Ludvig Hertzberg
Det ligger kanske nära till hands att tänka sig att påsken till sitt ursprungliga väsen helt enkelt är en kristen högtid, till minne av Jesu lidande, död och återuppståndelse, och att den i den sekulariserade världen i hög grad omvandlats till ett kommersiellt jippo med färggranna ägg, chokladharar och godistiggande, kärringklädda barn.
Fullt så enkelt är det förvisso inte. Den sista måltiden – samtidigt den första nattvarden – ingick i en redan då mer än tusenårig judisk tradition, pesach, firad till minne av Israels uttåg ur Egypten. Det specifikt kristna påskfirandet blev allmänt utbrett först mot slutet av andra århundradet e Kr.
Äggen och haren är inte heller några profana påfund, utan lär härstamma från forngermansk religion. Vetenskapen om allt detta tycks vara tunn, men vårens gudinna – Ostara (som gett namn åt engelskans Easter) – ska enligt myten ha hjälpt en fågel som blivit berövad sitt bo genom att förvandla den till en hare, som sedan kunde fortsätta att lägga ägg. Påskkärringarna tycks å sin sida vara ett sammelsurium av olika traditioner, inkluderande medeltida nordisk häxtro samt seden att välsigna grannskapet med videkvistar.
Mer om påskens ursprung – och inte minst hur det kommer sig att den alltid inträffar vid olika datum – kan man läsa i Lars Nystedts understreckare ”Varför kan inte påsken stå still?”
Påskens passionsberättelse, med Jesu korsfästelse i centrum, har varit föremål för många filmer, nästan alltid med kontroversiell utgång. Om detta handlade Astrid Söderbergh Widdings streckare ”När Jesus stiger upp på vita duken”.
Med den växande historiska kunskapen om omständigheterna kring Jesus sista dagar, har man kunnat fråga sig hur rättegången mot honom skulle stå sig i en närmare juridisk granskning. På streckarplats har så också skett vid ett par tillfällen:
* ”Rättegången mot Jesus höljd i dunkel” av Henrik Sahlin
* ”Rättegången mot Jesus en juridisk härva” av Thorulf Arwidson
[Teckning av Johannes Gehrts, föreställande Ostara]