Streckarprofilen: Ola Billgren

I dagens SvD recenserar Joanna Persman den pågående utställningen av Jan Håfströms verk på Liljevalchs konsthall i Stockholm, som lånar namn och inspiration från Joseph Conrads roman ”Mörkrets hjärta”:

”Popkonstens glada yta förbinds reservationslöst med symbolismens gravallvarliga djup, ironin med melankolin och barndomens nyfikenhet med vuxenålderns eftertanke.”

När Håfströms konstnärskap för 20 år sedan blev föremål för en bok av Douglas Feuk, ”Måla sitt liv. En essä om Jan Håfströms konst”, anmäldes den i en understreckare av en annan av det sena 1900-talets mest intressanta och genreöverskridande svenska konstnärer, generationskamraten Ola Billgren (1941–2001).

Även Billgren tog fasta på vidgandet av konstbildens gränser, och på det ”storslaget barnsliga” hos Håfström:

”I Håfströms verk genom åren, alltifrån de ’nyrealistiska’ målningarna till dagens excessartade installationer, är minnesfunktionen starkt knuten till upplevelser av rationalistiskt sönderfall: kategorierna störtar samman och verklighetens oceaniska och eroderade ansikte blottas.”

* ”Den eviga återkomstens tema” (8/7 1989)

Ola Billgren är ju inte minst känd för sina ”fotorealistiska” målningar, ibland målade med fotografiska förlagor. Sina tankar kring gränslandet mellan måleriet och fotokonsten gav han uttryck för i en tidigare understreckare, apropå en fotoutställning av Dawid (Björn Dawidsson) år 1984:

* ”Dawid och ’det goda seendet'” (7/1 1984)

Vid Ola Billgrens död, i november 2001, tecknade Beate Sydhoff i en runstreckare spännvidden – liksom spänningen mellan realism och abstraktion – i hans konst:

”En målning från 1966, ’Interiör i umbra och rött’, visar en ung kvinna som sitter med ryggen mot betraktaren, liksom tillfälligt trots att hon troligtvis har huvudrollen. Olika fyrkanter, som kan vara målningar eller speglar bryter in med andra verkligheter i rummet, som på detta sätt vidgas trots sin slutenhet. Den egentliga handlingen äger dock rum närmast betraktaren, där en kastrull med rött lock skapar en dramatik som koloristiskt sätter hela förgrunden i rörelse med ett utbrott av färg som för in ett ’abstrakt’ drag i den fotorealistiska bilden. Verklighetstolkningen har blivit till tvivel på vad som är verklighet.”

* ”Ola Billgren – teoretiker och sensualist” (10/11 2001)

[Foto: Dan Hansson, 1994]