Rymden rymmer möten mellan kunskap och drömmar

I dag har filmen ”Star Trek” världspremiär (SvD:s recension här). Det är den elfte långfilmen om Star Treks egna inte så lilla
universum, som ju annars framför allt existerat i tv-rutan: sedan
starten av tv-serien 1966 har det gjorts över 700 avsnitt, med
varierande besättningar och kvalitet.

”I Star Trek fungerar rymden som en metaforisk parallell då den
blir viktig för diskussionen och definitionen av vad som är mänskligt”,
konstaterade Michael Godhe i en understreckare som tog din utgångspunkt
i boken ”Star Trek: The Human Frontier”. Läs den i sin helhet här:

* ”Existentiell resa med förnuftstro och strålpistol” (7/9 2001)

Science fiction som genre ­– som Star Trek genom dess
populärkulturella genomslag blivit något av en symbol för ­– är intimt
förknippad med astronomins, ja, astronomiska utveckling under
1900-talet. Inte minst det kalla krigets rymdkapplöpning gav på ett
dramatiskt sätt spelrum åt fantasin.

För drygt 50 år sedan skrev ingen mindre än Arthur C Clarke,
vetenskapsjournalist och sedermera legendarisk science
fiction-författare, en understreckare om framtidens rymdresor. Trots
den tekniska optimismen antog han att det skulle kunna dröja till
1900-talets två sista decennier innan den första människan kunde landa
på månen (i själva verket promenerade ju Neil Armstrong på månen redan
1969).

I streckaren förutspår Clarke även den fundamentala betydelse som
fotografier av jorden i helbild, som planet, skulle komma att få, även
om tidsperspektivet också här var i försiktigaste laget:

”Inom
några få decennier kommer vi att få se de första fotografierna av vår
jord sedd utifrån världsrymden, och vi kommer att kunna övertyga oss
med egna ögon om att jorden blott är en medlem, och ingalunda den
största, i solens familj av världar.”

Var så god:

* ”Vägen till världsrymden” (17/2 1957)

För historisk kontrastverkan, och för en känsla för det genomgripande
sätt på vilket relationen till rymden förändrats under 1900-talet,
rekommenderas förslagsvis dessa nedslag både tidigare och senare i
streckarens historia:

* ”Modern stjärnforskning” (24/9 1919)

* ”Vad har människan på månen att göra?” (11/11 1958)

* ”Den sista kolonin: rymden” (28/5 1980)

* ”Raketbas i ruin väcker tankar om tidens flykt” (13/6 2004)

År 2009 har av förresten Unesco utsetts till Internationella
astronomiåret (för att fira 400-årsminnet av teleskopet och Galileo Galileis
observationer), vilket uppmärksammades under strecket i februari: ”Med
Galilei lärde vi oss att se rymden”.

Science
fiction-litteraturen hade något av en guldålder på 50- och 60-talet.
Genrens olika uttryck, mognad och växlande självförtroende fram till
våra dagar kan lämpligen följas genom understreckare som sedan dess
ägnats fenomenet:

*­ ”Science fiction: I ångest inför tiden”

­ * ”Science fiction och verkligheten”

* ”Rysk science fiction”

* ”Världens ändalykt och Klinckans rysare”

­* ”Är science fiction rumsren?”

* ”Science fiction: mot en ny romantik”

* ”Samtiden fångades i litteraturen om framtiden”

* ”Sf-filmer ställer viktiga frågor om existensen”

* ”Science fiction tvingar oss se med nya ögon”

*
”Utopierna revideras för 2000-talet”

* ”Svenska författare förnyade sf”

* ”Science fictions fantastiska resa i tiden”

För övrigt: J G Ballard, en av vår tids mest betydande science
fiction-författare, gick bort förra månaden – läs mer om honom via detta tidigare blogginlägg.