Matnyttigt om kostråd genom tiderna

Det må ha skett långsamt och omärkligt, men visst är det väl numera uppenbart att de senaste åren har medfört nya preferenser vad gäller vår syn på den rätta kosten? En rörelse bort från processade livsmedel och konstgjorda tillsatser, mot en så naturlig mat som möjligt. Inte minst skvallrade SvD-medarbetaren Mats-Eric Nilssons framgångar med böckerna ”Den hemlige kocken. Det okända fusket med maten på din tallrik” och ”Äkta vara. Guiden till oförfalskad mat” om en sådan attitydförändring, och så sent som i gårdagens tidning rapporterade SvD om ”Smörbrist när lightmaten ratas”. Att rada upp en mängd exempel på detta skifte vore ingen större konst.

Men vad är egentligen ”naturlig” mat? I dagens understreckare konstaterar Sarah Vinterlycka att svaret inte är helt självklart, utan har att göra med föreställningar som bygger på ett sammelsurium av biologiska, historiska och kulturella faktorer.

I streckaren skriver Vinterlycka även om ”nutritionismen”, en syn på ätandet som kommit till stånd genom näringsvetenskapen och livsmedelsindustrin: ”Inom nutritionismen anses näringsämnena, inte maten, vara det viktiga i kosten /—/ Den nutritionistiska forskningen bryter ner ett komplext fenomen i smådelar som studeras var och en för sig vilket leder till total brist på kontextualisering och att helhetsbilden går förlorad.”

Ett tidigt uttryck för den näringsvetenskap som ligger till grund för nutritionismen kunde man läsa under strecket redan under forumets första år, då zoologen Nils von Hofsten den 1 augusti 1919 anmälde den schweiziske fysiologen Emil Abderhaldens bok ”Vår föda”: ”Här redogöres bl. a. för ett av den moderna näringsfysiologiens vackraste och betydelsefullaste resultat, påvisandet att ett näringsämne kan förvandlas i ett annat och därför ersätta det.” Läs streckaren i sin helhet här.

von Hofsten hänvisar även till den danske läkaren Mikkel Hindhedes rön som gick emot dåtidens beprövade vetenskap men som visade sig livräddande för stora delar av den danska befolkningen under första världskriget. Om detta skrev för ett år sedan Stephan Rössner streckaren ”Bonddiet till grund för forskarrön”.

Detta begav sig, väl att märka, under tider av krig och nöd, då otillräckliga kunskaper, dålig ekonomi och ensidiga kostvanor var ett reellt problem för folkhälsan. I dag är det snarare överätandet som är på tapeten. Våra tiders kostrelaterade hälsoproblem har också granskats i flera streckare från senare år:

* ”USA håller på att förlora fetmakriget”

* ”Mellan morgonmål och nattamat”

* ”Tv har blivit ett gödningsmedel för soffliggare”

* ”Fett som moralfråga och pornografi”

* ”Mat, makt och självbehärskning”

* ”Globaliseringen har världshälsan i sitt grepp”

* ”Gourmandens magstarka historia”

Och på tal om tidig näringsvetenskap:

* ”Hippokrates visste hur man håller dieten”

I matväg har man på streckarplats även kunnat läsa om det svenska och italienska kökets roll i konstruktionen av den nationella identiteten (”Blott Sverige svenska köttbullar har” respektive ”Kökskunskap gav italienarna en identitet”), samt kunnat ta del av nedslag i pepparkakornas, kryddornas och snabbmatens kulturhistorier. Liksom – något att slutligen skölja ned allting med – i mjölkens, kaffets, vinets, ölens, whiskyns, ginets, absintens…

PS. Du har väl inte missat SvD:s nya avdelning Mat & Klimat?