Tuff kvinna i Kabul

Hej Sasja (brev 6 från Afghanistan till min son)

Kvinnor kan vara fantastiska. I dag har jag mött en kvinna som är extra fantastisk. Hon heter Azita och har suttit i Afghanistans parlament. Just nu vet hon inte om hon kommer in i det nya parlamentet, rösträkningen har blivit försenad. Hon vet att hon har fått flest röster i sin provins, men eftersom hon ofta har kritiserat president Hamid Karzai vill han inte ha med henne längre.
Azita är verkligen en tuff kvinna. Hon har mordhotats flera gånger, en taliban har kastat en bomb mot hennes hem. Ändå vill hon fortsätta sin kamp för kvinnans rätt i samhället och för att hennes land ska ta några steg mot demokrati.
Hon vet att hennes arbete kan kosta henne livet – ändå fortsätter hon. Trots alla problem och hot mot både henne själv och sin familj skrattar hon ofta och hon har ett otroligt självförtroende. ”Jag vill att mina fyra barn ska få studera och växa upp i ett fritt land”, säger hon.
Azita är väldigt pessimistisk när det gäller Afghanistans framtid. En korrupt regering och snart ett nytt parlament som är lika korrupt gör att talibanerna får mycket lättare att ta tillbaka makten menar hon.
Staffan och jag är alltså tillbaka i Kabul efter att ha blivit några timmar försenade i Mazar-e-Sharif. Jag tyckte säkerhetskontrollen på flygplatsen i Kabul var något extra, men i Mazar var det än värre. Tre gånger fick jag tömma min ryggsäck på skitiga träbänkar och jag blev kroppsvisiterad sju (!!) gånger. I bland bara med 20 meters mellanrum.
Nåja, vad är det mot Azitas kamp!
I morgon bitti flyger vi tillbaka till Sverige och sent i morgon kväll kan vi ha en efterlängtad myskväll. Kan du köpa några goda ostar el ngt annat som är gott till rödvin. Här serveras inte alkohol, så nu är jag sugen på ett glas gott rödvin.
Längtar efter dig