Passiv padda räddar inga intäkter

”Wow vad stor den har blivit!” Min femårings första reaktion när hon får se Ipaden är en bra sammanfattning. Den här första versionen som jag testat en helg är egentligen bara en större Iphone. Men hur den kommer utvecklas och tas emot framöver är svårt att förutspå i nuläget. Å ena sidan har Apple tidigare lyckats väl med att introducera apparater som förändrat vår mediekonsumtion, men å andra sidan tycker jag mig inte se att Ipaden fyller någon större ny funktion, önskad eller befintlig.

Ingressen här är skriven på min Mac Book, men resten som följer är skrivet på Ipaden i soffan hemma:

Lördag kväll. Hänger med barnen i soffan framför Bolibompa och tror jag kan lyssna på senaste avsnittet av Spanarna samtidigt som jag skriver en sammanfattning av mitt första möte med Ipaden. Inte möjligt. Bara ett program i taget, exakt som på Iphonen.

Det största problemet handlar om förväntan. Jag hoppas det är en dator. Men det är bara en större mobil. Den har datorns möjligheter men mobilens logik. Sitter jag i soffan kan jag lika gärna ha min laptop i knät. Med den kan jag vara kreativ samtidigt som jag konsumerar kultur.

Jag tycker det är ett strategiskt misstag av Apple att bojkotta Flash. Flash må ha sina brister, men faktum är att det är en så integrerad del av webben. När jag surfar med Safari på Ipaden känner jag mig vingklippt. Det är långt ifrån alltid jag har koll på vad som är Flash på en sida, vilket innebär att jag möts av webbsidor som inte visar mig allt innehåll eller saknar funktioner som jag är van vid.
När jag surfar via Iphonen eller med annan mobil är jag på det klara med att jag har en mindre kompetent apparat och att allt webbinnehåll inte visas optimalt. Men Ipadens gränssnitt med en stor skärm och rejält tangentbord leder mina tankar mer till en dator.

En stor saknad är multitaskingen. Att klistra in en tweet i inlägget här krävde elva tryckningar (för man kan kan väl inte kalla det klick?). Jag saknar också ångra. Jag som skriver slarvigt behöver kommando+z ofta.

Detta blogginlägg är skrivet med Everonote, ett program jag gillar och som finns i en anpassad Ipad-version. Tangentbordet är bra (förutom avsaknaden av åäö) men det måste ju komma snart. Det går att skriva med två händer och en sådan här text konstrueras med nästan samma hastighet som från ett ordinarie tangentbord.

Konsumera medier idag handlar lika mycket om kommunikation – kommentera det producerade och dela tankar med mina vänner. Och jag tror att en stor del av trafiken till SvD och andra medier framöver kommer komma från Ipad eller likande apparater. Men eftersom distributionen fortfarande är digital, och sådan har hittills visar sig vara svår att ta betalt för, tror jag inte Ipaden kommer bli den nya intäktskälla som många hoppas på.

Men detta är första versionen och den intressanta frågan är hur en mer utvecklad Ipad-version kommer att förändra våra kommunikationsvanor? Många uppskattar det tillbakalutade surfandet och de flesta verkar uppskatta den som soffdator. Är den bara en mer avancerad spelkonsol och mediespelare eller är det något mer?

Med min erfarenhet av Iphone och en helgs användning av paddan tror jag att den senare kommer ha sin viktigaste funktion som kommunikations- och konsumtionsapparat. Laptopen kommer behålla sin styrka för den som behöver vara kreativ.

Sen tror jag vi kommer se flera kombinationer där man ex. kan ta loss skärmen från sin laptop. Att det inte redan idag går att trycka två gånger på mellanslagstangenten på en ordinär dator och få en punkt, förvånar mig.