BMI föråldrat mått på barns hälsa

Body mass index, BMI, ska vara en av två fysiskt mätbara mått på barns och ungdomars hälsa, föreslår en arbetsgrupp som just lämnat sin slutrapport till Socialdepartementet. Den andra fysiska indikatorn är hål i tänderna.

Samtidigt rapporterar SCB att fetmaepidemin fortsätter och att framför allt unga flickor får högre BMI.

Men BMI är inget självklart mått, vilket är lite oroande med tanke på behovet av att få en riktig bild av hoten mot barns hälsa i form av övervikt och diabetes. BMI-måttet är sedan länge starkt ifrågasatt och diskuterades redan för ett år sedan i bland annat Livsmedelsverkets ledning. När jag snabbletar efter några vetenskapliga studier i ämnet för att friska upp minnet behöver jag inte gå längre än till dagens skörd.

I en studie publicerad i tidskriften Medicine & Science in Sports & Exercise rapporterar forskare från Michigan State University att BMI är ett dåligt mått på fetma. Problemet är enligt forskarna att BMI inte skiljer mellan fett och muskler, och att måttet blir särskilt missvisande för idrottsmän och för, just det, unga.

I höstas publicerade dessutom medicintidskriften The Lancet en metastudie där forskare analyserat 40 olika studier med sammanlagt 250 000 personer som visade att BMI är ett osäkert mått för att förutsäga ohälsa. Den grupp som hade lägst total dölighet var de överviktiga med BMI 25-29, medan risken var högst för dem med BMI under 20. För feta med BMI mellan 30-35 var risken för hjärtsjukdomar endast högre för tidigare hjärtpatienter.

Allt fler forskare understryker istället bukfettets riskabla roll och att det bästa är att mäta midjemåttet och beräkna kvoten mellan höft och midja. Män anses vara för feta om kvoten är större än 1, medan den rekommenderade maxkvoten för kvinnor är 0,8.