Kunder kräver stinkande frukt

Tänk dig att en galen vetenskapsman hittar på en surströmming som luktar gott. Samma skeptiska, och rent av fientliga, reaktion som sannolikt skulle bli följden mötte den thailändske forskaren Songpol Somsri när han meddelade att han skapat ett exemplar av den taggiga stinkfrukten durian som inte luktade som en hög döda katter.

Durian är en av de där exotiska frukterna som ibland, men inte så ofta, letar sig fram till svenska butiker. I sin naturliga miljö är lukten ett tydligt tecken på att frukten är mogen och redo för skörd.

Det tvistas om oset från durian mest påminner om gamla uppvärmda hushållssopor, smutsiga strumpor ellert självdöda djur, i vart fall är illalukten så stark att frukten totalförbjudits på flera hotell och flygbolag i Sydostasien. Men likt surströmming har durian också många tillskyndare som menar att odören är ett kvalitetsbevis som likt stanken från franska kvalitetsostar borgar för en sällsam smakupplevelse med inslag av nöt och vanilj i det bitterljuva fruktköttet.

Många anser därför att Songpol Somsris bisarra frukt – som doftar svagt av banan och döpts till Chantaburi Nr 1 – är ett rent hån mot en kulturell tradition som sträcker sig långt tillbaka i tiden och, enligt infödda journalister, innefattar sådana glada folkliga talesätt vid skördefesten som att: ”När duriorna faller ner åker sarongerna upp.” Det thailändska jordbruksdepartementet ska nu ta ställning till om testodlingarna ska få fortsätta och under tiden har hotet om luktfri durian lett till internationella förvecklingar. Högljudda protester hörs från grannländerna Malaysia, Singapore och Indonesien där man befarar att priserna på durian ska rasa när kunderna inte längre kan känna stanken.

Någon som undrar över dr Songpols Somsris nästa forskningsprojekt?

En luktfri durian utan taggar.