Annons

Utvecklingsbloggen

Ola Henriksson

Ola Henriksson

SvD:s kritiserade valkompass visar tydligt hur det nya medielandskapet fungerar. SvD var långt ifrån först att publicera den här valkompassen. Norrköpings tidningar, Hallands Nyheter, Läkartidningen och Barometern är några som publicerar samma valkompass. Men det verkar vara i samband med SvD:s lansering som stormen bröt ut.

De första kommentarerna kom på twitter direkt efter lanseringen. En av de första var Lena Forsman, kommunikationschef på Centerpartiet. Sen spreds både #valkompassen och #valkompassgate på twitter. Tack vare att politikredaktiones Tobias Brandel precis lanserat ett twitterkonto fanns det en kanal för oss att besvara kritiken. Denna kanal gjorde oss också uppmärksam på flera bloggare som skrivit om valkompassen och vi beslutade redan dagen efter att göra en intervju med Tommy Möller, en av statsvetarna bakom. Samtidigt bloggade Fredric Karén och förklarade vad vi gör för att utveckla kompassen. Stig-Björn Ljunggren, en annan av statsvetarna bakom valkompassen kommenterar själv synpunkterna på testet.

Kritiken har varit starkast på twitter och på enskilda personers bloggar, varav flera har en uttalat politisk agenda. Redaktionen har fått få mejl och på vår Facebooksida finns hittills ingen kritik alls. Det tolkar jag som att det till största del är politiskt aktiva debattörer och bloggare som reagerat. (Politometern visar att det mest är Piratpartister och Centerpartister som bloggat om den.) Jag tror att den stora mängden av läsare har gjort kompassen och varit nöjda med resultatet eller ryckt på axlarna åt ett resultat som man inte känner igen sig i.

De mest hängivna bloggarna har inte nöjt sig med att uttrycka sin kritik. Simon skriver i en kommentar att han gjort 40 slumpmässiga test (vilket enligt min tidsuppskattning tar ca 1,5 timme), Carl Nettelblad på Makthavare.se har analyserar faktorerna som gör att det kan slå fel, Jesper Räf på Kuniri har hittat hela koden för viktningen och publicerar den så att alla ska se hur viktningen görs och slutligen har Mikael Nilsson på MiNimaliteter gjort en egen variant baserad på samma frågor och erbjuder oss sin lösning som enligt honom gör en bättre beräkning.

Uppståndelsen kring valkompassen lär oss tre viktiga saker om den nya tidens medielandskap där etablerade medier inte har något tolkningsföreträde och reaktion och aktion sker blixtsnabbt.

Den första lärdomen är att det går det snabbt att sprida åsikter. Och har man etablerade kanaler och en etablerad lyssnarskara så finns smörjmedlet på plats för att budskapet ska nå fram.

Den andra lärdomen är att i det alltid finns engagerade personer som har tid att grotta ner sig i minsta detalj och komma med egna lösningar.

Den tredje lärdomen är att den aktör som utsätts för kritiken bör ha örat mot den sociala webben för att kunna snappa upp och svara på de synpunkter som dyker upp.

Vad är då slutsatsen av detta? För det första tror jag inte sista ordet är sagt. Vi kommer, förhoppningsvis i veckan, att uppdatera valkompassen och ju närmre valet vi kommer desto större betydelse kan enskilda mediehändelser få för valtemperaturen. Så länge detta leder till ett öppet samtal om politik och väljarsympatier är alla vinnare.

Vårt mål är att vara så öppna och så delaktiga som möjligt i den processen. Och som Politometerns Martina Lind kommenterar i sin egen blogg: ”Ett bra exempel på hur bloggarna läses av och påverkar traditionella medier. Och ett bra exempel på hur man som tidning kan hantera situationen. Dessutom kan SvD glädja sig över att nu ha valrörelsens antagligen mest länkade partitest.”