Annons

Andres Lokko

Andres Lokko

Andres Lokko
YouTube Preview Image YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Andres Lokko på Twitter

Andres Lokko

LONDON Solen försvann. Igen. Den gör det med lite väl jämna intervaller den här väldigt brittiska sommaren. Men det innebar i och för sig att jag hann läsa ut Luke Haines bittert underhållande Post Everything och dessutom, alldeles nyss, två väldigt fina nya texter av några av mina favoritskribenter. Den ena av Alan Bennett i The London Review of Books, den andra om Amy Winehouses lyrik av Laura Barton i The Guardian. Och så har den kroniskt briljante Gary Younge äntligen samlat sina artiklar och krönikor på en och samma plats.

Nu ska jag ta och lyssna på de här tre:

Kanske den här med:

Paul Weller, ”Starlite (Deadboy Remix)”

Andres Lokko
Andres Lokko
YouTube Preview Image

LONDON Alltså, här har man haft fullt upp med magiska Night Slugs-releaser, Zomby-album och Shlomo-remixer och så bara – pow! – så landar det under loppet av bara ett och samma dygn både en ny Dexys-sång (se nedan) och en fin Style Council-tintad Paul Weller-singel. Och, vips, så framstår man som en oföränderlig parodi på sig själv. Det var ju inte riktigt meningen men man kan heller inte göra något åt det. Listen to your heart, vissa ränder kanske inte ska gå ur eller gå att tvätta bort och allt det där.

Andres Lokko
YouTube Preview Image

LONDON. Oj. Det här kom alldeles oväntat och jag blev lite överraskande gripen.

Andres Lokko

YouTube Preview Image
Andres Lokko

LONDON Vet inte hur din förmiddag var, men min har – allt tack vare entusiastetiketten BBE – varit väldigt, väldigt mjuk, följsam och nästan obehagligt skickligt framförd.

 

Andres Lokko

BIRMINGHAM/LONDON Det kanske bästa rockbandet världen har skådat sedan Thin Lizzy spelade i London i dag. Men innan dess åkte ägnade  Johan och jag söndagen åt att åka till The Midlands för sommarens viktigaste och, troligen, enda NWOBHM- utställning.

Och kanske är det så att Sverige aldrig är ämnat att få se My Morning Jacket live år 2011? Ty inget av mina webbredskap verkar vilja ladda upp de små filmer jag spelade in på Somerset House av vare sig Touch me I’m going to scream pt. 2 eller Wordless chorus. De bara vägrar. Bloody iPhone. Men, oh well, jag får kolla på dem själv så länge. Jag lägger telefonen på kudden bredvid min medan jag läser Giles Corens alldeles briljanta artikel How to be a dad från gårdagens Times Magazine en gång til. Och du kan ju alltid nynna på de där sångerna under tiden.

 

Andres Lokko

LONDON Och så sitter jag där igen. Vad vill jag egentligen helst lyssna på den här sommaren? Zombys fantastiska album? Javisst. Och den där Robin Pecknold-raden ”I slept through July/ While you made lines in the heather”? För det är väl så den går? Den har jag fortfarande ständigt ringande i huvudet. Blir inte av med den bara. Jag tror att vi överhuvudtaget har talat alldeles för lite om Pecknolds så nästan skrämmande vackra texter på den där andra Fleet Foxes-skivan. Sheer poetry they are. Hur trött du egentligen låtsas vara på Fleet Foxes så är det lite som att vara trött på Stig Claesson, Tove Jansson eller Inger Christensen. Bara för att vi inte är ensamma om det och allt det där. Så vi bedövar oss istället med Joker, Deadboy och den där Active Child-singeln med How To Dress Well?

Check. Det kunde vara betydligt värre. Och, just det, Actress-remixen av Laurel Halo (och, ärligt talat, typ allt Laurel Halo företar sig)?

YouTube Preview Image

Ja tack. Pheeroan Ak Laffs så gott som fulländade frihets-opus House Of Spirit?

Yep. Och nyutgåvan av These Trails? Självklart. Den kan fortfarande knappast återutges för många gånger. Gus Coma-boxen och The Advisory Circle? Kanske, men bara, ärligt talat, kanske. Den så magnifika Pearson Sound-låten som läckte precis? Tveklöst. Men egentligen tror jag att det är en sådan sommar som ändå slutar med blott ett halvdussin (kanske sju) Annette Peacock-LPs som främsta musikaliska ackompanjemang till vad jag än företar mig.

Annette är bäst. Jag har ju vetat det i snart 25 år. Förstår inte ens hur jag ibland ändå lyckas glömma det.

Andres Lokko