Cheevers öde kunde ha varit en novell av honom själv

Ihåligheten i den amerikanska övre medelklassens drömmar om lyckan var hans ständigt återkommande tema. Under rubriken ”Den svårmodige livsälskaren” skriver Caj Lundgren i dagens SvD om de amerikanske författaren John Cheever (1912­–82), med anledning av att denne nyligen förlänats en nästan 800 sidors mäktig biografi.

Lundgren beskriver i sin recension ett möte med den amerikanske författaren för 40 år sedan – ”Liten och smärt men stark och vältrimmad tycktes Cheever leva ett harmoniskt liv på sitt litterära renommés solida grund”. Det var fem år efter att han i en understreckare hade presenterat Cheever för en svensk publik, alltså för 45 år sedan nu, nästan på dagen:

* ”Den tolerante puritanen” (11/5 1964)

20 år senare fick Lundgren, igen i en understreckare, anledning att nyansera intrycket av den stabile gentlemannen Cheever. Då handlade det om den ”biografiska memoar” som John Cheevers dotter Susan Cheever skrivit om fadern efter hans död. ”Den mörka historien om John Cheevers uppgång och fall kunde ha varit en litterär skapelse av honom själv.” Privatlivets dynamik gör å andra sidan inte Cheevers noveller mindre intressanta:

”Han är en behaviorist som återger mänskliga beteenden med all den skärpa han kan åstadkomma och med ett starkt sinne för det oförklarades poesi. Samtidigt är han moralist: de slutsatser hans beskrivningar uppfordrar läsaren till är av etisk art. Han släpper aldrig sina puritanska ideal, sin tro på sådant som renhet, godhet och fromhet, fast han gör helt klart att det krävs ett tillvarons mirakel för att normerna för dessa otidsenligheter skall kunna räddas över från gårdagens värld till dagens.”

* ”John Cheever och nådens ögonblick” (30/11 1984)

[Foto: Bachrach/Getty Images, 1975]