Annons

Världenbloggen

Teresa Küchler

Teresa Küchler

BRYSSEL. Uzbekistans ökände ledare Islam Karimov är här i stan idag. Han ska träffa EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, men det blir ingen presskonferens med de bägge efter mötet, som seden bjuder.

Karimov har kanske inte lust att svara på frågor om jobbigare saker än att landet har mycket bomull och naturgas, är ett strategiskt viktigt transitland för gas längre österifrån till Europa och att materiel till väststyrkor i Afghanistan fraktas genom Uzbekistan.

Islam Karimov var ansvarig för massakern på hundratals civila i staden Andizjan år 2005, där polisen avfyrade maskingevär rakt in i en folksamling. Human Rights Watch beskrev i en rapport för några år sedan ett fall av en fånge som kokades levande i ett av landets fängelser. Amnesty, Helsingforskommittén och andra människorättsgrupper säger att övergrepp förekommer i lika hög grad idag. Karimov vill kanske inte svara på frågor om tortyr och mord på regimkritiker.

Barroso vill kanske inte svara på frågor om hur mer samarbete – de ska visst samarbeta mer inom energi – med den grymme envåldshärskaren, går ihop med det faktum att EU snabbt fördömer liknande styren i andra länder. Kan Barroso förklara logiken i att ena veckan beordra hårda sanktioner mot Vitrysslands diktator Lukasjenko för att han inte frisläpper politiska fångar, för att veckan efter kindpussas med Karimov, som kokar sina?

EU-kommissionen säger förresten att det inte var den som bjöd in Karimov, utan Nato eller kanske Belgien. Belgiska interimsregeringens folk säger att de absolut inte skickat inbjudan. Nato säger sig inte alls veta varför Karimov kommer just nu, och Karimov själv säger att han är inbjuden av EU-kommissionen. Att det inte blir någon presskonferens förklarar EU-kommissionen med fullt schema, brist på tid. Som den sa när kinesiska ledare var här, och när den lika människorättsföraktande ledaren i Kazakstan, Nursultan Nazerbajev, var här. Ingen tid för frågor.