Sportbloggen
Johanna Garå
Johanna Garå
I helgen var jag lite avundsjuk på alla som fick vara i Göteborg för att se premiären på ”Fotbollens sista proletärer”. Dokumentärfilmen om IFK Göteborgs 80-tal ska dock visas i hela landet, samt på TV, så jag lär få min chans att minnas tillbaka.
Eller minnas och minnas?
Jag var ju inte jättegammal när det begav sig men jag ”skadades” av att ha en storebror (12 år äldre än jag) som stod i Blåvitt-klacken och som lärde mig namnen på alla spelare. Att Torbjörn Nilsson var min första kärlek säger en hel del om hur indoktrinerad jag var.
Foto: SCANPIX
Mamma lät faktiskt Magnus ta med mig till Ullevi i början på 80-talet men jag tror hon ångrade det efteråt.
Hon har berättat om en något pinsam incident i vår lokala livsmedelsbutik då hon hörde en vän flickröst sjunga bortifrån mjölkkylen:
– BAJENKLACKEN ÄR HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL. BAJENKLACKEN ÄR HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL, HOMOSEXUELL.
Hmm.
*****
Jag kan helt ärligt säga att jag inte håller på ”Blåvitt” idag, inte något annat svensk lag heller för den delen.
Men Magnus kärlek till IFK Göteborg består.
När hans dotter föddes 1993 fick han avslag på att döpa henne till Amanda Torbjörnilsson Garå. Tanten på Skatteverkets namnenhet, som han ringde upp för att protestera mot beslutet, tyckte inte heller att Glennhysén var ett passande mellannamn för flickebarnet.
*****
Apropå namn på barn och 80-talets IFK Göteborg så tycker jag att det är rätt bra kläm i Ruben Garå – på göteborgska alltså – även om kombinationen kanske inte riktigt passar en kärnfysiker.
Jerry Garå låter visserligen som en glad gamäng men det blir kanske jobbigt om han inte kan uttala bokstaven R. Och nej, Glenn Garå är inte aktuellt.
(En titt i Folkbokföringen visar att det faktisk finns några tjejer i Sverige, födda från 1981 och framåt, som heter Glenn – ingen som tilltalsnamn dock.)
