Andres Lokko

Andres Lokko

Andres Lokko

LADBROKE GROVE I går kväll premiärvisades Don Letts rörande fina dokumentärfilm om Notting Hill Carnival på den lilla kanalen Blighty. Nu, när karnevalståget precis har börjat dundra förbi på båda sidorna av vår lägenhet, undrar jag förstås om inte dokumentärer alltid är att föredra framför verkligheten. I Don Letts film skakar ju inte mina fönsterrutor alls lika våldsamt och ytterdörren låter inte som om den hotar att lossna vilken sekund som helst.

Det vackraste, som man inte fick se i dokumentären, är morgonen före karnevalen. Förberedelserna i tystnad längs träbarrikaderna som täcker alla butiker och fasader. Vid halvniotiden doftar det redan av jamaikansk mat i varje gathörn, i morgondiset utanför kyrkan på Kensington Park Road repar en gospelkör och en trasig van puttrar förbi med delar av ett uråldrigt soundsystem bristfälligt fastsurrat på taket.

En jamaikansk familj, alla uppklädda till tänderna, polerar sina dansmoves tillsammans i en trappa på Blenheim Crescent och ur ett öppet fönster tre våningar upp sjunger någon en sång av Aswad.

Fler bloggar