Fascinationen för – och kärleken till – det där med brittisk reggae kommer en vacker dag att bli ett problem.

Fireworks.

”Is Sweden still a country?”

En liten raunchy bonus: Nick Knight för Vogue Italia. Oh my.

Meningen med rocken i ett litet beläst nötskal.

Jack Robinsons Days and Nights in W12 har – tillsammans med Julian Barnes Pulse och Jamie Xx croydonifiering av Gil Scott-Herons senaste album – utgjort det här ödesmättat långsamma nya årets räddning. En drygt hundra-sidig liten volym utgiven under pseudonym av förläggaren och poeten Charles Boyle som vardagsvackert beskriver sin närmaste omgivning i Shepherd’s Bush här i Västra London. De korta texterna går från A till Z och ackompanjeras av torftigt svartvita mobilkamerabilder. De känns som en simplare uppdatering av det Stig ”Slas” Claesson så ofta lyckades fånga i sina ögonblicksteckningar från franska caféer eller Södermalm.

Älskar Days and Nights in W12 på samma vis som jag för alltid lär tycka att Sov du så diskar jag är den finaste av boktitlar.

Andrew Weatherall för Oki-Ni.