Absurd varning för azofärger

Det är utmärkt att EU-parlamentariker tvingat fram varningsmärkning av livsmedel med azofärger, eftersom det är bättre än ingenting. Men mest är det absurt att EU tillåter kemikalier som behöver varnas för i godis och läsk som marknadsförs till barn.

Det finns bara ett rimligt krav: Bort med skiten!

Azofärgerna bidrar till allergi och hyperaktivitet och EU-parlamentets miljöutskott ville därför ha ett totalförbud. Men förslaget mötte kompakt motstånd från medlemsländerna, Sverige inräknat. Följden blev en kompromiss kring varningsmärkning.

Nyligen pratade jag med Björn Gillberg som på slutet av 1960-talet blev centralfigur i den framväxande miljörörelsen. Allt började med debatten kring tillsatser i maten, berättade han, inte minst om allergiframkallande azofärger som tartrazin, paraorange och allurarött.

Protesterna ledde vid mitten av 1970-talet till ett svenskt förbud som senare avvecklades när Sverige gick med i EU. De butikskedjor och företag som då åter saluförde azofärger tycker Björn Gillberg visade ”en enastående brist på socialt ansvarstagande”.

Det är svårt att inte hålla med. Azofärger är förbjudet i det foder som vi ger till djuren, men tillåts i människoföda. Den filosofiska grundvalen för detta är att den människa som vill ta risken att dricka en extra färgglad läsk ska ha friheten att göra det efter att ha läst innehållsförteckningen. Däremot ska man inte riskera att oinformerat få i sig spår av azofärger när man äter kött. Dessutom kan djuren skadas, och de kan inte läsa själva.

Striden om azofärgerna är ännu ett exempel på hur EU hellre friar än fäller när det finns delade meningar kring någon främmande kemikalie som blandas i maten. En stor brittisk studie visade förra året att azofärger kunde bidra till hyperaktivitet, men EU:s experter menade att effekten var så minimal att den inte spelade någon roll.

Som småbarnsförälder måste jag säga att det inte spelar någon roll för mig om effekten är bevisat stor eller bevisat liten så länge den är bevisad.

Azofärger fyller ingen viktig funktion för konsumenten. Behovet uppstår oftast när tillvberkaren plockat bort alla dyra råvaror som kan ge färg. Så, förutom att kanske vara farliga, lurar färgerna oss att tro att vi sätter tänderna i riktig mat, eller klunkar i oss riktig hallonsaft.

Tack vare trycket från olika konsumentföreträdare har varorna med azofärgerna minskat i Sverige. Förhoppningsvis tvingar varningsmärkningen bort de sista.