Streckarprofilen: Olof Palme

I dagens understreckare skriver Håkan Arvidsson om den andra och avslutande delen av Kjell Östbergs stora biografi över Olof Palme (1927–1986), ”När vinden vände”, om tiden från det att han valdes till statsminister 1969 fram till mordet på Sveavägen. (Även den första delen, ”I takt med tiden”, anmäldes i SvD av Arvidsson, här.)

I streckaren konstaterar Arvidsson att Palmes statsministerperiod bäst kan karaktäriseras som ”en tung uppförsbacke”, men att han tack vare ”en säregen förmåga att gjuta in allafrågor i ett visionärt perspektiv” lyckades hålla socialdemokratins idétradition levande.

Redan tidigt visade Olof Palme prov på förmågan att placera in vardagen i ett vidare ideologiskt sammanhang. Som när han 22 år gammal år 1949 skrev ett par understreckare i Svenska Dagbladet. Året dessförinnan hade han rest omkring i ett 30-tal delstater i USA efter att ha avlagt en kandidatexamen vid Kenyon College i Ohio, vilket tillsammans med Norman Mailers roman ”De nakna och de döda” gav honom stoff till en streckare om hur genomsnittsamerikanens upplevelser av andra världskriget skilde sig från den mentalitet som rådde i efterkrigstidens Europa.

”Kriget har säkerligen vidgat den amerikanska ungdomens vyer, gett den större förståelse för internationella problem och för Amerikas ansvar och betydelse i världsutvecklingen, men den tycks inte alls vara krigsmärkt i den europeiska betydelsen av ordet. /…/ Det är ju å andra sidan ett slående bevis på den amerikanska nationens läkkött och livskraft, det är ett faktum som måste accepteras och byggas vidare på, ty det är denna amerikanska krigsgeneration, miljoner farmare, studenter och arbetare, som i kraft av sin egen vitalitet för oöverskådlig tid framåt kommer att illuminera och verka normgivande på de traditionellt kulturbärande skikten i ett desorienterat Västeuropa.”

Läs den i sin helhet här:

* ”Den amerikanska krigsgenerationen” (21/2 1949)

På olofpalme.org, som tillgängliggör Olof Palmes arkiv på nätet, skriver Stellan Andersson (i Biografiska notiser/1949) :

”Understreckaren i Svenska Dagbladet väckte intresse hos många och det var nu som Olof Palme uppmärksammandes av Sveriges förenade studentkårers, SFS, ledning /…/ Olof Palme tillfrågades om han ville hjälpa till och i mars 1949 blev han sekreterare i SFS internationella utskott. Detta medförde att Olof Palme för SFS började resa runt i Europa för att knyta kontakter med andra länders studenter. I april besökte han Warszawa och påsken 1949 reste han tillsammans med några kamrater till Prag, där man kontaktade flera studentledare.”

Pragresan resulterade i sin tur i en andra understreckare, i vilken Palme kraftigt tog avstånd från den totalitära kommunismen i Tjeckoslovakien:

”Kan man rent passivt lita på att individen ska visa sig tillräckligt stark för att i det långa loppet alltid hävda sig mot varje form av yttre tvång och påtryckning och formning efter ett fastslaget schema, att de nuvarande förhållandena är en tidstypisk böld som kommer att värka ut av sig själv? Eller är det nödvändigt att söka skapa ett verksamt ideologiskt alternativ, en inre motståndskraft, tillräckligt stark att utgöra en visserligen latent men ändå positiv motvikt mot detta individualitetens totala utsuddande till förmån för kollektivet?”

* ”Demonstration i Prag” (15/6 1949)

Mer än två decennier efter mordet fortsätter Olof Palme att vara aktuell, dels genom monografier som ”Olof Palme och medierna” av Gunnela Björk och ”Olof Palme. Med verkligheten som fiende” av SvD-medarbetaren Claes Arvidsson, och dels genom forskningen om Sveriges agerande under kalla kriget. Tidigare i våras rapporterade exempelvis SvD:s Mikael Holmström om en färsk doktorsavhandling som påvisar hur Palme i hemlighet upprätthöll goda relationer till Pentagon samtidigt som han i det offentliga var en av de mer högljudda kritikerna av USA:s Vietnamkrig – ett strategiskt dubbelspel som Holmström tidigare skrivit om i streckaren ”Palmes dubbelspel förblir en gåta”, och som han fick anledning att återkomma till för bara några veckor sedan.

[Foto: Scanpix, 1971]