Annons

Världenbloggen

Teresa Küchler

Teresa Küchler

Jag har en vit-o-rödrandig tröja av märket Tommy Hilfiger, som jag köpte efter att min glammigaste kompis under pistolhot tvingat mig att gå med på att få in en annan färg än jeansblått och svart i min garderob.

Jag känner mig dum i den, precis som om jag försökte passa in i Tommy Hilfigerreklamen, scenariot med sol mot knallblå himmel, en gräsmatta, en amerikansk flagga, en segelbåt i bakgrunden. På gräsmattan en vit kille, en svart tjej, en asiatisk kille, en blond tjej, en rödhårig tjej. Ingen har ett enda onödigt gram fett på kroppen, och alla är så asexuella, lukt- och svettfria och välartade att man får lust att tvångsordinera dem knark, orgier, trasiga vattenrör och CSN-skulder.

EU-reklamen är värre. En av kortsidorna på EU-kommissionens jättekåk Berlaymont används som anslagstavla. Oftast utannonseras konferenser eller nya policy-initiativ med trötta reklamslogans som ”EU:s maritima säkerhetsfilosofi” eller ”Säker trafik i Europa”. Ibland är det något kramigt som ”Tillsammans i fred” eller kanske bara ”Tillsammans”.

Dessa kampanjer har alltid ett ännu mer osannolikt gäng på bilden: en man i gul hjälm (arbetare), en kvinna med slarvigt virad slöja (muslim, men inte för mycket muslim), en grekisk yoghurtgubbe med tusen rynkor (pensionär), en svart kille i golfpiké, (inga afrikaner i moskéoutfits här, nejnejnej- svarta män är Tiger Woods eller möjligtvis hiphoppare), en businessman, en kvinna i läkarrock (jämställd), nån i rullstol och en flicka med Downs syndrom (handikappade).

EU-institutionernas kommunikationsspecialister har en budget som inte den knäppaste reklamvisionär någonsin skulle kunna pressa fram. Ändå kommer de inte på något bättre än en trist version av Tommy Hilfiger-reklamen. De får ju inte uppröra någon. Självklart finns inga uppenbart homosexuella på planschen, eller piercad tonåring med Che Guevara t-shirt. Ingen är fet.

Borde man inte kunna förvänta sig mer av dem som jonglerar med snart sett alla politiska beslut som berör oss? EU säljer inte tröjor, utan en idé de skryter med handlar om att vara tillsammans och jämlika. Ska man då inte våga störa homofober eller provocera en islamofob? Men så har vi den slags reklam som jag bara blir helt matt och paff över: på en pelare i EU-parlamentets kafeteria har de smällt upp en ung snygg kille i våta vita linnekläder, genomskinligt, lite kinky, som springer på en strand och ser ut som Ricky Martin på en poster från 1987. Helt oförklarligt.

Jag har haft på mig den randiga tröjan en gång, och sen aldrig mer. Var livrädd för att svettas i den.