X
Annons
X

Cervenkas pengar

Andreas Cervenka

Andreas Cervenka

 

De höga bankvinsterna är återigen i fokus efter kvartalsrapporterna.

Men hur imponerande är de egentligen?

Det finns olika sätt att se på saken.

En bild som bankerna gärna lyfter fram. Och sedan en helt annan som de talar tyst om.

Varför framgår strax.

Först den officiella versionen.

De fyra storbankerna gjorde ifjol en vinst efter skatt på 67 miljarder kronor, och det är ju en hel del pengar.

Bankernas favoritmått på den egna lönsamheten är dock avkastningen på det egna kapitalet. Det är också med detta mått som de ofta jämför sig med varandra.

Mätt på det sättet har vinstnivåerna börjat ticka upp ordentligt efter flera års svacka.

Så här såg toppligan ut för helåret 2012:

Handelsbanken: 14,7%

Swedbank: 14,4%

Nordea: 11,6%

SEB: 11,1%

Källa: Bankernas årsredovisningar, avser total verksamhet.

Men dessa siffror ger bara en del av sanningen.

Avkastningen på eget kapital beror på två saker; antalet vinstmiljarder förstås och så storleken på det egna kapitalet.

En genväg till det första är att bli mycket större.

En genväg till det andra är att öka risken.

Vad har bankerna gjort? Både och.

I Sverige och internationellt har bankernas balansräkningar de senaste decennierna exploderat i storlek. Samtidigt har storleken på det egna kapitalet minskat, särskilt sett över en mycket lång tidsperiod.

Och ju mindre kapital desto högre avkastning.

I de svenska storbankerna motsvarar aktieägarnas kapital cirka 5 procent av tillgångarna (utlåningen), jämfört med kanske 20-30 procent för vanliga företag.

Att detta betyder viss risk för samhället är välbekant. Så här skrev Riksbanken i en rapport för ett par år sedan:

Som tidigare diskuterats speglar detta att bankerna strävar efter att maximera vinsten för sina aktieägare, men har få, om inga, incitament att ta hänsyn till de samhällsekonomiska effekterna av sitt agerande”.

Aktieägarna bär enkelt uttryckt fem procent av risken men får hela vinsten.

Detta är en myt brukar bankerna själva säga. Den som vill stämma av detta uttalande mot verkligheten rekommenderas ett besök på Island, Irland eller varför inte Cypern.

Vilket vinstmått är det då bankerna helst glömmer? Jo, avkastningen på de totala tillgångarna.

Det tar nämligen bort effekten av den doping som den höga risknivån innebär.

Så här ser då topplistan ut 2012.

Swedbank: 0,76%

Handelsbanken: 0,71%

SEB: : 0,48%

Nordea: 0,46%*

Källa: Bankernas årsredovisningar

  • Egen uträkning

Det är väl i princip bara bankernas egna sparkonton som kan ge en lika mager avkastning.

Det är kanske inte konstigt att det krävs en djupdykning i årsredovisningarnas finstilta noter för att hitta dessa siffror.

Nordea redovisar inte ens uppgifterna. Även om bankerna räknat lite olika vilket är en förklaring till skillnaden mellan Swedbank/SHB och övriga är det som synes helt andra lönsamhetssiffror än de bankerna själva visar upp.

Internationellt har det höjts röster för att ovanstående avkastningstal är mycket mer relevanta för att mäta bankerna eftersom det ger en sannare bild av deras prestation i förhållande till risken.

Som en händelse skulle en sådan reform påverka bankledningarnas ersättning en hel del. I USA ökade storbankchefernas genomsnittsersättning från 2,8 miljoner dollar 1989 till 26 miljoner dollar 2007.

Kopplingen är tydlig till att avkastningen på kapitalet rusat. Men om ersättningen skulle knytas till avkastningen på tillgångarna hade lönen 2007 stannat på 3,4 miljoner dollar konstaterade Andrew Haldane på Bank of England häromåret.

Till en sådan förändring är det långt. I svenska bankers redovisning är siffrorna alltså omsorgsfullt undanskuffade.

Istället fortsätter bankindustrin att fokusera på avkastningen på kapitalet som om inget har hänt, trots att detta alltså nästan per definition stimulerar ett ökat risktagande.

Även om nya regler tvingar banker att öka sitt kapital vill de inte ha mer än nödvändigt eftersom det sabbar avkastningssiffrorna.

Ungefär som att ge de anställda i kontrollrummet på ett kärnkraftverk bonus om de pressar fram högsta möjliga effekt med minsta möjliga säkerhetsmarginal.

Låter det smart?

Tidigare artiklar:

Bankernas skulder 11 900 miljarder

Varannan vinstkrona från staten

Därför borde bankerna inte få dela ut pengar

Bokstaven som kan lösa finanskrisen

 

Om bloggen


Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" Här skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

RSS Krönikor från Nliv.se