Annons

Cervenkas pengar

Andreas Cervenka

Andreas Cervenka

 

I flera månader har det trillat in deprimerande siffror över den ekonomiska utvecklingen i Europa samtidigt som åtstramningspolitiken placerats i frysboxen.

Men det har pratats rätt lite om vad som borde göras istället. Och om det stora problemet som fortfarande inte är åtgärdat: bankerna.

Det är förvisso rätt logiskt, med tanke på att det verkar vara bankerna som tillåtits formulera den europeiska krishanteringen från dag ett.

Hade makthavarna lyssnat mindre på Europas mäktiga banklobby hade läget sannolikt varit enormt mycket ljusare idag.

Sanningen är att de europeiska bankerna fortfarande är i uselt skick, något som bloggen tidigare berört här.

Att svaga banker kan zombifiera en hel ekonomi under mycket lång tid är Japan ett avskräckande exempel på.

Det sätter också kraven på ökade stimulanser från Europiska centralbanken ECB i ett annat ljus. ECB håller redan en stor del av bankerna under armarna, men även om ECB skulle trycka ännu mer pengar är det högst tveksamt om det får någon effekt om inte bankerna först förstärks.

Att Europas politiker trippat på tå runt denna fråga är inte så konstigt eftersom de flera gånger hävdat att läget i banksektorn är under kontroll. De har då lutat sig mot de stresstest som genomförts vid ett par tillfällen, övningar som varit så undermåliga att det är ren humor. Men eftersom konsekvensen av denna fars är social misär och en förlorad generation fastnar skrattet lätt i halsen.

Nu höjs allt fler röster om att något måste göras, och det snabbt.

I Financial Times skrev italienaren och förre detta styrelseledamoten i ECB, Lorenzo Bini Smaghi, nyligen att bankerna är Europas stora problem.

Och två forskare vid universitet i nederländska Tilburg skriver i ett inlägg på Voxeu att det nu måste till akuta åtgärder.

Vad är det som måste göras? Jo, bankerna behöver betydligt mer kapital. Ett ämne som avhandlats bland annat här, här och här.

Med dagens försvinnande små säkerhetsmarginaler, i Europa motsvarar aktieägarnas kapital i bankerna mindre än 5 procent av den samlade utlåningen, blir deras sårbarhet stor i kristider.

Varför har bankerna så lite kapital? Därför att det är extremt lönsamt.

Litet eget kapital är lika med hög avkastning som är lika med hög bonus och dessutom lika med hög risk vilket i sin tur är samma sak som hög sannolikhet för att staten rycker ut med stora famnen om det går illa.

En ganska motbjudande ekvation.

Det statliga skyddsnätet är en gigantisk subvention genom att bankerna kan låna billigare än om de stått på egna ben.

Två holländska forskare Michiel Bijlsma and Remco Mocking har räknat på vad subventionen är värd. Utslaget på eurozonens alla banker handlar det om en årlig gåva på 650 miljarder euro, eller 5 600 miljarder kronor.

En siffra som onekligen får lobbyinsatserna i Bryssel att framstå som rätt prisvärda.

Enligt de nya Basel III-reglerna kommer banker även fortsättningsvis inte att behöva ha mer än 3 procent i eget kapital.

Alldeles för lite, menar många.

I USA var myndigheterna under finanskrisen tidigt ute med att kräva större kapitalbuffertar. Stora banker som JP Morgan, Bank of America och Citigroup har mellan 7 och 9 procent eget kapital av de totala tillgångarna. Skillnaden jämfört med Europa kan tyckas marginell, men eftersom varje procentenhet motsvarar hundratals miljarder kronor så är den enorm.

Hur går ekonomin i USA? Som av en händelse betydligt bättre än i Europa.

Nyligen har tyska storbanker, där aktieägarna satt in provocerande lite pengar, börjat känna vart vindarna blåser. Både Deutsche Bank och Commerzbank har annonserat stora nyemissioner.

Deutsche Bank hade tidigare så lite som 2,3 procent eget kapital.

Men mycket mer måste göras.

I USA går det undan. I den amerikanska kongressen har ett förslag på att bankerna måste upp till 15 procent fått stöd från båda partier och har hyllats som ett sätt att äntligen lösa problemet med banker som är too-big-too-fail.

Förslaget skulle innebära att bankerna måste ta in över 1 000 miljarder dollar i nytt kapital enligt vissa uppskattningar.

Dagens höga bankvinster, dopade med subventioner från skattebetalarna, kommer alltså väl till pass.

I Europa? Där händer fortfarande ganska litet. Möjligen på grund av  att det ligger mycket politiskt prestige i frågan, inte minst eftersom räknemagistern Angela Merkel  i Tyskland ruvar på en liten hemlighet i form av några av de sämsta bankerna, de politiserade Landesbankerna.

Bankerna själva lär knappast driva på, dagens situation passar ju dem perfekt: fortsätta raka in övervinster och låta någon annan stå för risken.

Någon gång måste Europas politiker bestämma sig för vad som är viktigast: banklobbyns intressen eller folkets?

Fortsätta ge bort 5 600 miljarder om året till bankerna och harva vidare med miljoner arbetslösa och en ekonomi i dödsspiral. Eller något annat?

Det kan tyckas som ett lätt och självklart val men i krisens Europa tycks ingenting vara självklart.

Det enda som räddar bankerna är att snåriga begrepp som kärnprimärkapitalrelation och leverage ratio tycks avskräcka de politiska partierna från att göra denna fråga till sin.

Det är lite synd. Ett manifest i ämnet behöver inte vara särskilt långt. Faktiskt inte längre än tre ord.

Nu räcker det.

 

 

 

 

Om bloggen


Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" Här skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

RSS Krönikor från Nliv.se