Musik för nyskilda (del 1)

Jag ser ju redan på titeln att jag inte borde lyssna. Inte i min sits. Inte än i alla fall. Borde hålla mig borta från det här till varje pris. Det vet jag ju.

Men när Mauro Scocco döper sitt kommande album till Musik för nyskilda? Hur gör man då? Jag fick det i min inkorg i morse. Och jag var duktig, väldigt duktig. Lät bli att ladda ned filen i flera timmar. Men sedan kunde jag inte undvika den. Tro mig, jag försökte. Men, jag menar, hur låter man bli att lyssna på varenda textrad, varje frasering? Och, säg mig, hur mycket tycker man inte om en till synes så enkel titel som Jag saknar oss?

Så fin, så självklar, så hemsk.

”De där två på bilden, vart tog de vägen? Hur kunde de gå vilse?”

Just innan min egen bröllopsfest i Stockholm i början av september gick jag ner till  7-11, den där mellan Dramaten och Riche, för att köpa en dosa snus. Där sprang jag, förstås, in i Mauro. Precis som man ska just vid den jourbutikskedjan. Vi pratade en stund, han sade att min kostym var fin, jag bjöd in honom för en drink efter vår middag.

Mauro tonsatte en av mitt livs värsta somrar med balladen Tack på Dr Space Dagbok. Herregud vad omöjligt det var att sluta spela den. Det var något i den, något i den om deras frukostar tillsammans i en, tror jag, ad-libbad rad just i slutet, som jag aldrig blev av med. Med sin exakthet väckte den ögonblickligen all sorg till liv med sin vardagliga uppriktighet. Har nog fortfarande inte riktigt blivit av med den. Vare sig sången eller just den sorgen. En sorg som, för en enda gångs skull i mitt liv, var självförvållad.

Nästan två decennier senare känns det som om det är uppföljaren jag lyssnar på. Likt den där fortsättningen på The Last Picture Show som var både just vad man ville ha, alltid hade hoppats på och samtidigt visste att man kanske inte skulle må så bra av att se.

Du kunde ha gett ut ett album som heter Musik för nyskilda precis när som helst och jag hade älskat dig för evigt för den så fulländat scoccoska titeln. Men var du tvungen att göra det precis just nu?

Fan för dig, Mauro, fan för dig och din utomordentliga timing.

Visa kommentarer (5 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • http://profiles.google.com/carltomas.rosen Carl Rosén

    Läckert. När kommer del 2?

  • andres lokko

    snart. tyvärr. x

  • Anonym

    Det är så det är. I musik hittar man det man letar efter, det man behöver, det man inte vill höra, det man vet. Timingen är ens egen.

  • Anonym

    Det är så det är. I musik hittar man det man behöver. Det man inte vill höra. Det man vet. Timingen är ens egen. http://hoftledsoperation.blogspot.com/ – bara som ett exempel.

  • http://hedinexformation.blogspot.com/ Hedin Exformation

    Vackert skrivet … Jag håller med dig om att det Mauro är världsbäst på är att med till synes triviala texter beröra oss på djupet … det är klass det! Jag hoppas att Mauro allt eftersom kommer att accepteras som en av Sveriges genom tiderna bästa låtskrivare – om han inte redan fått den statusen …
    /Mårten

”Silvia var så mån
om den lilla flickan”

Se bilder av första kvinnliga pressfotografen.

Om vikten av att
skriva långsamt

Intervju

Samtal om yta och ensamhet.

Medeklasshat upphöjt till konst

Recension

Ramqvist nya "Den vita staden" väcker frågor.

Gastkramande resa
långt ner i källaren

Opera

Ett jubelvrål möter Nina Stemme i Elektra.

Afrikansk läsrörelse
får årets Almapris

alma-priset

"Enastående arbete för att berika barns liv".

Verksamhetens höga kvalitetskrav

almapriset

Startade organisationen 1992.

”Världsryktet är
unikt i historien”

wästberg:

Per Wästberg skriver om barndomsvännen Tranströmer.

Det mörka Paris var
en gigantisk fabrik

Under strecket

1800-talets industricentrum.

Här är nya bevis på
grisig svengelska

Lista

Läsare trötta på våld mot svenskan.

Engelsmän går inte på after work

Svengelska

After work, freestyle och backslick?

Kommentar

”Israels val får mig
tänka på grym fabel”

Valstrategi med många namn.

Språkspalt

Ingen högtidsdag
för kommatecknet

Folk påstår att de inte kan.

”Ett hån mot alla
högerpopulister”

Reaktioner på världens mest omtalade bok.

Profil

”Vet att den handen
styckat en person”

Jarecki om en gåtfull miljardär.

Här är Englands märkligaste regenter

Excentriker

"Korrupt", "mordisk", "imbecill".

Wilde uppfann konsten att bli känd

Under strecket

Massmedia hans verktyg.

En äkta excentriker
har lämnat oss

Daevid Allen

Vän med Hendrix och Yoko Ono.

En stolt skotsk slagverkarvirtuos

Intervju

Glennie adlad av drottningen.

Journalistik chanslös
mot söta kattungar

Sam Sundberg

Schibbyes projekt dödsdömt.

”Att vara avvikande
är en mentalitet”

Desiree Akhavan

Jämförs med Lena Dunham.