Henrik Ennart
Nyheten om att biobränsleproduktionen hotar att driva flera hundra miljoner människor i tredje världen mot svältgränsen fick stort utrymme i såväl TV som ett flertal tidningar. Och tacka för det. Det kan ju inte vara annat än fel att fylla bensintankarna på stadsjeeparna med fattiga människors mat.
Men det finns faktiskt nyanser och både sättet att formulera problemet och lösningarna skiljer sig åt beroende på vem man frågar. Källan till dagens debatt i SvT:s morgonsoffa var en artikel skriven av två forskare vid Minnesota-universitetet, Ford Runge och Benjamin Senauer. En detalj som dock inte nämns i det tt-telegram som skakade liv i den svenska debatten är att en av de lösningar som forskarna föreslår är insatser för ökad produktivitet inom jordbruket.
Den lösningen är kanske inte så förvånande eftersom Ford Runge nyligen skrev en konsultrapport åt the Council for Biotechnology Information (CBI) som är ett lobbyorgan för bioteknikindustrin. En slutsats i rapporten var att regleringen av genmodifierade organismer, GMO, måste avvecklas eftersom de hindrar den fria handeln. Uppmaningen riktades inte minst mot EU:s återhållsamma attityd till GMO som kraftigt irriterar den amerikanska bioteknikbranschen.
Oavsett vad man tycker om GMO så finns det även andra möjliga vägar att gå för den som vill klara både behovet av mat och bränsle. FN:s jordbruksorganisation, FAO, har nyligen diskuterat frågan och där pekade andra forskare på att satsningen på biobränslen, om den görs på rätt sätt, kan bli ett lyft för jordbruket och faktiskt även miljön i tredje världen. Men då måste odlingen byggas upp småskaligt inom ramen för det existerande jordbruket och integreras i växtföljden med odlingen av andra grödor.