”Det där med gammalt recept kan dom glömma”

I dagens SvD kunde vi berätta om hur Konsumentföreningen Stockholm KO-anmäler Atria Chark och Deli för en annons där man påskiner att Lönneberga-skinkan är gjord enligt ett gammalt småländskt recept. Nu får anmälan oväntat stöd av den charkuterist som en gång på 1950-talet skapade Lönneberga-skinkan, Gunnar Gustavsson. ”Det där med gammalt recept kan de glömma”, säger han till SvD. Men bortsett från det tycker Gunnar att skinkan smakar gott, bättre än den gjorde för 50-60 år sedan.

Tillsammans med en kompanjon sålde Gunnar delikatesskinkor i Centralsaluhallen i Stockholm på 1950-talet. 1963 flyttade verksamheten ut till slakthusområdet och snart invigdes den nya fabriken i Hultsfred.

”Vi lancerade Lönneberga-skinkan 1981, Astrid Lindgren var ju i ropet men den byggde på ett recept som vi tog med från Stockholm. Det var inga andra tillsatser än nitritsalt och lite socker. Jag tror knappt att de andra tillsatserna som natriumglutamat fanns på den tiden, berättar Gunnar.

Han sålde sin andel i bolaget 1985. Kompanjonen fortsatte till 1998 då bolget köptes av Sardus som nu ägs av finländska Atria. Då hade fabriken i Hultsfred lagts ned och verksamheten flyttats till Halland. Och först då kom dagens recept till, berättar Gunnar.

Matbloggen: Och det är alltså inget småländskt recept?

”Nej, det var ju från Stockholm. För övrigt finns det ingen speciell småländsk skinka. Man gjorde den på samma sätt i hela landet.”

Matbloggen: Vilken skinka äter du helst själv?

”Jag äter inte skinka så ofta, jag har sett så många i mitt liv. Men jag tycker om Lönneberga-skinkan. De som pratar om gammaldags skinka och att den skulle vara så bra har ingen aning om hur det var för 50-60 år sedan. Den skinka som tillverkades på tidigt 1900-tal skulle de inte äta idag”, säger Gunnar Gustavsson.

”Sedan tycker jag att de här lufttorkade spanska skinkorna är lite överreklamerade. De är inte värda pengarna.”