In med Ingo, ut med Evert

Hammarskjöld och Garbo, Evert och Astrid, Birgit och Ingmar.
Visst, det är bra namn allihop.
Men nog hade Riksbanken kunnat få plats med en stor svensk sporthjälte också.
Låt Ingo pryda 50-lappen.

Det är lite synd att Riksbanken inte hade någon lust att ära någon av de allra största svenska idrottarna.
Några av sportkungarna har redan lämnat oss, och av dem satte Ingemar Johansson det största avtrycket.
Han vann den största av alla titlar när han blev världsmästare i tungviktsboxning 1959. Det har ingen svensk gjort, förr eller senare och i vilket annat land som helst hade man döpt torg, flygplatser och kanske en mindre, lite onödig stad efter honom.
Jag har ingen aning om hur Riksbanken funderade men eftersom kriterierna för att hamna på sedlarna tycks vara att man är död, känd, har glatt många och har gjort stora insatser skulle Ingemar Johansson passa utmärkt.
VM-segern gjorde honom världsberömd och nyhetsbyrån AP krönte honom till världens störste idrottsman 1959.
Tungviktskungen var svensk, och för oss som inte levde då känns det fortfarande lika obegripligt.
Som Ali eller Tyson.
Tillsammans med Björn Borg och Ingemar Stenmark var Ingo 1900-talets störste svenska idrottare och då har man faktiskt förtjänat att få pryda en svensk sedel.
Jag har ingenting emot Evert Taube, men det finns bättre alternativ.
Låt Ingo synas på den nya 50-lappen när den kommer istället för Evert, och tycker man att han ägnade sig åt en lite för brutal sport är ju alternativet Gunnar Gren, antingen ensam eller tillsammans med Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm.
Det vore passande att någon av dem tog plats i alla svenskars plånböcker.
De finns redan i så många hjärtan.

Ola Billger är SvD:s sportchef.