SM 0901, SCB. (Grundskola och
gymnasieskola).

Vårdkostnader 2008 för NordDRG, Sveriges
Kommuner och Landsting.

(Kejsarsnitt och
höftledsoperationer)

Avgifter i kommuner och landsting, rapport från SKL. (Äldreboenden,
här hänvisar Sahlin till genomsnittskostnaden i landet år 2008)

Så är det

1) Grundskoleeleven.

Uppgifter om kostnader
för de kommunala verksamheterna, grundskola, gymnasieskola och äldreboenden,
finns hos Statistiska Centralbyrån.

Snittkostnaden för en
grundskoleelev i hela landet år 2009 var 87
958
kronor (Sahlins siffra är 83
000). Lägst var kostnaden i Skurups kommun, 69 399 kronor.
Vindeln var den kommun som hade högst kostnad, 133 592 kronor.

Enligt Annika
Wallenskog, chef för ekonomisk analys på Sveriges Kommuner och Landsting, beror
höga kostnader i en kommun ofta på att eleverna bor glest och behöver
skolskjuts långa vägar. En annan orsak är att kommuner som har små skolor får
högre kostnader per elev.

Alltså: Sahlins siffra får anses ligga rimligt nära
– grönt.

2) Gymnasisten

Snittkostnaden för en
gymnasieelev i Sverige år 2009 var 100
249
kronor (Sahlins siffra är 92
000). Lägst var kostnaden i Göteborgs kommun, 77 888 kronor,
och högst var kostnaden i Storumans kommun, 140 208.

Olika gymnasieprogram
kostar olika mycket att genomföra, generellt är praktiska program dyrare än
teoretiska. Kommuner där fler elever går på dyra program får därför högre
kostnader per elev.

Alltså: Samma igen – godkänt för Sahlin. Grönt.

3) Högskolestudenten

En genomsnittlig
högskolestudent år 2009 kostade
69 029
kronor (Sahlins siffra är
76 000), den exakta siffran finns i underlaget till Högskoleverkets årsrapport som avser
verksamhetsåret 2009.

Alltså: Faktakollen ger godkänt. Grönt.

4) Läkarstudenten

Här blir det svårare att
granska.

Så här har
Socialdemokraterna räknat (uppger partistaben för Faktakollen):

I regeringens budget för
2010 anges att ersättningen till lärosätena för en student inom utbildningsområdet
Medicin är 130 000 kronor per år.??Därtill kommer den ersättning som staten ger
för landstingets medverkan i grundutbildningen av läkare. Enligt avtalet utgör
det 63 500 per student år 2003 och har därefter uppräknats årligen. Genom att
använda samma uppräkning som regeringen gör beräknar Socialdemokraterna
kostnaden för 2010 till 68 000 kr.

?Därtill kommer kostnad
för studiebidrag. CSN beräknar den genomsnittliga kostnaden för en
helårsstudent till 36 000 cirka kronor per år.

Sammanlagt blir kostnaden
234 000 kronor per år, enligt Socialdemokraterna.

SvD:s Faktakollen får
visserligen en annan siffra från Högskoleverkets utredare – 196 000
kronor. Men den siffran visar sig basera sig på äldre uppgifter än
Socialdemokraternas.

Alltså: Svårbedömt. SvD:s Faktakoll får ge upp när det
gäller just denna punkt – vi har inte kunnat hitta färska uppgifter som
bekräftar – eller vederlägger S-uträkningen. Vi avstår från att utdela färgbetyg
på denna punkt.

5)
Höftledsoperationer

Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) har statistik över kostnader per behandling och
patient. 62 procent av alla somatiska, kroppsliga, behandlingar i Sverige finns
med i statistiken. Behandlingar inom psykiatrin och primärvården är alltså inte
inräknade.

Enligt SKL:s uppgifter
var genomsnittskostnaden i landet för en höftledsoperation 80 240 kronor år 2009 (Sahlins siffra är 100 000). I Stockholms län får den
vårdenhet som genomför en höftledsoperation 56 300 kronor i
ersättning från landstinget.

Alltså: Höftledsoperationerna: Här diffar det plötsligt
mer. En skillnad på 20 000 kronor får här anses vara för stor för att vara
korrekt. Rött ljus på denna punkt.

6) Kejsarsnitt

Genomsnittskostnaden enligt
SKL för ett kejsarsnitt i hela landet var 48
050
kronor 2009 (Sahlins siffra är
50 000).

Alltså: Grönt ljus.

7) Plats i
äldreboende

En plats i särskilt
boende i äldreomsorgen kostar enligt SKL:s statistik 536 263 kronor per år i genomsnitt i landet (Sahlins siffra är 509
000). Den lägsta kostnaden finns i Kungsörs kommun, 276 000 per boende och år. Den högsta kostnaden har Håbo kommun, 767 300.

– Den stora
skillnaden beror mycket på hur sjuk man måste vara i en kommun för att få plats
i särskilt boende. I de kommuner där endast äldre med stora problem att klara
sig i hemmet får plats blir kostnaden per person högre, säger Annika Wallenskog
på SKL.

Alltså: Sahlins siffra ligger hyfsat nära – men helt
korrekt är den inte. Faktakollen delar ändå ut en gul lampa för denna punkt. I absoluta tal är skillnaden större än i höftledsoperationerna, men relativt sett är den ändå mindre.

Slutsats

Sahlins syfte har varit
– vågar Faktakollen påstå – att visa på hur stora värden människor i
Sverige får tillbaka för den skatt vi betalar.

Fyra av sju påståenden
får grönt ljus. Ett får gult – alltså inte helt korrekt. Ett får rött
– här stämmer inte siffran.

I ett fall har vi inte
lyckats kartlägga läget – och sätter då ingen färgstämpel alls.

Sahlin ligger nära den
mest tillförlitliga statistiken i flera av de här påståendena. Däremot är
skillnaden väl stor när det gäller höftledsoperationer och även i viss mån
plats i äldreboende.

Sammantaget tänds en
gröngul lampa hos SvD:s Faktakollen. I stora drag korrekt, men inte på alla
punkter.

Erik Scherlund


Påstående

Den rödgröna oppositionen – kanske framför allt Socialdemokraterna – har vid upprepade tillfällen skrivit om straffbeskattning av pensionärer. Bland annat i SvD, DN och Politikerbloggen.

Före regeringsskiftet 2006 beskattades lön och pension lika. Nu ser det annorlunda ut.

Löntagare har ett så kallat jobbskatteavdrag, det har inte heltidspensionärer.

Oppositionen menar att pension är uppskjuten lön och bör därför beskattas på samma sätt. De anser att utvecklingen under de senaste åren har drabbat pensionärerna och att skattesystemet är diskriminerande.

För att leda sitt resonemang i bevis använder sig oppositionen av följande påstående.

”Klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat. … Och regeringen har infört en pensionärsskatt: En vanligt pensionär betalar 700 kronor mer i månaden i skatt än en löntagare med samma inkomst.”

Påståendet bygger på att ”en vanlig pensionär” har en månadsinkomst på 14 000 kronor.

Så är det

Riksdagens utredningstjänst har räknat på effekterna av regeringens skattepolitik. Resultatet redovisas i en promemoria. Här går det mycket riktigt att läsa att pensionärer betalar mer i skatt än en löntagare vid samma inkomstnivå.

I sammanhanget bör dock nämnas att varken pensionärer eller löntagare har fått skattehöjningar under mandatperioden. Tvärtom har bägge grupperna fått sänkt skatt.

Vid en inkomstnivå på 14 000 kronor i månaden har en löntagare fått en årlig skattesänkning med 11 978 kronor. Motsvarande summa för en pensionär är 3 282 kronor.

Det betyder att vid den inkomstnivån betalar en pensionär drygt 700 kronor mer i skatt per månad än en löntagare.

11 978 kr – 3 282 kr / 12 mån ? 725 kr

De rödgröna har alltså rätt i att den borgerliga regeringens politik lett till att pensionärer och löntagare beskattas olika.

Slutsats

Oppositionen får grönt ljus för sitt påstående att en vanlig pensionär med en inkomst på 14 000 kronor i månaden betalar 700 kronor mer i skatt än en löntagare.

Skatteskillnaden märks mer eller mindre vid olika inkomstnivåer. Vid en månadsinkomst på 20 000, en mer normal arbetarlön, skiljer det 1 068 kronor.

Påståendet att regeringen har infört en pensionärsskatt är dock mer tveksamt och får gult ljus av faktakollen.

Visst, pensionärer och löntagare beskattas olika i dag. Så var det inte före 2006. I den bemärkelsen finns det numera en pensionärsskatt. Det är detta förhållande oppositionen tar fasta på när de menar att ”regeringen infört en pensionärsskatt”.

Men, det har inte tillkommit någon ny skatt för pensionärer. Faktum är att även pensionärerna fått sänkt skatt under mandatperioden.

Samtidigt har löntagare fått en större skattesänkning i och med jobbskatteavdraget. Det innebär i sin tur att klyftan mellan pensionärer och löntagare har ökat – åtminstone vad det gäller skatten.

Erik Scherlund


Påstående:

Miljöminister Andreas Carlgren (C) ger regeringen tretton rätt när han summerar miljöpolitiken under den gångna mandatperioden.

Han recenserar den egna politiken på Brännpunkt den 10 juli som ett svar på språkröret Maria Wetterstrands (MP) artikel några dagar tidigare – Reinfeldts kolsvarta miljöbokslut.

Andreas Carlgren skriver att regeringen kraftigt höjt ambitionen på miljöområdet och radar upp tretton lyckade exempel.

Faktakollen har valt att studera ett av dessa.

Under punkt fyra tar Andreas Carlgren upp trafikens utsläpp.

Han skriver:

”Trenden har brutits, under Alliansen minskar utsläppen från trafiken och utsläppen från nya bilar mer än någon gång sedan mätningarna startade 1978.”

Hur det är:

Vi börjar med den första delen av Andreas Carlgrens påstående:

Att det har skett ett trendbrott under alliansen ledning och att utsläppen från trafiken har minskat.

Här lutar sig Andreas Carlgren mot statistik från Naturvårdsverket. Närmare bestämt statistiken för utsläppen av växthusgaser från alla inrikes transporter – vägtrafik, järnväg, flyg och sjöfart. Utsläppen redovisas i så kallade koldioxidekvivalenter.

Trendbrottet ska enligt miljöministerns tjänstemän skett 2008 när utsläppen för första gången sedan 2003 var mindre än 21 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Naturvårdsverket ger Andreas Carlgren rätt i sak, att minskning av utsläppen från inrikes transporter minskat under 2008 och 2009.

Vad som ligger bakom minskningen är dock inte lika självklart.

Vägtrafiken är den överlägset största koldioxidboven. Här förklaras utsläppsminskningen till viss del av en ökad användning av biobränslen och energieffektivare bilar.

Men minskningen kan också förklaras av lågkonjunkturen som slog till med full kraft hösten 2008. Lågkonjunkturen påverkar framför allt de tunga transporterna som blir betydligt färre när ekonomin går på tomgång.

Därför kan det vara för tidigt att tala om något annat än ett tillfälligt trendbrott.

– Att utsläppen minskat under 2008 och 2009 är tydligt. Men vi har inte facit på vad som händer när den ekonomiska uppgången kommer, säger Pär Gustafsson, chef på enheten för miljö och hälsa på Trafikverket.

Larsolov Olsson, handläggare på Naturvårdsverket, är också tveksam till att det handlar om en utveckling som är här för att stanna.

– Det kan man inte vara tvärsäker på. Det känns lite tidigt att räkna in en absolut minskning, det har gått upp och ner förr, säger Larsolov Olsson.

Han menar dock att minskade utsläpp från nya personbilar talar för en ny trend.

Men det finns också prognoser som pekar åt ett annat håll – att klimatutsläppen från transporterna kommer att vara oförändrade fram till 2020. Det förklaras av att trafikökningen är så pass stor att minskningen i koldioxidutsläpp per körd kilometer inte räcker till för att det utsläppen ska minska totalt sätt. Energimyndigheten och Naturvårdsverket kommer fram till just den slutsatsen i en gemensam rapport.

Till den andra delen:

Att utsläppen från nya bilar minskar mer än någon gång sedan mätningarna startade 1978.

Här lutar sig Andreas Carlgren mot statistiken över nya personbilars genomsnittliga koldioxidutsläpp. Det handlar alltså om hur mycket koldioxid nyregistrerade fabriksnya bilar släpper ut per kilometer.

Även här har Andreas Carlgren rätt i sak. Sedan mätningarna började 1978 har minskningen aldrig varit så stor som mellan 2008 och 2009. Det handlar om 5,3 procent, från 174 gram per kilometer till 165 gram per kilometer.

På Trafikverket analyseras orsakerna bakom minskningen.

– Den enskilt största anledningen är EU-beslutet om 130-gramkravet. Det leder till att alla tillverkare som agerar på den europeiska marknaden måste anpassa sig till detta, säger Pär Gustafsson, på Trafikverket.

Han syftar på EU-beslutet som innebär att nytillverkade bilar ska släppa ut högst 130 gram koldioxid per kilometer år 2012.

Samtidigt är minskningen i Sverige större än i övriga Europa. Pär Gustafsson pekar ut tre exempel som kan förklara varför.

* Den intensiva klimatdebatten påverkar individernas val när de ska köpa bil.

* Miljöbilspremien som gör det förmånligt för en privatpersoner att välja en bilar som är något bättre för miljön.

* Förmånsbeskattningen gör att det även är förmånligt göra samma val när det handlar om tjänstebilar.

Slutsats:

Del ett:

Rätt i sak. Det handlar om ett trendbrott i den bemärkelsen att utsläppen under 2008 minskade för första gången på flera år.

Experterna frågar sig dock om det handlar om effekterna av en aktiv miljöpolitik eller resultatet av en lågkonjunktur.

Del två:

Rätt i sak. Koldioxidutsläppen från nya bilar minskar mer än någon gång tidigare.

Experterna tror att den främsta förklaringen går att finna på EU-nivå och beslut som fattas där, beslut som Sverige varit med och mejslat fram. Men även nationella styrmedel har lett till att det blivit mer attraktivt att köpa så kallade miljöbilar.

Summa summarum:

Andreas Carlgren får grönt ljus för sitt påstående att: ”Trenden har brutits, under Alliansen minskar utsläppen från trafiken och utsläppen från nya bilar mer än någon gång sedan mätningarna startade 1978.”

Erik Scherlund

Påstående:

I
en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver de rödgröna
partiledarna hur de ska överbrygga klyftorna mellan rik och fattig
om de kommer till makten efter valet.

I
artikeln levereras en rad påståenden om sakernas tillstånd.

Bland
annat:

• Inkomstskillnaderna
i Sverige har aldrig varit större i modern tid.”

• Under
den gångna mandatperioden har klyftan mellan rik och fattig ökat.”

Hur
det är:

För
att mäta inkomstskillnader använder sig Statistiska centralbyrån
(SCB) av den så kallade Gini-koefficienten.

Desto
större Gini-koefficient desto större inkomstskillnader. Noll skulle
innebära att alla individer hade exakt lika mycket. Beräkningen sker på hushållens disponibla inkomst.

Även
de rödgröna använder sig av Gini-koefficienten – exklusive
kapitalinkomster – när de ombes att bevisa sitt påstående.

Valet
att inte räkna med kapitalinkomster ger enligt SCB en mer
rättvisande bild än att räkna in dessa eftersom just
kapitalinkomsterna är väldigt ojämnt fördelade och kan variera
kraftigt på kort tid. Även SCB:s uträkning som Faktakollen har använt sig av är exklusive kapitalinkomster.

I
skriften ”Inkomstfördelningen 2008” publicerar SCB statistik
över inkomstfördelningen i Sverige sedan 1991. Här blir det
tydligt att Gini-koefficienten blivit större under mandatperioden
och att den 2008 är större än någonsin.

Men
ökningen kommer inte som en blixt från klar himmel utan har pågått
under en längre period, med undantag för några år i början av
2000-talet.

1991
vad den 0,208

2002
var den 0,235

2008
vad den 0,259

I
samma skrift från SCB (tabell 5) finns också statistik över hur den
disponibla inkomsten fördelas i samhället fram till och med 2008.

Här
går det bland annat se utvecklingen för dem som har högst
respektive lägst inkomst i Sverige.

I
statistiken delas befolkningen upp i tio så kallade deciler, grupper
om tio procent.

Decil
1 = 10 procent av befolkningen med lägst disponibel inkomst.

Decil
10 = 10 procent av befolkningen med högst disponibel inkomst.

Mellan
åren 2006 och 2008 är trenden tydlig.

Decilgrupp
1,2 och 3, grupperna med lägst inkomst, har alla minskat sin andel
av den totala inkomstsumman.

Decilgrupp
8, 9 och 10, grupperna med högst inkomst, har samtliga ökat sin
andel av inkomstsumman.

Det
handlar inte om några enorma tal men ger ändå en enhetlig bild.
Inkomstklyftorna har ökat under den del av mandatperioden som det
finns tillgänglig statistik för.

Samtidigt
bör det påpekas att inkomstklyftorna blev allt större redan under
den förra mandatperioden då socialdemokraterna hade
regeringsmakten.

Slutsats:

De
rödgröna får grönt ljus för sina påståenden om att
inkomstskillnaderna i Sverige aldrig varit större i modern tid och
att klyftan mellan rik och fattig ökat under den gångna
mandatperioden.

Påståendena
i sig är alltså korrekta.

Slutsatsen
baseras dock enbart på fakta fram till och med 2008. Det finns en
möjlighet – om än tveksamt rent statistiskt – att trenden
skulle kunna ha brutits.

Viktigt
i sammanhanget är också det faktum att utvecklingen mot ökade
klyftor pågått under en längre tid.

Under
1990-talet ökade inkomstskillnaderna och en topp nåddes år 2000.
Sedan följde några år med minskade skillnader. Men 2004 började
inkomstskillnaderna öka igen.

Det
betyder att klyftan mellan fattig och rik ökat även under
socialdemokratiskt styre.

Faktakollen

Faktakollens undersökning av Gudrun Schymans påstående om hur mycket kvinnor förlorar varje minut i utebliven lön har fått en del kritik.

Dessutom kom Aftonbladets lögndetektor kom fram till motsatt resultat än vad Faktakollen gjorde.

Men det finns många sätt att räkna på.

Till att börja med måste Faktakollen korrigera siffran 70 miljoner per år, som naturligtvis ska vara 70 miljarder per år.

Vi vill också förtydliga att 83 procent står för att kvinnor tjänar 83 procent av mäns lön.

Precis som många uppmärksamma läsare har noterat har vi har valt att jämföra kvinnor som grupp med män som grupp, och inte viktat kvinnor för yrke, ålder, utbildning eller sektor, eftersom det var det Gudrun Schyman gjorde i sitt påstående.

Däremot är hänsyn taget till att kvinnor exempelvis oftare arbetar deltid, annars blir siffran 70 procent. ”Om man ser till hela inkomsten under ett år, det vill säga summan av inkomst från arbete och kapital, och olika ersättningar som sjukersättning, föräldrapenning, bostadsbidrag, etc. motsvarar kvinnors genomsnittliga inkomst bara 70 procent av männens. En viktig förklaring är att kvinnor oftare än män arbetar deltid”, skriver Jämo.

Räknar man med den viktade skillnaden, att kvinnor tjänade 92 procent av mäns lön 2004, en total lönesumma på 33,3 miljarder, (som Riksdagens utredningstjänst räknat med), blir skillnaden ungefär 63 000 kronor i minuten.

Till skillnad från Aftonbladets granskning så har vi räknat per minut på dygnet, och inte räknat ut skillnaden per beräknad arbetstidsminut – vilken blir högre, men möjligen skulle varit mer korrekt.

Räknar man med den standardvägda summan per arbetsminut under 220 arbetsdagar per år blir summan Gudrun borde ha bränt 315 341 kronor.

Faktakollen granskade också Schymans siffror som kommer från 2004, idag blir siffran högre på grund av löneutvecklingen.

Använder man som Aftonbladet de senaste siffrorna från SBC, från 2008, ser man en löneskillnad på 4 700 kronor i månaden. Det ger en skillnad på 29,4 kronor i timmen, 50 öre i minuten om man räknar med 160 arbetstimmar i månaden. Multiplicerat med antal arbetande kvinnor blir inkomstskillnaden då 900 000 kronor.

Att Faktakollen sedan gav grönt ljus trots att FI avrundat 130 000 kronor nedåt till 100 000 kronor, beror på att de inte har tolkat sifforna till sin egen favör och avrundat uppåt.

Sofia Ström

Påstående:

Ledaren för Feministiskt initiativ (FI), Gudrun Schyman, eldade upp 100 000 kronor i sedlar, riktiga sådana, på Hamnplan i Visby på tisdagsmorgonen.

”Vi eldar upp pengarna eftersom vi vill uppmärksamma att det är just så mycket pengar som kvinnor förlorar varje minut i utebliven lön”, skriver Gudrun Schyman i ett pressmeddelande.

”Kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör”, skriver hon i en debattartikel på Newsmill.

Hur det är:

Enligt Birger Östberg, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ, bygger siffran 100 000 kronor på en rapport som Gudrun Schyman beställde från Riksdagens utredningstjänst 2006 när hon satt i riksdagen som politisk vilde.

Utredningen finns inte på nätet, men går att beställas hos Riksdagens utredningstjänst: PM 2006-07-14, Dnr 2006:1486.

– Hennes frågeställning var hur mycket landets arbetsgivare skulle betala för att kvinnor skulle få lika höga löner som männen. Siffran blev 70 miljoner per år.

Utredningen är några år gammal så siffran skulle förmodligen bli högre idag eftersom lönerna har ökat, säger Birger Östberg.

FI har sedan dividerat summan med 365 dagar, 24 timmar och 60 minuter, och fick då siffran 130 000 kronor i minuten.

– Så vi har alltså tagit i i underkant i två led, säger Birger Östberg.

Schyman säger också att kvinnor tjänar 84 procent av vad män gör. Siffran har legat där i flera år, men i år är siffran faktiskt 83 procent, enligt Jämo och Statistiska centralbyrån.

Slutsats:

Gudrun Schyman får grönt ljus för sitt påstående.

Sofia Ström

Påstående:

Under sitt tal i Almedalen jämförde Fredrik Reinfeldt Sveriges statsskuld med Storbritanniens.

– När jag tillträdde som statsminister 2006 hade vi samma andel av vår ekonomi i statsskuld som Storbritannien, drygt 45 procent. Därefter har Storbritannien fördubblat sin statsskuld.

– När vi möter väljarna 2010 har vi lägre statsskuld i år jämfört med när jag tillträdde 2006, säger Reinfeldt.

Här kan du höra hela talet.

Hur det är:

Enligt Riksgälden hade Sverige 2006 en statsskuld på 1 270 miljarder kronor.

Den svenska statsskulden var 1 117 miljarder kronor den 31 maj 2010.

Att se på skulden i relation till BNP är ett sätt att jämföra statsskuldens storlek med landets totala ekonomi.

Enligt Finansdepartementet har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg utgått i från EU-kommissionens vårprognos när de jämförde skulderna.

Egentligen skriver EU-kommissionen inte om den direkta statsskulden, utan om den konsoliderade offentliga sektorns brottskuld, som är ett vidare begrepp än staten och inkluderar bland annat offentliga sektorn, kommunerna och pensionssystemet. Det gör skulden jämförbar mellan länderna, därför använder sig både Finansdepartementet och Faktakollen av det också i det här sammanhanget.

Enligt EU-kommissionen var Sveriges skuld 45,6 procent av landets BNP 2006.

2010 är den 42,6 procent.

Att jämföra med att Storbritanniens skuld som var 43,5 procent av BNP 2006 – och i dag är den 79,1 procent.

Sveriges statsskuld har alltså minskat med 3 procentenheter under den aktuella tiden. Storbritanniens har ökat med 36,5 procentenheter.

Den procentuella minskningen av skulden är 6 procent för Sverige och Storbritanniens procentualla ökning av skulden är 84 procent.

– Det finns flera skäl att Storbritanniens stadsskuld har ökat så kraftigt. Huvudskälen är att fastighetsbubblan brast och finanskrisen kom och och landet gick in i en kraftig lågkonjuktur, säger Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, och ordförande i Finanspolitiska rådet.

– Det föll bort skatteintäkter och regeringen tvingades ge bankstöd.

Med det fanns ett annat skäl också.

– Storbritannien ökade de offentliga utgifterna kraftigt innan krisen, eftersom de trodde att skatteintäkterna var stabila, men det visade sig sedan att finanssektorerna hade överexpanderat kraftigt. Man hade budgetunderskott redan före krisen, när den slog till blev underskotten så stora att statsskulden snabbt ökade.

Varför har Sverige klarat sig så pass bra?

– I Sverige låg vi på överskott i de offentliga finanserna, det betyder att när vi fick försämring så skedde det från högre nivå. Våra budgetunderskott har varit ganska små och därför har skuldökningen blivit liten.

Men ett huvudskäl är att Sveriges banker inte har behövt krisstöd.

–Bankerna i Baltikum var illa ute, men aldrig så illa att staten behövde gå in och ge stöd.

Är det Alliansens förtjänst?

– Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och den nuvarande regeringen har del i förtjänsten. Det var goda offentliga finanser när alliansregeringen tillträdde, men den har också fört en ansvarsfull finanspolitik både före och under krisen.

– Men regeringen hade också tur att den inte behövde gå in med bankstöd – och det var inte regeringens förtjänst. Anders Borg brukar bli upprörd när jag säger så, men att det inte gick sämre i banksektorn handlar mer om tur än om politik, säger Lars Calmfor

Slutsats:

Fredrik Reinfeldt får grönt ljus för sitt huvudsakliga påstående att Sveriges statsskuld har minskat med 6 procent.

Däremot får han rött ljus för jämförelsen han backar upp sitt påstående med: Storbritanniens statsskuld har inte fördubblats, den har ökat med drygt 84 procent.

Dan Nilsson



Påstående: I riksdagens partiledardebatt den 16 juni sade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly: ”Socialbidragskostnaderna ökar i 90 procent av landets kommuner”.

Hur det är: I debatten angav inte Lars Ohly hur han hade fått fram ökningen. Faktakollen vände sig till Socialstyrelsen som är den myndighet som ansvarar för statistiken över socialbidrag eller försörjningsstöd som är det begrepp som används i officiella sammanhang.

Enligt den senaste kvartalsrapporten har utbetalningarna, exklusive introduktionsstöd till flyktingar, ökat i 245 kommuner första kvartalet i år jämfört med motsvarande period förra året. Det är 84,5 procent av landets 290 kommuner.

Totalt betalade kommunerna 2,4 miljarder kronor i bistånd under första kvartalet 2010. I fasta priser ökade summan med 12 procent jämfört med kvartal ett 2009.

I 42 kommuner hade utbetalningarna minskat och i tre var de oförändrade. Introduktionsersättningen till flyktingar och andra utlänningar kommunerna tar emot minskade med 5 procent första kvartalet i år jämfört med samma period i fjol.

2009 fick, enligt Socialstyrelsens årsrapport, 237 307 hushåll socialbidrag. Det var en ökning med 22 100 jämfört med 2008. Antalet personer som fick bistånd förra året uppgick till 422 300. Det var en ökning med 10 procent jämfört med 2008.

Under 2009 betalade kommunerna lite drygt 11 miljarder kronor i socialbidrag. Utbetalningarna ökade med 17 procent jämfört med 2008.

Slutsats: Lars Ohlys påstående skiljer 5,5 procentenheter från den exakta uträkningen av i hur många kommuner socialbidragen ökar första kvartalet i år jämfört med motsvarande period förra året. Istället för att avrunda uppåt borde han, enligt gängse regler, ha avrundat nedåt och då sagt 80 procent. Skillnaden är dock så pass liten att Lars Ohly får gult ljus av Faktakollen.

Dan Nilsson


Påstående: I en artikel på DN-debatt den 26 maj skriver Mona Sahlin, Thomas Östros, Thomas Bodström, Carin Jämtin och Ilija Batljan följande om hur många småhus i Stockholms län som omfattas av den rödgröna oppositionens förslag till förändrad fastighetsskatt:

”De som har dyra villor, värda över cirka sex miljoner (det vill säga ett taxeringsvärde om 4,5 miljoner eller mer) får höjd skatt. Det berör cirka 21 000 eller 7,5 procent av husen i Stockholms län.”

Faktakollen har granskat om det stämmer.

Hur det är: I Stockholms län finns, enligt Lantmäteriet, 313 957 småhus. Av dessa har 23 265 ett taxeringsvärde på 4,5 miljoner kronor eller mer. Det är 7,4 procent av alla småhus i länet.

I hela landet finns 2 336 390 småhus. Av dessa har 32 960, eller 1,4 procent, ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor.

Så här ser de rödgröna partiernas förslag till fastighetsskatt ut: Innehavare till småhus med ett taxeringsvärde på mer än 4,5 miljoner kronor får betala mer pengar än i dag. Från den 1 januari 2011 ska de utöver den nuvarande kommunala avgiften också betala en procentenhet skatt på den del av taxeringsvärdet som överstiger 4,5 miljoner kronor. Samtidigt ska den nuvarande begränsningsregeln, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, omfatta alla.

Den ränta/avgift som betalas på uppskjuten reavinstskatt ska i ett första steg avskaffas för belopp upp till och med 200 000 kronor. I dag betalar man, förenklat uttryckt, 0,5 procent i ränta/avgift på den uppskjutna reavinsten.

De rödgröna vill höja skatten på reavinsten till 23 procent, i dag är den 22 procent.

Slutsats: Påståendet om att 7,5 procent av småhusen i Stockholms län berörs av den rödgröna fastighetsskatten stämmer. Därför ger Faktakollen Mona Sahlin och hennes medförfattare grönt ljus för påståendet om att 7,5 procent av småhusen/villorna i Stockholms län berörs av de rödgrönas förslag.

Sofia Ström

Påstående:

Socialminister Göran Hägglund (KD) skriver att medborgarnas förtroende för vården ökar och att tillgängligheten ökat på SvD:s Brännpunkt.

”Det är 67 procent färre som väntar mer än vad vårdgarantin anger efter ett år med kömiljarden”.

Hur det är: Kömiljarden innebär att Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen har enats om en konstruktion där en miljard kronor ska fördelas mellan de landsting som lyckas väl i att ge sina patienter vård i tid och korta ned sina vårdköer.

Vårdgarantin innebär att en patient ska få kontakt med vården samma dag, besöka husläkare inom fem dagar, besöka specialist inom 30 dagar och behandling inom 90 dagar.

SKL driver en webbsida, vantetider.se, där man kan se aktuella väntetider i olika landsting.

Där har de gjort en jämförelse mellan jan-april 2009 och jan-april 2010 (i genomsnitt per månad) på hur många som fick vänta längre än 90 dagar på besök respektive operation. Enligt den uträkningen väntar 48 procent färre på besök, och 43 procent färre på operation, vilket ger ett snitt på 45,5 procent.

– Kömiljarden aviserades hösten 2008 men den började användas i början av 2009. Därför har vi valt att räkna med de första månaderna 2009, säger Berlith Persson, på avdelningen för vård och omsorg vid SKL.

–Det uppstår också en del säsongsvariationer som man måste ta hänsyn till. Efter sommaren och i januari är köerna längre på grund av semestrarna, därför valde vi att räkna januari till april, säger Persson.

Varifrån har då Göran Hägglund fått 67 procent?

– Vi har börjat våra beräkningar från september 2008, då kömiljarden aviserades. Sedan har vi jämfört med de senaste siffrorna på väntetider, som är från april 2010, säger Tobias Nilsson, politiskt sakkunnig hos Göran Hägglund.

Här kan du hitta en pdf-rapport med resultat på riks- och landstingsnivå där sifforna för antalet väntande i april återfinns.

Typ av vård: September 2008 April 2010 Procentuell nedgång

Besök 97 908 33 490 66 procent

Operation 29 648 9 649 67 procent

Snittnedgång: 66,5 procent

Varför började ni räkna från september 2008 då kömiljarden ännu inte tagits i bruk?

– Därför att den gav effekt från dag ett i landstingen. Vi såg direkt ett förändrat beteende som fokuserade mer på tillgänglighet i vården, säger Nilsson.

Göran Hägglunds påstående om att medborgarnas förtroende för vården ökar bekräftas av den senaste Vårdbarometern. Alla kategorier som mäts vad gäller förtroende och tillgänglinghet har fått bättre betyg. Bland annat har andelen som anser att väntetiden inom vården är orimlig nästan halverats sedan 2001.

Slutsats:

Göran Hägglund får gult ljus på sitt påstående. Det är 67 procent färre som väntar längre än vad vårdgarantin anger efter ett och ett halvt år med kömiljarden. Inte efter ett år, som han uppger i sitt påstående. Siffrorna stämmer men han anger fel mätperiod.

Hägglunds politiske sakkunnige uppger att de har mätt mellan september 2008 och april 2010.

Göran Hägglund har därmed inte tagit hänsyn till de säsongsvariationer som exempelvis SKL gör i sin beräkning. I september är vårdköerna normalt mycket längre än vad de är i april. För att få korrekta siffror bör man mäta samma månad under olika år.

SKL:s beräkning av det första året hamnar på att 45,5 procent färre får vänta på vård efter kömiljarde

Faktakollen

Diskussionerna om SvD:s faktakoll av Mona Sahlins uttalande om ungdomsarbetslösheten fortsätter. Flera läsare undrar varför S-ledaren får gult ljus när hon använder officiella siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Ett exempel är signaturen Undrande, som skriver:

”Kära Faktakollen, jag ser verkligen fram emot ett svar på frågan på om det över huvud taget är möjligt för en politiker att säga ”Ungdomsarbetslösheten är X procent” och få grönt ljus – och i så fall vilken siffra X ska vara för att politikern i fråga ska lyckas med det”.

SvD har fått kritik för att vi ifrågasätter att en politiker använder statistik från SCB som följer internationella standarder. I debattartikeln i Aftonbladet skrev Mona Sahlin att ungdomsarbetslösheten överstiger 30 procent. ”Nu är 190 000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa i Sverige”, skriver hon.

SCB:s siffror ger Sahlin helt rätt. Enligt statistiken från april, som är den senast tillgängliga, var 194 000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa. Det motsvarar 30,9 procent, enligt samma statistik.

Det skulle tala för att att Mona Sahlin skulle få grönt ljus. Men det finns dock ett men i statistiken. Två saker är viktigt att känna till om SCB:s ungdomsarbetslöshetssiffror:

* Antalet arbetslösa ungdomar jämförs inte mot hela ungdomskollektivet, utan bara mot de som anses tillhöra arbetskraften. Idag finns runt 1,2 miljoner ungdomar i det aktuella åldersspannet i Sverige och av dessa tillhör 627 000 personer arbetskraften. Övriga runt 600 000 personer är till exempel studenter som varken söker arbete eller har något arbete. 194 000 av 627 000 blir 30,9 procent, medan 194 000 av 1,2 miljoner blir 16,1 procent.

* I arbetslöshetssiffran ingår heltidsstuderande som aktivt söker arbete. Det är personer som går i grundskolan, på gymnasiet eller på högskola eller universitet men som också aktivt söker arbete och är beredd att ta ett jobb. Det kan handla om att de söker ett heltidsjobb, men också att de letar efter ett extraknäck. Definitionen för att aktivt söka arbete är att personen sökt minst ett jobb de senaste fyra veckorna.

Egentligen är det inget konstigt med detta. Statistiken följer de regler som FN-organet ILO satt upp. Men samtidigt påpekar SCB att även om ungdomsarbetslöshetssiffrorna på intet sätt är missvisande så bör de ändå kompletteras med denna information. I rapporten ”Principiella grunder för Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsmarknadsstatistiken”, som släpptes tidigare i år och som finns tillgänglig tillsammans med arbetslöshetsstatistiken, tas september 2009 som exempel. Så här skriver myndigheten:

”Under hösten 2009 har arbetslösheten i gruppen 15-24 år varit över 20 procent (sep: 24,3%). Det är självfallet ett mycket högt värde och ett allvarligt problem. Det är just en sådan sifferuppgift, en sådan information som (utan att i sig vara missvisande) behöver kompletteras med ytterligare information. Vad man i detta fall bör framhålla är att ungefär hälften av denna åldersgrupp studerar och ungefär hälften tillhör arbetskraften. Procentuppgiften avser arbetslösheten bland de ungdomar som tillhör arbetskraften (SCB:s kursivering, red anm). I relation till hela befolkningen (i denna åldergrupp) skulle siffran alltså ungefär halveras. En mycket stor del av arbetslösheten utgörs vidare av heltidsstuderande (som söker jobb) – exkluderas denna grupp vore siffran ca 15 procent (av arbetskraften) och ca 7 procent (av åldergruppen).”

SCB påpekar alltså att uppgiften om hur många ungdomar som är arbetslösa behöver kompletteras med dessa uppgifter för att blir rätt uppfattade. ”Problemet är då inte att AKU:s statistik är missvisande utan snarare att en del användare missförstår statistiken. Men det bör också tydligt redovisas att en stor del av de heltidsstuderande, som i AKU anger att de skulle vilja arbeta, är ganska nöjda med sin situation som studerande”, skriver SCB i rapporten.

I SCB-rapporten ”Statistiska meddelandet för första kvartalet 2009″ utvecklas detta. Som titeln säger handlar rapporten om första kvartalet 2009, då ungefär hälften av de arbetslösa ungdomarna också var heltidsstuderande. I undersökningen samlar SCB in information kring hur dessa personer upplever sin situation – ser de sig själva som i huvudsak studerande eller som i huvudsak arbetslös? Så här skriver SCB:

”Under första kvartalet 2009 betraktade sig 88 procent av de arbetslösa heltidsstuderande ungdomarna i åldern 15-24 år som i huvudsak studerande och drygt 10 procent som i huvudsak arbetssökande. Här finns dock skillnader mellan de yngre och de äldre ungdomarna. Bland ungdomar i åldern 15-19 år betraktade sig 95 procent som i huvudsak studerande medan motsvarande andel ligger på 73 procent bland ungdomar i åldern 20-24 år”, skriver SCB.

I debattartikeln i Aftonbladet väljer Mona Sahlin att inte nämna någon av punkterna ovan. ”Med 190 000 arbetslösa ungdomar i landet krävs att regeringen agerar”, skriver hon helt kort. Hon använder alltså SCB:s siffror utan att ge den information som myndigheten själv anser att nödvändig för att förstå dem.

Därmed blir det gula ljuset berättigat enligt Faktakollen. Grönt ljus ges till uttalande som på alla sätt och vis är korrekta och där politikerna gett den information som behövs för att väljaren ska få en korrekt bild. På motsvarande sätt ges rött ljus till uttalanden som är direkt felaktiga. Gult ljus däremot är ett omdöme som ges då politiker inte berättat hela sanningen, vinklat sina uppgifter på ett visst sätt eller bara tagit med delar av tillgänglig information som passar deras syfte.

Däremot finns ett annat fel i Faktakollen. Vi skrev att det totala antalet 15 till 24-åringar i Sverige är 627 100. Det är fel. Som vi skriver ovan syftar den siffran istället på hur många 15 till 24-åringar som ingår i arbetskraften. Den korrekta siffran för antalet ungdomar mellan 15 och 24 år är runt 1,2 miljoner.

Maria Janson

Varje faktakoll brukar medföra en livlig diskussion i kommentarsfältet till bloggen. Det är vi mycket glada för.

I det senaste inlägget vill flera läsare att Mona Sahlin ska få grönt ljus. ”Mona använder Sveriges officiella definition, vilket är samma som EU och FN-organet ILO”, skriver signaturen Pär.

Andra vill att lampan skulle ha varit röd. ”Om inte ett 30 procentspåstående ger rött ljus så är det ingen idé att använda betygsskalan över huvud taget”, tycker Sven och får medhåll av Bo:

”Hur kan man ta med studenter i arbetslösa? Då borde man ju ta med barn, pensionärer, döda etc. Snacka om att använda statistik för att främja sin egna agenda.”

Faktakollen står fast vid sin motivering till det gula ljuset. Granskningen visar på komplexiteten kring sysselsättningsstatistik och att siffrorna som används i debatten sällan ger en helt korrekt bild av den komplicerade verkligheten.

Fortsätt gärna diskussionen i kommentarsfältet eller mejla oss på faktakollen@svd.se. Skicka gärna med citat och utspel du vill ha granskade.

Karin Thurfjell

Påstående: I en debattartikel i Aftonbladet

(http://www.aftonbladet.se/debatt/article7219512.ab ) den 31 maj skriver Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att arbetslösheten bland unga mellan 15 och 24 år är över 30 procent. Faktakollen har granskat påståendet.

Så här är det: Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) var 193 600 personer mellan 15 och 24 år arbetslösa i april. Det totala antalet 15 till 24-åringar i arbetskraften Sverige är 627 100 (red anm. Tidigare fanns inte ordet ”arbetskraften” med, vilket skapade en felaktig uppgift). Det innebär att 31 procent i åldersgruppen är arbetslösa.

I den siffran ingår även personer som studerar på heltid, men som samtidigt söker jobb genom Arbetsförmedlingen. Det spelar ingen roll om studenterna söker heltidsjobb eller deltidsjobb på bara några timmar i veckan, de ingår ändå i statistiken.

Om man räknar bort heltidsstudenterna är antalet arbetslösa mellan 15 och 24 år 72 100, eller 11,5 procent.

Arbetsförmedlingen har bara siffror på arbetslösa mellan 18 och 24 år, och i det åldersspannet stod 10,5 procent till arbetsmarknadens förfogande i april. Studerar man heltid räknas man normalt inte stå till arbetsmarknadens förfogande även om man söker jobb och är inskriven hos Arbetsförmedlingen.

Slutsats: Gult. De flesta tycker nog inte att heltidsstudenter som söker extrajobb ska räknas till de arbetslösas skara. Samtidigt finns bland studenterna de som pluggar bara för att de inte får något heltidsjobb, och ur den aspekten speglar inte heller siffran 11,5 procent hela sanningen.

Redaktionens anmärkning: Det gula ljuset för Mona Sahlin har fått en del kritik och flera läsare anser att hon borde ha fått grönt ljus eftersom hon använder SCB:s officiella statistik. Här finns en längre förklaring till varför det gula ljuset delades ut.

Dan Nilsson


Påstående:

I Sveriges Televisions morgonsoffa den 28 maj sade näringsministern och Centerpartiet ordförande Maud Olofsson följande:

”Sysselsättningen är högre. Det är 100 000 fler sysselsatta nu än när vi tillträdde, trots finanskris.”

Faktakollen har granskat påståendet.

Hur det är: Enligt originaldata i Statistiska centralbyråns, SCB, arbetskraftsundersökningar var 4 477 200 personer i åldern 15-74 år sysselsatta i oktober 2006. I april 2010 var 4 481 100 (SCB reviderade siffrorna i går, därför har vi ändrat i Faktakollens ursprungstext) sysselsatta.

Men att jämföra originaldata för olika månader är ingen bra metod.

Därför jämför Faktakollen december 2006 med december 2009. December 09 är den mest aktuella månaden som går att jämföra med en månad efter att regeringen tillträdde i oktober 06.

I december 09 var det 23 700 fler sysselsatta.

Felmarginalen i statistiken är cirka plus/minus 35 000.

Bäst är dock att använda den säsongsrensade statistiken, då kan man, enligt SCB jämföra olika månader. Utfallet blir då följande: oktober 2006 jämfört med april 2010 – plus 35 100 sysselsatta. December 2006 jämfört med december 2009 – plus 28 000.

Maud Olofsson kommenterar:


– Vi har jämfört första kvartalet 2010 med första kvartalet 2006.

Men då hade inte ni tillträtt.

– Nej,nej. Men vi kan inte ta någon siffra som inte har kommit än. Nu har vi mätt kvartal ett, då kan man se att det till och med är 125 000.

Slutsats: Om man räknar som Maud Olofsson så blir det 123 900 fler sysselsatta första kvartalet 10 jämfört med samma period 06. Men Maud Olofsson sade faktiskt att ökningen skett från att den borgerliga regeringen tillträdde och fram till nu. Hur man än då räknar kommer man inte upp till 100 000 fler sysselsatta nu eller i december förra året. Alltså är Maud Olofssons påstående inte korrekt eftersom hon sade att det hade blivit 100 00 fler sysselsatta efter att regeringen tillträdde. Faktakollen sätter rött ljus för näringsministerns uttalande.





Sofia Ström

Påstående:

”Folkpartiet har en tydlig politisk vilja att acceptera betyg för 6-åringar”, sade Maria Wetterstrand (MP) i en debatt med utbildningsminister Jan Björklund (FP) om skolpolitik i Svt:s Agenda.

– Vi vill ha betyg från årskurs sex och inte sex års ålder – det är en viss skillnad, svarade utbildningsministern.

Faktakollen har granskat Maria Wetterstrands påstående.

Hur det är:

Från och med höstterminen 2012 vill alliansregeringen att alla elever skall få betyg redan i årskurs sex. Det framgår av ett förslag som regeringen har skickat ut på remiss.

Men utbildningsministern ligger också bakom den omdebatterade reformen om införandet av skriftliga omdömen till alla elever från årskurs ett. Omdömena började delas ut hösten 2008 efter ett beslut av den borgerliga regeringen.

Det har lett till betygsliknande omdömen på förskolebarn i flera skolor.

Skolverket har varit kritiska mot att skolor tar med bedömningar av elevernas egenskaper och beteenden.

Mats Perstoft (MP) lämnade en interpellation där han ställde frågan om utbildningsministern tänkte vidta åtgärder för betygsliknande omdömen för förskoleklasser.

”Skolpliktiga elever i skolan ska ges skriftliga omdömen som får vara betygsliknande. Motsvarande reglering finns i dag inte för förskoleklassen. Det finns dock inget som hindrar att personalen i förskoleklassen, i de fall vårdnadshavarna önskar det, beskriver barnets starka sidor och de sidor som behöver utvecklas i en individuell utvecklingsplan”, svarade Jan Björklund.

Han säger att föräldrarna med skriftlig information ska kunna informeras om deras barn når målen eller inte. Däremot är han inte ute efter rena betyg:

”Jag tycker att den ska vara precis så djuplodande som man bestämmer på den enskilda skolan. Jag har ett mycket stort förtroende för att Sveriges lärare och förskollärare kan utforma detta. Jag tror inte att det finns förskollärare som kommer att använda en betygsskala med MVG och G för sexåringar – jag tror inte att de förskollärarna finns. ”

Enligt Skolverket är det skillnad mellan betyg och
betygsliknande omdömen – bland annat att det saknas nationella regler för
omdömen. Det betyder att omdömen i
motsatts till betyg inte är jämförbara mellan olika skolor.

– Betyg har nationellt utformade och standardiserade
beteckningar. För att eleverna ska få betyg ska de uppfylla nationella
kriterier som är bestämda i kursplanerna, säger Birgitta Högberg,
undervisningsråd på Skolverket.

Slutsats:

Faktakollen ger Maria Wetterstrand gult ljus för sitt påstående. Jan Björklund har gett uttryck för att acceptera betygsliknande omdömen i förskolan, men inte för rena betyg.

Nyckelfrågan i debatten är var gränsen mellan betygsliknande
omdömen och betyg går. Eftersom Wetterstrand använder termen ”betyg” är inte
ett grönt ljus motiverat. Påståendet hamnar snarare i en gråzon och Faktakollen
sätter därför gult ljus.

Dan Nilsson

Det är intressant att läsa kommentarerna till Pagrotkys uttalande. Flera menar att det borde ha varit grönt istället för rött ljus. Det gröna ljuset skulle innebära att Pagrotsky har rätt. Vi kan inte dra den slutsatsen. Hans uttalande är i någon mening exakt. Han säger inte att majoriteten av, och så vidare. Hade han gjort det hade han fått ett grönt ljus. Möjligen ska han ha ett gult ljus. Alltså en varning. Men att dra sådana slutsatser han gör har, som vi skriver, inte täckning i Smoks siffror.

Fortsätt gärna diskutera och skicka förslag på citat vi bör granska till faktakollen@svd.se. Glöm inte att skicka med en länk till källan.

Dan Nilsson

Påstående: När de rödgröna partierna presenterade sin
kulturpolitiska arbetsgrupp i början av april sade Leif Pagrotsky (S):

-Att sätta sina barn i musikskola kostar i dag mest i tio
kommuner som alla styrs av moderater, medan det är billigast i tio kommuner som
är rödgrönt styrda.

Uttalandet bygger enligt hans pressekreterare på uppgifter
från Sveriges musik- och kulturskoleråd, Smok, som presenterats på ett
seminarium.

Hur det är: En kommuns avgifter för musikskolan varierar
beroende på vad eleven gör, exempelvis är det billigare att spela gitarr i
grupp än om eleven får enskild undervisning.

Smok är en paraplyorganisation som 90 procent av landets
kommuner är medlemmar i. Dit rapporterar de hur avgifterna ser ut, men
rapporternas innehåll kan skilja sig från kommun till kommun. Det finns inga
fastslagna regler för hur det ska se ut. Enligt Smok är det mest relevant att
använda statistiken över kommunernas vanligaste avgifter, den ämnesavgift som
förekommer oftast, om man vill kontrollera Leif Pagrotskys uttalande. Men
eftersom statistiken är ofullständig och varierar är det svårt att dra några
generella slutsatser utifrån den. Men Faktakollen har ändå på två olika sätt
försökt kontrollera Pagrotskys påstående.

Förenklat ser det alltså ut så här bland kommunerna med de
tio högsta avgifterna: Eftersom flera kommuner har samma avgift blir det
sammanlagt 20 kommuner som har de tio högsta avgifterna. I sexton kommuner
dominerar de borgerliga den politiska majoriteten. I två är det S och C som
styr. I en är det borgerliga och socialdemokrater som utgör majoriteten, och i
ytterligare en är det M och S som styr.

29 kommuner har de tio lägsta avgifterna, enligt Smoks uppgifter. Samma sak gäller – fler kommuner har samma avgifter. Den
lägsta avgiften i den gruppen är 0 kronor och den högsta 385. 14 kommuner styrs
av ett eller flera av de rödgröna partierna, 6 är borgerligt styrda, resten
styrs av majoriteter som går över blockgränsen och som i flera fall bygger på
koalitioner med lokala partier.

Slutsats: Att dra den generella slutsats som Leif Pagrotsky gjorde är svårt utifrån den statistik som Smok presenterar. Faktakollen har räknat på de tio högsta respektive lägsta avgifterna för att få en bild som så bra som möjligt stämmer överens med verkligheten. Den bilden stämmer dock inte med
Pagrotskys påstående.

Sofia Ström

Påstående:

”Antalet civilanställda inom polisen har nu minskat flera år i rad med sammanlagt flera hundra personer”, skriver Thomas Bodström (S), ordförande i justitieutskottet, och Carin Jämtin (S), vice ordförande i polisstyrelsen i Stockholms län och oppositionsborgarråd, på Brännpunkt, Svenska Dagbladets debatt- och opinionsida.

De skriver om en ”utveckling som vänt” och talar om ”fyra års vakuum” sedan socialdemokraterna satt i regeringsställning.

Några dagar senare får de svar på tal med det omvända budskapet:

”Sedan 2006 har antalet civilanställda (inom polisen) ökat med fler än 500 stycken”, skriver justitieminister Beatrice Ask och ordföranden i Stockkholms läns polisstyrelse, Kristina Alvendal.

Hur det är:

Enligt polisens årsredovisningar har har antalet civilanställda sett ut så här under de senste åren:

2006: 7206

2007: 7972 (+ 766 anställda)

2008: 7801 (-171 anställda)

2009: 7747 (-54 anställda)

Totalt har antalet civilanställda inom polisen ökat med 541 personer sedan 2006.

Men de senaste två åren har antalet civilanställda poliser minskat med 225 personer.

– Under perioden 2006-2009 har polisen totalt sett ökat antalet civilanställda, men på många enskilda myndigheter har antalet minskat, säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad, beställare av utbildning på HR-avdelningen på Rikspolisstyrelsen.

Polisen har under den här tiden haft en satsning på civila kompetenser.

2005 satsade regeringen särskilda medel på unga arbetslösa akademiker och flera anställdes vid polisen.

2007 centraliserades polisens kontaktcenter, PKC, vilket ledde till att de myndigheter som blev av med sina minskade antalet civilanställda. Samtidigt ökade antalet civilanställda vid de myndigheter dit kontaktcentren flyttades. Samtidigt gjorde polisen en satsning på grov organsierad brottslighet och antalet civilanställda fick en uppsving i och med det.

Frågan är åt vilket håll utvecklingen går nu.

– Under 2010 får vi ett stort antal nya poliser, 1710 stycken. Antalet civilanställda är inte linjärt med antalet poliser, men det är möjligt att de ändå kommer att bli något fler, säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad.

Thomas Bodström säger att ökningen 2007 var ett resultat av den förra regeringens politik – och poängterar att sedan dess har antalet civilanställda minskat.

– Jag har bara räknat sedan 2008, inte under hela mandatperioden.

Enligt honom har antalet civilanställda dragits ner på 14 av 21 polismyndigheter.

– När justitieutskottet besökte Norrbottens polismyndighet satt vanliga poliser i arrestvakten och i receptionen. Konsekvensen blir ett dåligt polisarbete, eftersom poliserna behövs på gator och torg.

Slutsats:

De senaste två åren har antalet civilanställda inom polisen minskat, men sett till hela mandatperioden har de ökat med över 500 personer.

Vi väljer att sätta gult på Bodström eftersom påståendet att de ”civilanställda minskat flera år i rad med sammanlagt flera hundra personer”, är väl starkt för att beskriva en utveckling på två år med 225 personer. Tittar men tre år tillbaka i tiden rör det sig istället om en ökning med 541 personer.

Detta är också vad Beatrice Ask påstår och hon får därför grönt ljus.

Tobias Olsson

Påstående: I flera debatter har Fredrik Reinfeldt hävdat att tre miljoner löntagare får höjd skatt med de rödgrönas politik. ”De vill få svenska folket att tro att det bara handlar om inkomster över 40 000, men det är vanliga människor med vanliga löner i vanliga bilar som kommer att drabbas av dessa höjda skatter”, sade Reinfeldt till exempel i debatten mot Mona Sahlin i SVT:s Agenda den 9 maj.

Hur är det: Fredrik Reinfeldts påstående handlar om de rödgrönas så kallade trygghetsväxling. Det är en skatteväxling som presenterades i oppositionens vårbudget där kostnaden för a-kassan sänks till cirka 80 kronor för alla genom en skattereduktion samtidigt som inkomstskatterna höjs genom en nedskalning av jobbskatteavdraget.

I de rödgrönas vårbudget finns tre exempel på hur trygghetsväxlingen påverkar olika grupper:

Samlad effekt för medlem i TCO/Unionen (betalar idag 234 kronor i a-kassa per månad)

Arbetsinkomst/månad

Förändrad inkomstskatt

15 000 kronor

Sänkt skatt med 52 kronor/månad

20 000 kronor

Sänkt skatt med 22 kronor/månad

25 000 kronor

Höjd skatt med 7 kronor/månad

30 000 kronor

Höjd skatt med 15 kronor/månad

/månad För

Samlad effekt för medlem i LO/Metall (betalar idag 390 kronor i a-kasseavgift per månad)


Arbetsinkomst/månad

Förändrad inkomstskatt

15 000 kronor

Sänkt skatt med 208 kronor/månad

20 000 kronor

Sänkt skatt med 178 kronor/månad

25 000 kronor

Sänkt skatt med 149 kronor/månad

30 000 kronor

Sänkt skatt med 141 kronor/månad

Samlad effekt för medlem i Saco/Akademikerna (betalar idag 90 kronor i a-kasseavgift per månad)

Arbetsinkomst/månad

Förändrad inkomstskatt

15 000 kronor

Höjd skatt med 92 kronor/månad

20 000 kronor

Höjd skatt med 122 kronor/månad

25 000 kronor

Höjd skatt med 151 kronor/månad

30 000 kronor

Höjd skatt med 159 kronor/månad

I exemplen framgår att de rödgröna tänker höja inkomstskatten för alla. Två räkneexempel visar varför:

* Om en medlem i TCO/Unionen idag betalar 234 kronor i a-kassa borde han eller hon tjäna 234 kronor minus 80 kronor på att a-kassan sänks. Det skulle innebära 154 kronor. Men i de rödgrönas exempel står det att medlemmen som tjänar 15 000/mån istället får sin skatt sänkt med bara 52 kronor. Det skapar en differens på 102 kronor (154 minus 52). Detta är en höjning av inkomstskatten.

* Om en medlem i Saco/Akademikerna idag betalar 90 kronor i a-kassa borde han eller hon tjäna 10 kronor på att avgiften sänks till 80 kronor. Men i de rödgrönas exempel står att det istället blir höjd skatt med 92 kronor för den som tjänar 15 000 kronor/månad. Återigen finns en skattehöjning på 102 kronor inräknad i exemplet (92 plus 10 = 102 kr).

På samma sätt räknar de rödgröna med en skattehöjning på 132 kronor i månaden vid inkomster på 20 000 kr, på 161 kronor vid en inkomst på 25 000 kronor och med 169 kronor vid en inkomst på 30 000 kronor.

Men var får Reinfeldt siffran tre miljoner ifrån?


De som verkligen tjänar på den så kallade trygghetsväxlingen är arbetstagare som idag betalar höga a-kasseavgifter. Tanken är ju att den höjda skatten ska växlas med sänkt a-kasseavgift. Men om a-kassan har låga avgifter eller om du inte är med i någon a-kassa förlorar du på reformen.

Regeringen har utifrån exemplen i oppositionens vårbudget räknat ut att de som betalar mindre än 182 kronor (102 plus 80) i a-kassa blir förlorare. Detta bekräftas också av Socialdemokraterna för SvD. Kommunarbetarnas, SKTF:s, Småföretagarnas och Akademikernas är några av de a-kassor som ligger under den summan idag.

Enligt regeringen är runt 1,8 miljoner löntagare idag medlemmar i kassor med avgifter under 182 kronor. Den siffran bekräftas av statistik från Inspektionen av arbetslöshetsförsäkringen (IAF), som visar att det finns 1,88 miljoner medlemmar i a-kassor med avgifter under 182 kronor.

Samtidigt räknar regeringen med att 1,5 miljoner person med arbetsinkomster 2011 inte är medlemmar i någon a-kassa och därmed också förlorar på reformen. I dag finns 4,4 miljoner sysselsatta i Sverige enligt SCB. 3,3 miljoner är medlemmar i någon a-kassa enligt IAF och det skulle innebära att runt 1,1 miljoner löntagare inte är medlemmar. 1,88 miljoner plus 1,1 miljoner är lika med knappt 3 miljoner – alltså den siffra som Reinfeldt använder.

Slutsats: Påståendet stämmer. De rödgrönas trygghetsväxling innebär att runt tre miljoner löntagare får höjd inkomstskatt.

Dan Nilsson

Påstående: I en rapport från slutet av förra året hävdar de rödgröna partierna att andelen barn som växer upp i familjer som lever under fattigdomsstrecket nu förmodligen är den högsta i modern tid. Totalt är det enligt rapporten över 200 000 barn. Källan är Riksdagens utredningstjänst, Rut.


Hur det är:
Riksdagens utredningstjänst och SCB räknar på något olika sätt. SvD har använt SCB för att kontrollera påståendet. Enligt beräkningar gjorda på SCB:s underlag levde år 2000 drygt 238 000 barn upp till och med 18 år i fattiga familjer, ungefär 12 procent av alla i den gruppen. 2008 hade antalet ökat till drygt 333 000, vilket är omkring 16 procent av alla i gruppen.

Som fattiga hushåll räknas de som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten i landet.

Slutsats: Påståendet stämmer.

Sofia Ström


Påstående:

– Det finns ungefär sju miljoner löntagare och du säger att tre miljoner kommer få höjd skatt – det handlar om kanske 150 kronor i månaden, det betyder att det är fyra miljoner som får sänkt skatt med vår politik, sade Mona Sahlin i SVT:s Agendas debatt mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledare Mona Sahlin (S).

Hur det är:

I mars var 4 449 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta, enligt SCB.

Enligt Stefan Engström, pressekreterare hos Mona Sahlin, syftade oppositionsledaren egentligen på något annat.

– Hon avsåg skattebetalare, att det finns sju miljoner skattebetalare i Sverige.

– Jag vill inte spekulera i varför det blev fel, men hon hade feber och det var en sådan dag, säger Stefan Engström.

Enligt Skattemyndigheten finns det 7,4 miljoner skattebetalare.

– Vi skickade ut 7,4 miljoner deklarationer i år. Bland dem finns i och för sig några dödsbon, så siffran är något lägre, säger skattedirektör Tommy Carlsson.

Slutsats:Påståendet stämmer inte. Antalet löntagare är 4,4 miljoner, inte 7 miljoner.

Sofia Ström


Påstående:
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) har vid flera tillfällen uppgett att det ”under socialdemokraterna förtidspensionerades 140 personer per dag”. Bland annat återfinns uppgiften i en debattartikel på webbplatsen Newsmill. ”Alternativet är en återgång till den situation som rådde tidigare där 140 personer förtidspensionerades varje dag och tusentals människor lämnades i långa sjukskrivningar utan vare sig stöd eller hjälp till rehabilitering”, skriver hon.

Hur det är:

Det gäller att skilja på begreppen här.

Före 2003 skilde Försäkringskassan på förtidspension, utan tidsgräns, och sjukbidrag. Efter 2003 slogs de samman i en ”sjuk- och aktivitetsersättning”.

Den officiella statistiken skiljer inte på tidsbegränsad och ej tidsbegränsad ersättning, här räknas alltså även delstidsarbetare och personer som bara är sjukskrivna en kort period.

Försäkringskassan fick ett uppdrag av regeringen att ta fram en siffra på hur många som förtidspensionerades per dag.

Så här kom Försäkringskassan fram till siffran 140:

De slår samman antalet nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar med och utan tidsgräns.

år antal dagar per dag

1998 34 487 365 94,5

1999 39 506 365 108,2

2000 49 237 365 134,9

2001 57 081 365 156,4

2002 63 738 365 174,6

2003 65 365 365 179,1

2004 73 161 365 200,4

2005 60 308 365 165,2

2006 48 176 365 132,0

98-06 491 059 3285 149,5

– Som synes blir det 140 med råge, säger Bertil Thorslund analytiker, på Försäkringskassan, som tagit fram siffrorna.

Här finns delar av Försäkringskassans statistik.

En annan bild:

Nätverket Resurs, Respekt för Sjuka och utsattas rätt i samhället, lägger räknar på ett helt annat sätt:

De räknar endast de nybeviljade som får heltids sjukersättning utan tidsgräns.

Så här många fick full permanent sjukersättning:

2003 = 21 687 (ca 59 personer / dag)

2004 = 19 323

2005 = 14 464

2006 = 11 256

2007 = 10 516

2008 = 8 366

Siffrorna är korrekta enligt Försäkringskassan.

En rättvisare bild?

Men att bara räkna de nybeviljade ger inte en helt med verkligheten överensstämmande bild. I själva verket övergår många från ersättning på deltid till heltid och från tidsbegränsning till icke tidsbegränsning.

En tredje variant är de som går över från aktivitetsersättning till sjukersättning.

För att få med alla de här grupperna också måste Försäkringskassan göra en särskild slagning, därför finns inte statistiken tillgänglig på deras hemsida.

Bertil Thorslund, valde att titta på 2004, ett år med högt ohälsotal.

Han tog fram uppgiften om hur många som i december 2003 inte hade heltids sjukersättning men som under 2004 ’dyker upp’ i denna kategori.

Resultat: Det totala antalet personer 2004 blev 36 752 personer, eller knappt 101 per dag.

Slutsats: Påståendet stämmer inte – om man med sjukpensionär bara räknar dem som får en heltids sjukersättning utan tidsgräns.
Den korrekta siffran ligger då runt 100.
Bertil Thorslund, analytiker på Försäkringskassan tycker ändå att siffran 140 är korrekt.
– Jag tycker att man ska räkna med personer med sjukersättning på deltid och tidsbegränsning, och människor med aktivitetsersättning. För de visar en beklaglig tendens att bli kvar. Samtidigt kan jag förstå om man tycker att siffran är missvisande om man definierar begreppet sjukpensionär på ett annat sätt.

Dan Nilsson

Påstående:

Oppositionspartierna meddelade på onsdagen att de vill höja miljöskatter, bland annat bensinskatten, med sammanlagt elva miljarder de närmaste två åren.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand hävdar att den höjda koldioxidskatten på bensin, som genomförs i två steg, ökar kostnaderna med 49 kronor per månad på två år. I beräkningarna förutsätts att man kör 1 500 mil per år. Första året ska bensinpriset höjas med 20 och andra året med 29 öre per liter. I summorna ingår, enligt de rödgröna, både skatt och moms. Den sammanlagda höjningen blir alltså 49 öre per liter.

Hur det är: SvD har räknat på tre exempel:

1) En ny bil som drar 0,67 liter per mil. Enligt branschorganisationen Bilsweden snittförbrukningen för en ny bil förra året.

Vid 1 500 mils körsträcka blir då den extra kostnaden för de två årens totala höjning på 49 öre per liter 41 kronor per månad.

Så här räknade vi: Det går åt 1005 liter att köra 1 500 mil. 1005 gånger 49 öre är 492,45 kronor. Utslaget på tolv månader blir det 41,04 kr per månad.

2) En bil som drar 0,8 liter per mil. Enligt Bilsweden snittförbrukningen för hela beståndet förra året. Den extra kostnaden blir då 49 kronor per månad.

Så här räknade vi: För att köra 1 500 mil krävs 1 200 liter bensin. 1 200 gånger 0,49 kronor blir 588 kronor. Utslaget på tolv månader blir det 49 kronor i månaden.

3) En gammal bil som drar 1 liter per mil. Då blir månadskostnaden för höjningen 61 kronor.

Så här räknade vi: 1 500 mil gånger 49 öre är 735 kronor. 735 kronor utslaget på tolv månader blir 61,25 kronor per månad.

Slutsats:
Maria Wetterstrands påstående stämmer förutsatt att man kör en bil som drar ungefär 0,8 liter eller mindre per mil. Eftersom det är snittförbrukningen för Sveriges bilbestånd är en grön lampa motiverad.

Dan Nilsson


Påstående:

I en debattartikel som publicerades på SVT:s hemsida den 18 mars i år skrev Johan Pehrson, FP:s rättspolitiska talesperson, att ”alltfler unga människor kommer tidigt i kontakt med droger”. I artikeln redovisar han ingen källa till uppgiften. Artikeln skrevs i samband med alliansens omdebatterade förslag om att tvångsdrogtesta ungdomar.

Hur det är: Det enda statistiska underlag som finns på nationell nivå när det gäller ungas kontakt med narkotika är CAN:s så kallade skolundersökningar. Undersökningen görs i form av enkäter till elever i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. Enligt undersökningarna har ungas kontakt med narkotika i princip inte förändrats de senaste tio åren. Det gäller både andelen som svarar att de använt narkotika och de som svarar jakande på att de någon gång haft möjlighet att använda narkotika.

Om man tittar på Folkhälsoinstitutets statistik över cannabiskonsumtionen i åldersgruppen 16-84 år så har det inte heller skett någon ökning mellan 2004 och 2008. Det finns inga uppgifter tidigare än 2004.

Slutsats: Påståendet stämmer inte förutsatt att CAN:s enkäter ger en tillförlitlig bild av ungdomars narkotikakontakt.

Johan Pehrson kommenterar:



– Min källa var kontakter med polisen, socialtjänsten och Maria ungdom som berättar om den allt mer omfattande näthandeln med droger. Antalet ungdomar som prövar narkotika har ju varit lågt en tid, men exponeringen ökar. – Jag känner mig empiriskt trygg när jag påstår att kontakten via nätet och med droger som inte alltid ännu är narkotikaklassade ökar. Av de som jobbar med detta är det ingen som sagt något annorlunda. Vad det gäller CAN så är det en korrekt beskrivning.

Dan Nilsson


Påstående:

De rödgröna partierna hävdar att ”arbetslösheten i Sverige har
ökat snabbare än i Europa”. Det är ett påstående som finns med
i flera så kallade granskningsrapporter från de rödgröna
partierna, till exempel en med rubriken ”Högerpolitiken klyver Sverige”. Källan är Eurostat.

Hur det är:
Som vanligt när det gäller statistik finns det ett antal fällor
och felkällor, till exempel rapporterar inte alla EU-länder på
samma sätt. En del rapporterar exempelvis per kvartal, andra per
månad. Eurostat räknar sedan om allt till månad.

För att
kontrollera de rödgrönas påstående väljer SvD att använda
Eurostats säsongsrensade serie som vi fått från
Konjunkturinstitutet.

Utgångsmånad är
mars 2008, den månad med lägst arbetslöshet i EU 27 sedan den
borgerliga regeringen tillträdde. Genom att jämföra den lägsta
nivån under perioden med uppgifterna från februari får man den
mest rättvisande bilden av ökningstakten. Arbetslösheten var i
mars 2008 6,7 procent i EU 27, i Sverige var den 5,8 procent. Fram
till och med februari i år har den ökat med 2,9 procentenheter i EU
27 och med 3,2 i Sverige.

Väljer man en
annan startmånad får man andra resultat. Jämfört med januari 2007
har arbetslösheten i EU ökat med 2,1 procentenheter och i Sverige
med 2,5.

Slutsats:
Det går inte att slå fast exakt. Skillnaden i ökning mellan
Sverige och EU 27, är enligt SvD:s sätt att mäta är visserligen
0,3 procentenheter till Sveriges nackdel. Men den är fortfarande för
liten för att man ska kunna dra några säkra slutsatser. Den säkra
slutsatsen är att ökningstakten i Sverige och EU 27 är i princip
lika.

– Det är en
väldigt liten skillnad och man måste ta hänsyn till osäkerhet i
data, säger Karine Raoufinia, vid enheten arbetsmarknad och
prisbildning vid KI.

Dan Nilsson

Reaktionerna på Faktakollen har varit
många och både positiva och negativa. Förslagen på vad vi borde kontrollera är många. Det är roligt och välkommet. En påminnelse: kom
ihåg att ange källa till det påstående som ska kontrolleras. Det underlättar för oss.

Kontrollen av påståendena om
arbetslösa respektive sysselsatta har fått flera synpunkter.
Några har efterlyst att vi ska redovisa sysselsättningsgraden,
alltså det relativa talet på hur stor andel av arbetskraften som räknas som sysselsatta. Andra undrar vad är arbetskraften och
varför används åldersgruppen 15-74 år.

Svaret på den senare frågan är att
gruppen 15-74 år används inom hela EU.

Svaret på den första frågan är att
SCB:s definition av arbetskraften är antalet sysselsatta plus
antalet arbetslösa. Den som vill läsa mer om definitionerna kan gå
in på www.scb.se och klicka sig
fram.

Men på begäran har SvD tagit ut vissa
tal ur SCB:s databas.

Sysselsättningsgraden,som flera har
efterfrågat var 2006 65,8 procent. 2007 var den 66,7, 2008 66,8 och
2009 64,7. Alltså har sysselsättningsgraden i gruppen 15-74 år
minskat med 0,9 procentenheter. Men antalet har ökat eftersom det totala antalet personer som ingår i gruppen har ökat.

I gruppen 15-65 år, som en del läsare
tycker är mer relevant, har den minskat med 1 procentenhet.

Sedan till nästa fråga: hur har
arbetskraften förändrats från 2006 till och med 2009.

2006 var arbetskraften enligt SCB:s
sätt att mäta, alltså antalet sysselsatta plus antalet arbetslösa
i gruppen 15-74 år, 4 765 700. 2009 var den 4 907 000.
Alltså har det blivit 141 300 fler personer som räknas till arbetskraften. På så sätt kan man förklara att såväl arbetslöshet
som sysselsättning kan öka.

Maria Janson

Vilken respons! Intresset för Faktakollen är uppenbart stort. Tack alla som
mejlar in förslag, idéer och synpunkter.

Det vill vi gärna att ni fortsätter med.

Glöm inte att skicka med en länk till citatets källa. Det kan
vara en debattartikel, en intervju, en blogg eller annat. Adressen är som vanligt faktakollen@svd.se

Nästa granskning publiceras på torsdag, håll utkik!

Dan Nilsson

Påstående: De
rödgröna partierna hävdar i flera rapporter och debatter, senast i debatten om vårpropositionen den 15 april, att 100 000 fler har
blivit arbetslösa sedan den borgerliga regeringen tillträdde. I debatten sade finansminister Anders Borg (M) att 50 000 fler är sysselsatta
nu än 2006.

Hur det är: Enligt SCB:s säsongsrensade statistik var 317 800 personer i åldern
15-74 år arbetslösa i oktober 2006. I oktober 2009 var antalet
arbetslösa 429 300, vilket är 111 500 fler än
motsvarande månad 2006. I februari 2010 var 130 200 fler
arbetslösa än i oktober 2006.

SCB-statistiken
visar att 4 429 400 i åldersgruppen 15-74 år var sysselsatta
i genomsnitt 2006. Snittet för 2009 var 4 498 700. Alltså
drygt 69 000 fler. I gruppen 16-64 år var motsvarande tal
4 340 600 respektive 4 380 800. Vilket innebär 40 200
fler 2009.

Slutsats: Båda
påståendena stämmer. I den politiska debatten väljer givetvis
partierna att referera till den statistik som förstärker de egna
argumenten

Vad vill du vi ska granska? Vi vill gärna ha förslag och idéer. Skicka oss politiska utspel så granskar vi sanningshalten. Glöm inte att uppge vem och vilket sammanhang citatet kommer ifrån.

Du når oss på faktakollen@svd.se

Maria Janson

Här granskar SvD.se citat och utspel från politiker inför valet 2010. I premiärgranskningen reder vi ut Anders Borg och Thomas Östros till synes motstridiga siffror om arbetslösheten.

Vad vill du ska granskas? Vi vill gärna ha förslag och idéer. Skicka oss politikercitat från debatter, bloggar, intervjuer eller andra sammanhang så granskar vi sanningshalten. Glöm inte att uppge vem och vilket sammanhang citatet kommer ifrån.

Du når oss på faktakollen@svd.se