Så hamnade jag under the westway igen.

STOCKHOLM Under The Westway må förstås vara en av det snart gångna årets vackraste sånger och kanske till och med det allra bästa Blur, under sin 25-åriga karriär, överhuvudtaget har spelat in. Men skälet till att jag inte kan sluta titta på just den här versionen (från deras ”inofficiella” OS-avslutningsspelning i Hyde Park i somras som snart kommer på dvd) om och om igen är hur scenbygget måste vara ett av de finaste i musikhistorien: denna perfekta replica av motorvägen The Westway just där den passerar Notting Hill. Om man tittar koncentrerat märker man hur till och med de grönvita gatuskyltarna är skalenligt på exakt rätt plats och scenbelysningen identisk med nattljusen som flankerar det riktiga Westway bara knappt en kilometer norrut från platsen för konserten.