Världenbloggen

Bertil Lintner

Bertil Lintner

Chiang Saen, den lilla staden vid Mekongflodens strand i norra Thailand har alltid lockat till sig utländska besökare. Detta är hjärtat av den Gyllene Triangeln, Sydöstasiens ”Treriksröse”, där floden Ruak rinner in i Mekong och Thailand, Laos och Burma möts. Men under de senaste åren har Chiang Saen sett nykomlingar av ett helt annat slag än de sedvanliga turisterna. Förra året kom 2 482 nordkoreaner hit, en kraftig ökning jämfört med 1 848 året innan, 752 år 2006 och bara 46 för sju år sedan. Härom dagen kom ett sällskap på 50 nordkoreaner, av vilka 37 var kvinnor och fem var barn. Det hade tagit dem åtta månader att resa från Nordkorea, genom Kina och Laos och sen hit. Färden hade gått med buss och tåg, sedan till fots över gränsen till Laos och vidare med lastbil till Mekongfloden, där en båt väntade. De släpptes av nedströms, vid Chiang Saen, mitt i natten för att undgå att bli upptäckta. Men väl här rapporterade de till polisen och väntar nu på att intervjuas av personal från den sydkoreanska ambassaden i Bangkok. Om allt går vägen flyger de sedan till ett nytt liv i Sydkorea.

Flyktrutten genom Kina är inte lätt och det krävs dessutom pengar för att muta poliser och tjänstemän utefter vägen. Men det tar organiserade gäng hand om. Flyktingarna betalar upp till 20 000 kronor eller mer för att ”smugglas” genom Kina, och det är ett välorganiserat nätverk det rör sig om. Nu har ytterst få nordkoreaner så mycket pengar, men de som har släktingar i Sydkorea betalar genom dessa. De som inte har sådana kontakter pantsätter den summa pengar nordkoreanerna får av den sydkoreanska staten när de skall börja sina nya liv i Söul eller andra städer i söder. Och gängen har bra kontakter – de söker upp flyktingarna när de väl hamnat i Sydkorea och ser till att pengarna drivs in.

Men trots den välorganiserade smuggeltrafiken och de stora penningbelopp som ingår i hanteringen är det ingen som tvivlar på att nordkoreanerna lämnat en bedrövlig verklighet bakom sig – och är beredda att göra allt för att ta sig ut ur hemlandet. Sedan 2004 har nära 10 000 nordkoreaner tagit sig ner till Thailand, som är ett av få länder dit flyktingarna kan ta sig. Att fly över den demilitariserade zonen som skiljer de två koreanska staterna åt är helt otänkbart. Trots namnet är den skiljelinjen hårt militariserad och minerad. Tidigare tog sig många via norra Kina till Mongoliet, men det har blivit svårare p g a hårdare bevakning på bägge sidor av gränsen. Så det blir hit, till Chiang Saen, som de flyr – och den strömmen kan bara öka så länge som levnadsvillkoren i Nordkorea är som de är. Hittills i år har 920 nordkoreaner kommit hit, så det kan innan året blir slut bli ännu fler än 2010.

Fler bloggar