Under strecket-bloggen
Ludvig Hertzberg
Ludvig Hertzberg
”Han var förankrad i sin historiska tid, men samtidigt uppfann han ett eget tidsrum genom musikutövandet”, skriver Jeana Jarlsbo i dagens understreckare apropå den franske filosofen, författaren och dramatikern Jean-Paul Sartre (1905–1980). Musiken spelar också en roll i dagens inlägg i Elise Karlssons Klassikerblogg, om Sartres roman ”Äcklet”.
Sartre, alltså. I understreckaren ”Vem vill väl vara intellektuell?” skrev Fabian Kastner förra sommaren om den brittiske idéhistorikern Stefan Collinis bok ”Absent Minds: Intellectuals in Britain”, där han konstaterade att man ofta hör sägas att intellektuella är sådana som finns i andra tider och länder, aldrig här och nu:
”Granskar man argumenten närmare, menar Collini, visar sig dessa ’andra länder’ alltid syfta på ett och detsamma: Frankrike. Närmare bestämt: Paris. Ännu närmare bestämt: efterkrigstidens Paris. Och går man riktigt nära: Jean-Paul Sartre.”
Den anglosaxiska världen må ha sin Bertrand Russell, men Jean-Paul Sartre har mycket
riktigt nära nog kommit att bli själva sinnebilden av en intellektuell: ”Så nära förknippad med Sartres person, menar Collini, är föreställningen om den intellektuelle att begreppet blivit liktydigt med den engagerade författaren som ränner omkring och skriver på upprop dagarna i ända”.
Strax efter andra världskriget tog Sartre plats på parnassen. Den 15 mars 1951 publicerades i SvD en understreckare av honom, intressant nog om den som innan Sartre betraktades som Den Store Franske Författaren, André Gide. En illvillig ton i de nekrologer som följt på Gides död fick Sartre att ta parti för Gide, ”ett ovärderligt föredöme”:
Med ironisk logik råkade Sartre efter sin död ut för motsatt behandling, när en av Sartres intellektuella tronarvingar in spe, Bernard-Henri Lévy, i en understreckare år 1983 ifrågasatte den hyllningskör som beledsagat Sartre livet ut:
”Vad litteraturen beträffar: ingen förnekar längre på allvar att hans verk, när allt kommer omkring, inte väger så tungt i seklets våg som man hade trott. /…/ Hans teater, jämförd med Becketts och Genets och några till har förblivit en trevlig politisk och didaktisk underhållning. Vad beträffar Sartres tankar: man kan göra en lång lista av den skandalösa serie misstag, om inte lögner, som Sartres fantasi roade sig med att samla på sig.”
* ”Jean-Paul Sartres aktualitet”
Men nu har vi gått händelserna i förväg.
Samtidigt som krig och förtryck präglade den europeiska erfarenheten utvecklade Jean-Paul Sartre sin filosofi om människans grundläggande frihet. Växelspelet mellan Sartres tänkande och de samtida ideologierna undersöktes av idéhistoriken Michael Azar i boken ”Sartres krig” (2004), som anmäldes i en understreckare av Ruth Lötmarker:
* ”Sartres olösliga frihetskrig”
Det var som pjäsförfattare Sartre slog igenom, vilket Hans-Roland Johnsson uppmärksammade i en understreckare i samband med att Sartres samlade teaterproduktion häromåret gavs ut i Pléiade-serien:
* ”Sartres teater dramatiserade det existentiella valet”
Både hans filosofiska och skönlitterära författarskap bidrog till att Sartre år 1964 tilldelades – men avböjde – Nobelpriset i litteratur. Läs Gunnar Brandells streckare i samband med tillkännagivandet:
Den 15 april 1980 avled Jean-Paul Sartre. Thure Stenström skrev runstreckaren:
* ”Jean-Paul Sartre – frihetens fanbärare”
[Foto: Scanpix]