Allvarligt talat,

LONDON Allvarligt talat, ibland måste man bara kapitulera inför det faktum att vissa saker inte går att förbättra, uppdatera eller ersätta. Inte med vare sig valfri post-dubstep, Lydia Davis-noveller, den där Nicolas Jaar-remixen, Roland Barthes-anteckningar, knivmusslorna på Barrafina, The Shadow Line på BBC, kommisarie Sarah Lunds stickade tröjor, den där Fionn Regan-balladen som är spår 6 (men vars titel jag inte kommer ihåg just nu för att själva skivan nog är i Göteborg) på kommande albumet eller ens Margaret Howells dovt randiga sommarstrumpor.

Bara oförfalskat villkorslös kärlek kan, möjligen, konkurrera med de 48 sångerna på Kent Records antologi med Candi Statons samtliga inspelningar för Fame. Men bara, just, möjligen.