Det enda viktiga är tre poäng

Det blir inget skönspel mot England i morgon. Inställningen kommer att avgöra. Det blir en tuff kamp i 90 minuter och jag hoppas att spelarna tankade energi från supportrarna i går.

KIEV Det räcker inte med vilja för att vinna matcher, fotboll är svårare än så. Men om du inte vill vinna med varenda fiber ska du inte spela i landslaget alls.
Det är därför jag gillar Pontus Wernbloom, det räcker med att stå bredvid honom i en mixad zon så blir man glad. Hela den mannen sprider energi omkring sig och även om han knappast får starta hoppas jag att han får speltid mot England.
Själv ler han mest hela tiden och ser ut att njuta av varje minut av EM, även om han inte fått spela en sekund än.
Han är inte den mest tekniske, den mest bollsäkre eller den mest målfarlige. Men har exakt sådana egenskaper som kommer att behövas när Sveriges EM-öde står på spel.
– Vad jag kan som inte de andra kan? Jag vet inte. Men jag kan vinna boll och jag kan springa som en jävla dåre, säger han och skrattar högt.
Läs det gärna igen. Jag tycker de orden är fullständigt underbara, särskilt i det usla läge som landslaget spelat in sig i.
Jag tror att han skulle offra ett mellanfotsben för att vinna, utan tvekan.
Det är sånt som kommer att behövas mot tuffa England i morgon, för i den kampen kommer det att smälla i 90 minuter och den som slutar att springa först förlorar.
Något skönspel är det ingen som väntar sig och just nu spelar det ingen roll. Det enda viktiga är tre poäng, det enda möjliga är tre poäng.
Den engelska invationen av Kiev har börjat och den brittiska pressen letar efter sprickor i det svenska laget. Nästan varenda fråga handlar om oron i den svenska truppen, bråk, utskällningar och det där är nästan ännu mer bisarrt än historien om rumpskotten som svävade över svensk media igår.
Tre miljoner människor var besvikna på landslaget i måndags men bland supportrarna i Kiev tycks kärleken vara gränslös.
När landslaget hade öppen träning på Lobanovskistadion kom mellan 2 000 och 3 000 gulklädda fans för att titta på.
De tågade från Camp Sweden vid floden mitt i Kiev. De kom från Gislaved, Sundborn, från Åhus och Överkalix. De kom från Täby och Järna, Stockholm och Göteborg.
De sjöng ramsor, de sjöng Små grodorna och de jublade. De sjöng om att krossa England, de hoppade i bänkarna och såg ut att älska hela landslagsgänget, från Zlatan Ibrahimovic till Pär Hansson, lika intensivt.
Även om det finns några i landslaget som helst hade velat ha en vanlig stängd träning tror jag att den där träningen var det bästa som kunde hända.
Det var en fullständigt reservationslös kärleksförklaring till ett stukat gäng fotbollspelare och jag hoppas att allihop sög in all energi som strömmade mot dem från läktarna i går.
Den var tillräcklig för att lysa upp en mindre stad.
Och den kommer att behövs på fredag kväll.