Trött pirat

BONN.  ”Egentligen har inget av betydelse hänt”, skriver Marina Weisband i sin blogg. Jaså? Varför ringer då telefonerna hemma hos Tysklands mest kända piratpolitiker i ett? Varför toppar Bild med rubriken ”Piraterna förlorar sin enda politiker med lyskraft”?

Marina Weisband, 24, lämnar i april posten som partisekreterare. Det är bara två år efter det att hon över huvud taget började intresse sig för politik och snabbt blev det nya partiets superstjärna: en ung, blond psykologistuderande, ursprungligen från Ukraina, som Tyskland har lärt känna som slagfärdig debattör i landets många tv-soffor och som i dag har mer än 18 000 anhängare på twitter.

Studierna går nu före, säger hon. Dessutom har hon varit sjuk en hel del på sistone. ”Jag biter mig inte fast vid min post”, försäkrar Marina Weisband i sin blogg. Den kristdemokratiska toppolitikern Peter Altmaier, knappast en anhängare av piraterna, twittrar tillbaka: ”Stor respekt. Beslutet är klokt och ärligt. Piratpartiet kommer inte att försvagas.”

Klokt och ärligt. Det stämmer. Men det vore naivt att tro att avgången inte skulle skada ett parti som har ett minst sagt rudimentärt politisk program (work in progress) och dessutom helt saknar kända profiler.

När piraterna i september förra året ryckte in i delstatsparlamentet i Berlin med drygt 9 procent av rösterna var det en sensation. Sedan dess har de i opinionsmätningarna halkat ner till 3-5 procent nationellt. Och ska nu utkämpa två delstatsval i år, i Saarland och Schleswig-Holstein.

Vem ska föra ut partiets budskap? Datanördarna i partiledningen?