Teresa Küchler
Undrar om han var nervös igår, Viktor Orbán, premiärministern som en majoritet av den ungerska väljarkåren lagt sin röst på, och som på hemmaplan hyllas som en stor statsman.
Det är ju inte varje dag man ska stå framför en flock på nästan 800 frustande EU-parlamentariker med den gröne politikern Daniel Cohn-Bendit, känd från studentupproret i Paris 1968 och för sina känslosamma utspel i kammaren, i spetsen.
Undrar om Orbán bad till Gud om att tv-kanalerna skulle sända ”rätt” snuttar ur debatten på nio-nyheterna hemma, så att hans väljare kunde vara stolta över honom.
Orbán grillades levande. Debatten med det nya EU-ordförandelandets ledare var sannerligen inte det sedvanligt gemytliga kafferep som besök i EU-parlamentet brukar vara – detta tjatiga och eviga tackande av än den ena än den andra, tack fru eller herr talman, tack herr president, kära kollegor, tack arrangörerna, rapportörerna, personalen och lokalen, och välkommen än en gång herr Y och fru X. Tidsödande artigheter är kanske det enda som alla i huset, oavsett nationalitet, är hopplöst eniga om.
Daniel Cohn-Bendit var i sitt esse. Orbán är på god väg att bli Europas Chávez – en nationalpopulist! gapade den upproriske fransk-tyska aktivisten teatraliskt. (Han vet exakt vilka snuttar tv-kanalerna kommer att klippa ut till nio-nyheterna, han gör konstpauser på rätt ställen, och rösten spricker alltid, precis som på sin tid Tony Blairs, precis vid anförandets kulmen. Se honom i aktion här.)
En drös andra parlamentariker tog samtidigt till politiskt teater som protestmetod, tejpade igen sina munnar och höll upp plakat framför sig med ordet ”censurerad”.
De fick som de ville: Orbán gick rakt i fällan, började darra på manschetterna och tappade sitt lugn. Han sade att kritikerna förolämpade hans folk: hota inte mitt land, sade Orban indignerat. Jag kommer alltid att försvara mitt land!
Mission accomplished, sa kritikerna. Han har nationalistiska diktatorfasoner. Mission accomplished, tänkte kanske Orbán nöjt: slutklippet där jag försvarar Ungern visas nog på nio-nyheterna hemma.
Var det någon som sade att det är tråkigt med EU-politik?