X
Annons
X

Cervenkas pengar

Andreas Cervenka

Andreas Cervenka

 

För den som gillar att spela är det en klar fördel att kunna bestämma oddsen och reglerna själv.

Ungefär så ser det ut för världens största banker.

Det handlar om hur mycket kapital banker måste ha, och hur detta ska beräknas. Ett ämne som jag berört bland annat här och här.

Det handlar enkelt uttryckt om hur mycket buffertkapital bankerna sätter av för varje utlånad hundralapp.

Enligt de så kallade Basel-reglerna kan det tillexempel se ut som om flera av de svenska storbankerna har satt av bortåt 15 kronor per hundring.

I själva verket är aktieägarnas kapital i förhållande till utlåningen bara runt 5 kronor.

Skillnaden förklaras av något som brukar kallas för riskvikter, som innebär att bankerna får justera för risken i lånen.

Plötsligt kan en utlånad hundralapp bara räknas som 50 kronor eller ännu mindre. Och då behöver banken hålla mycket mindre kapital.

Detta gäller även i USA.

Sheila Bair, tidigare chef för FDIC, den myndighet som har hand om den amerikanska insättningsgarantin skriver i en artikel i Wall Street Journal att de tre största bankerna JP Morgan, Bank of America och Citigroup värderar risken i sin utlåning till bara 55 kronor för varje hundralapp.

Ironiskt nog, skriver hon, får bankerna själva bestämma risken i deras egna innehav av olika komplicerade värdepapper som derivat, medan vanliga tråkiga lån är hårdare reglerade.

En konsekvens är att investmentbanker med stor egen derivathandel kan ha mindre kapital och ändå på pappret se säkrare ut än traditionella banker som sysslar med gammaldags utlåning.

Ungefär som om en motorcykelförare själv skulle slå fast att det egna fartmonstret är betydligt säkrare än en Volvo V60 och därmed komma undan med en billigare trafikförsäkring än barnfamiljen.

Investmentbanken Morgan Stanley har 14 procents kapitaltäckning räknat med riskvikter. Det egna kapitalet är dock bara 7 procent, skriver Sheila Bair.

U.S Bancorp, en betydligt mindre riskfylld bank, har 9 procent med båda sätten att räkna.

Detta utnyttjar bankerna.

Tradingskandalen i JP Morgan avslöjade hur banken manipulerade sina riskmodeller för att få sina kapitaltäckningsiffror att se bättre ut.

En annan märklighet är att bankerna får ordentlig ”riskrabatt” om de lånar ut till varandra jämfört med om de lånar ut till vanliga företag.

Ett lån till en kollega på Wall Street räknas bara som 20 kronor medan ett lån till IBM räknas som 100 kronor, skriver Sheila Bair.

Detta uppmuntrar bankerna att låna ut till varandra vilket ökar risken i det finansiella systemet.

Detta är också en förklaring till att bankerna i USA de senaste åren expanderat sin derivathandel istället för att låna ut till exempelvis småföretag vilket skulle ha kunnat bidra till att skapa fler jobb.

(Även i Sverige har småföretag svårt att låna. Här är det den kapitalsnåla utlåningen till bostäder som lockar bankerna).

I bankvärlden råder alltså omvända regler. Det som skulle stoppas, nämligen risktagande som kan bli farligt för samhället, belönas, medan det som skulle premieras, utlåning som kan få fart på ekonomin, bestraffas.

Alla som tycker att det verkar vettigt räcker upp en hand.

 

 

 

Om bloggen


Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" Här skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

RSS Krönikor från Nliv.se