Rysk roulett med varumärken

Varumärke. Sug på ordet. Det finns inget som bilbolagen öser in så mycket pengar och prestige i som sina varumärken. Meningen är att bilarna ska skilja sig från varandra. Att kunden på allvar får ett mervärde när man köper ett speciellt märke – annorlunda uttryckt – att bilköparen när denne kanske gör ett av sina största köp i livet köper sig en identitet för dyra pengar som faktiskt kan kännas viktig.

Två svartklädda fotografer begrundar två röda bilar

Titta sedan på mitt och fotografen Magnus Hjalmarson Neidemans webb-tv-test av Citroën C1 och Peugeot 108 här.

Två småbilar där det särskiljande utgörs av ett emblem.

Samtidigt öser bilbolagen pengar på hopplösa lyxbilsprojekt som VW Phaeton, Citroën C6 – eller sportbilar som Audi R8 eller Peugeot RCZ och allt har ett enda mål: Fylla varumärket med ett magiskt innehållet av ”premium” som gör att de kan ta bättre betalt.

Därför känns det så obegripligt när samma biltillverkare faller till föga och gör småbilar som är så utslätade och så säger lite om varumärket att ett svart paraply en grå dag i november ter sig innehållsrikt.

Biltillverkare samarbetar nämligen i utvecklingen av småbilar och ofta rör det sig inte bara om ”samarbeten under skalet” utan om exakt samma bilar – där det särskiljande är emblemen.

De tre ”trillingarna” Citroën C1, Peugeot 108 och Toyota Aygo är ett sådant exempel.

Magnus råddar foto på Peugeot 108 och Citroën C1

Bilarna är i praktiken exakt lika – även om man försökt göra om fronterna. När vi testade dem hade inte Toyota Aygo kommit in som testbil, men även den är likadan.

Foto i farten

De kom i en första generation 2005 (även då exakt lika) och nu, när de kommit i helt ny tappning  mumlades det om att det skulle skilja mer. Men icke. De tillverkas även vid samma produktionsband i tjeckiska Kolin.

Fotograf Magnus styr upp

Samma gäller även VW-koncernens småbilar VW Up, Skoda Citigo och Seat Mii. De. Är. Likadana.

Samtliga bilmärken jag nämnt konkurrerar i bilvärldens allt mer trängda mellanskikt där utbudet är stort. Konkurrensen mördande.Och just förmågan att sticka ut, inte bara i fantasirikedom i broschyrernas pr-fraser, är livsviktig.

På ett plan är det lätt att förstå vad som ligger bakom likriktningen: Det är dyrt att utveckla bilar och man tjänar lite pengar per bil på småbilar.

Men för att vara tydlig: Jag tror att bildirektörerna underskattar kunderna. När bilarna är så uppenbart lika – vad spelar då ett bilmärke för roll? Och bortom omsorgsfullt inlindade pr-budskap som blir smått komiska när man ser bilarna – varför ska man välja en Peugeot? Eller Citroën? Eller Toyota?