Världenbloggen

Karin Henriksson

Karin Henriksson

WASHINGTON Gårdagens bloggrubrik om en dust Cain-Perry avsåg egentligen en kommande kamp om ett visst väljarblock, inte vad som i själva verket sedan skedde.

Nämligen att den republikanske presidentkandidaten Herman Cain och hans stab beskyller rivalen Rick Perrys kampanj för att ligga bakom illvillig ryktesspridning om sextrakasserianklagelser mot Cain. Absurt, lyder kommentarerna därifrån.

Det är inte utan att Cains beteende påminner om en annan lättstött affärsman som gav sig in i politiken. Ross Perot nådde 1992 snabbt enorm popularitet med sitt folkliga sätt och sina planscher där han varnade för budgetunderskotten. Perot var emellertid inte så benägen att lystra till råd och hoppade av till slut med det egendomliga påståendet att den sittande vicepresidenten George Bushs kampanjmakare tänkte sabotera hans dotters bröllop.

Den gamla sanningen om att det allvarliga inte är brottet, utan mörkläggningsförsöken styrks åter igen (och, det handlar f ö inte om amerikaners syn på sex, utan om oacceptabelt beteende mot kvinnor och om eventuella lögner i sammanhanget).

Dramat lär fortsätta. Enligt Cain för att man i Washington-elitens värld är ”skyldig tills man befunnits oskyldig”.

Politico, som var först med storyn och följer den i detalj, skickade ut följande Breaking News sent på torsdagen: Kvinnan i fråga berättade för två olika personer vid den tidpunkt när Cain gjorde sexuella närmanden mot henne vid ett av restaurangförbundets evenemang.

På fredag väntas restaurangförbundet, NRA, där Cain var vd i slutet av 1990-talet avgöra ifall innehållet i kontrakt om avgångsvederlag till kvinnor ska offentliggöras.

Drudge Report toppar med färska opinionssiffror från Rasmussen, med Cain i ledningen, Mitt Romney som tvåa och överraskande nog förre talmannen Newt Gingrich som trea – den senares namn nämns numera som den senaste i raden ”inte-Romney-kandidater”.

Fler bloggar