Ludvig Hertzberg
Med utgångspunkt i idéhistorikern Karin Johannissons nya bok ”Melankoliska rum” skriver Fredrik Svenaeus i dagens understreckare om hur vi kämpar med att förstå och tämja våra depressiva tendenser, men framför allt om ”den melankoliska känslans historia”.
Det historiska perspektivet – som Johannisson häromåret också anlade i sin streckare ”Trötthetens problem har gamla anor” – problematiserar på ett hälsosamt sätt vår tids föreställningar om vad som utgör ”det psykiska lidandets urform”, om gränsen mellan friskt och sjukt, liksom mellan kropp och själ:
”Att uppsöka tidigare melankoliska rum med Johannisson som vägvisare är trösterikt och får en att längta efter nya former av hemlöshet än den postmoderna, depressiva.”
Frågan om hur depressioner ska förstås – och varför depressionsdiagnosernamångdubblats på bara ett par decennier – har fått flera streckarbelysningar de senaste åren:
* ”Oroande diagnos på den moderna psykiatrin”
* ”Skiftande syn på självmordens varför”
* ”Depressionen och den inre kryptan”
* ”Konsten att sälja en personlighet”
* ”Jag känner mig lite deppig, alltså är jag”
* ”Prozacs kritiker till försvar för mediciner”
* ”Terapikulturen sjukförklarar människolivet”
* ”Vår tids rädsla för ensamhet”
* ”Ta en tablett mot blygheten!”
Avslutningsvis konstaterar Svenaeus: ”Att det skulle kunna finnas en värld utan melankolin är naturligtvis en illusion – frågan är vad man förmår göra av den.” Hur melankolin har manifesterat sig i kulturhistorien, som kreativ kraft, estetisk sordin eller intellektuell identitet, har också med jämna mellanrum behandlats under strecket:
* ”Melankolin håller oss ännu i sitt grepp”
* ”Manlighetens monopol på melankoli”
* ”Freud blev aldrig klok på kreativiteten”
* ”Pessimisten behöver inte vara dyster”
* ”Mer än ett melankoliskt modelejon”
* ”Ljusare tider spär på den tyska ångesten”
Och i morgon skriver Eva-Karin Josefson under strecket om melankolin hos den norske målaren Lars Hertervig, som Jon Fosse skrivit romanen ”Melancholia” om, som nyligen blivit opera…
[Bilden: detalj ur Edvard Munchs ”Melankoli”, 1892]