Johanna Garå
Hej och god tisdag på er!
Jag avslutade en lång måndag (mycket tidig uppstigning) genom att sofftitta på ettan mot trean i Serie A, Milan mot Napoli.
Första halvlek var snark (låg spelkvalitet) men andra väldigt underhållande. Kul att se Zlatan Ibrahimovic göra sitt 14:e ligamål när Milan tog ett stort steg mot Lo Scudetto. Svenskens straffmål var viktigt och kyligt men Patos 3-0 var kvällens snyggaste.
En icke fotbollsrelaterad sak som slog mig under matchen var att det verkligen är stor skillnad på hur olika spelare firar mål. Kolla in här hur Milanspelarna reagerade när Kevin Prince-Boateng satte 2-0. Varför måste de se så arga och hårda ut?
Nej, usch. Jag propagerar för mer glädje, mindre ilska. Fler koalakramar™, färre knuffar.
Kolla in den här sköna kavalkaden med bland annat Crouchs robotdans, Lucarellis juck och ett oplanerat maskotöverfall. Mer sånt istället!
Jag har visserligen svårt för isländska Stjärnans krystade målgester men i det här klippet finns flera andra inövade hurrasekvenser som samtidigt förmedlar positiv eufori.
Kanske var det så att Zlatan fick sig en överdos av koalakramar™ i Barcelona? Jag får för mig att lagkamraterna och miljön var liiite mjukare där.
Och ni som såg matchen, visst är det så att Zlatans negativa kroppsspråk har kommit tillbaka? Det känns som om han ibland struntar i att hålla frustrationen inom sig när klubbkamraterna inte gör som han vill och sedan misslyckas.
Ja, ja…det kanske bara handlar om nerver inför resan till London nästa vecka. Undra vad svensken skulle tänka sig att offra för avancemang i den där jävla Champions League? Pato?
*****
Ikväll blir det Chelsea-Manchester United för min del.
Jag hoppas på hemmaseger och därmed fortsatt spänning i Premier League. Fast det vore roligt om Ryan Giggs fick sätta en balja. Imorgon är det nämligen exakt 20 år sedan walesarens debut i United. Galet.
Guardian har gjort en sammställning över Giggs tio bästa mål.
Om ni vill hänga med mig under matchens gång så titta in på Twitter.