Kött större klimathot än transporter

Världsproduktionen av kött ökar snabbt och svarar redan för 18 procent av de utsläpp av växthusgaser som orsakats av människan. Det visar en rapport från FN:s jordbruksorganisation, FAO.

Den 400-sidiga rapporten Livestocks long shadow – environmental issues and options, framtagen av bland annat FAO och Världsbanken, visar tydligt att de flesta andra ansträngningar för att motverka klimathotet är hopplöst bortkastade om vi inte samtidigt ändrar våra matvanor och radikalt skär ned på köttkonsumtionen.

Djuruppfödningen orsakar idag två tredjedelar av människans totala utsläpp av den mest potenta växthusgasen kväveoxid. Och trenden pekar på en fortsatt snabb ökning. Dessutom svarar djurhållningen för 35-40 procent av människans utsläpp av metan och 9 procent av koldioxidutsläppen. Särskilt det senare väntas fortsätta att öka snabbt.

Orsaken är en kraftigt ökad konsumtion i kombination med att en allt större del av jordens djur föds upp på modernt västerländskt sätt. Istället för att äta gräs och annan naturlig föda, och därmed utnyttja solenergi och fotosyntes, får djuren ett ensidigt foder som främst baseras på fröer, inte minst soja och majs. Det fodret slukar betydligt mer fossila bränslen vid odling, förädling och då det sedan ska transporteras till djuren. Dessutom bidrar inte minst sojaproduktionen i Brasilien till avverkning av regnskogar vilket frigör ytterligare koldioxid.

Sämst lämpade för sin nya föda är nötboskapen vars välkända magar är högeffektiva fermenteringsanläggningar, optimerade för att tillgodogöra sig en gräsblandning med små naturliga inslag av frön. När de stärkelserika fröna istället tillåts dominera sjunker ph-värdet i våmmen, och korna får kroniskt ont i magen. Det är inte bara ett systematiskt djurplågeri som kan leda till att djuret dör, utan orsakar också ett slags bisarrt pruttande av växthusgaser som vore tragikomiskt om det inte vore för att det sker i industriell skala i hela världen, utgör ett hot mot oss alla och alltså enbart kan beskrivas som tragiskt.

Efter IPCC:s klimatrapport frågade sig många hur man själv kan bidra till att motverka global uppvärmning. Svaren har mest handlat om energi och därmed den volymmässigt största och svårast nedbrutna växthusgasen koldioxid. Vi har fått råd om att sänka värmen inomhus, vädra snabbt, koka mindre vatten, cykla och inte åka så mycket bil och flyg. Dessutom uppmuntras vi att släcka lamporna efter oss och dra ur mobilladdaren ur eluttaget.

Mattransporterna har också berörts. Och i förbifarten har det nämnts att uppfödningen av köttdjur är energiintensiv, men det är först genom FAO:s rapport som köttätandet faktiskt framträder som en av de två till tre riktigt feta orsakerna till det globala klimathotet.

I rapporten konstateras att diskussionerna om tänkbara åtgärder hittills nästan enbart begränsats till energifrågor och koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Men inget annat bidrar med så mycket av de övriga växthusgaserna metan och kväveoxid som just köttproduktionen. Dessa gaser svarar för en fjärdedel av det samlade hotet, och för en betydligt större andel än så av utsläppen i länder som exempelvis Brasilien. Eftersom de också bryts ner snabbare än koldioxid skulle en minskning av dessa gaser kunna vara en effektiv strategi för att få effekter på medellång sikt, innan miljövinsten av de minskade koldioxidutsläppen hunnit slå igenom om hundra år.

Men köttproduktionen ger inte bara ett stort bidrag till klimatproblemet, liksom till problem med jorderosion och dricksvattenförsörjning. Det ger också möjligheter till lösningar, enligt rapporten. Genom att förändra djurfodret och använda miljövänligare odlingsmetoder kan stora miljövinster uppnås med kända och tämligen enkla medel.

Förr i tiden åt vi söndagsstek. Idag äter vi kött varje dag, ofta flera gånger. Köttätandet i världen har femdubblats sedan 1950 och tillsammans sätter vi i oss ungefär en kvarts miljard ton kött varje år. Fram till år 2050 väntas konsumtionen ha fördubblats ytterligare en gång. Köttätandet är kanske det som tydligast signalerar att en befolkning rest sig ur fattigdom och kan unna sig något extra. Men ökningen har möjliggjorts genom sjunkande priser och att forna tiders betande boskap till stor del ersatts med storskaliga och hårt effektiviserade djurfabriker.