Sportbloggen
Johanna Garå
Johanna Garå
Arsenal-Barcelona.
Det vattnas i munnen bara jag tänker på kvällens toppmatch i Champions League.
När lagen möttes ifjol, i kvartsfinalen, på Emirates var det en svensk som stod i centrum. Minns ni hur Zlatan missade och missade i den första halvleken men sedan stänkte dit två mål i början på andra?
Arsenal kom dock igen och med fem minuter kvar satte Barcelonasonen Cesc Fàbregas 2-2 på straff. Ett sammandrag hittar ni här.
*****
En som såg matchen förra året från läktarplats var Arsenals Jack Wilshere. Ikväll finns den nyblivne 19-åringen förhoppningsvis på planen.
Foto: AP.
– Vi måste ändra vårt spel lite när vi möter Barcelona. Vi lärde oss mycket förra året. Man måste vara på dem hela tiden och vinna tillbaka bollen – ja, vara lite smålful mot dem. Och när vi har tagit bollen måste vi hålla i den, säger Wilshere som inspireras av kvällens motståndare.
– Jag tittar på Barcelona i La Liga och ser hur Xavi och Iniesta styr matcherna. Jag vill lära mig av dem och spela likadant själv. Barcelona är definitivt mitt andra favoritlag att titta på. De spelar som Arsenal och försöker hålla i bollen.
Wilshere, som i september 2008 blev den yngste Arsenalspelare i ligan någonsin (16 år och 256 dagar), är relativt kort (170 cm) men ändå stark i kroppen. Han har väldigt fin teknik och blick för spelet, och är snabb när han driver med bollen. Se här.
– Att vara liten kan vara en fördel eftersom det ger dig låg tyngdpunkt. Vissa Premier Leaguespelare är enorma. Mot dem kommer du inte vinna 50-50-dueller, så man måste vara smart och spela runt dem. Jag har aldrig haft några problem med fysiken. Jag är inte rädd för att bli sparkad, man vänjer sig, sade Wilshere i den här Sunday Times-intervjun från december 2009.
Liksom Zlatan och Wayne Rooney pratar Arsenalspelaren om filmsekvenser när han ska beskriva hur han läser spelet på planen.
– Jag ser små bilder av var alla befinner sig och vet innan jag har fått bollen ganska väl vad som kommer att ske därnäst.
Wilsheres stil har liknats vid många stora spelares, som Liam Brady och Paul Gascoigne.
I november 2008 ombads Arsène Wenger jämföra den unge engelsmannen med Cesc Fàbregas.
– Han är en annorlunda typ av spelare. Han är mer av en dribblare och Cesc är mer av en framspelare. Wilshere ändrar riktning och tempo oftare medan Cesc passar mer och är väldigt snabbtänkt. Det är lätt att föreställa sig dem spela bra fotboll ihop.
– Liksom Cesc är han en karaktärsspelare. Han är inte rädd att gå in i dueller och gillar det fysiska spelet. Han är helt orädd. Han tar bollen var som helst och struntar i vem han möter. Allt faller sig naturligt för honom.
Foto: AP.
För någon vecka sedan gjorde Wilshere sin första landskamp från start när England mötte Danmark. Jag gillar den här nördiga analysen som BBC gjorde av Wilsheres rörelsemönster i Köpenhamn och jämförelsen med hur han spelar i Arsenal.
*****
Hur det går i kväll?
Jag tror att det blir jämt. 1-1 känns som ett ganska troligt resultat i London.
Det är dock inget snack om att Barcelona, som tappade poäng i ligan i helgen och lär vara revanschsugna, är favoriter till CL-titeln i år med tanke på den makalösa fotboll laget presterat den här säsongen.
Jag vill att ni tittar lite extra på Pedro, en spelare som det är omöjligt att inte tycka om. Ödmjukhet och uppoffring är bara förnamnet när det kommer till den lille kanariern, som i veckan intervjuats av El País.
– Jag är en väldigt normal person. Jag gillar att vara ute i naturen, att vandra och snorkla. Och jag har turen att spela i Barça med Messi, Xavi, Iniesta… Jag är en bättre fotbollsspelare tack vare mina lagkamrater. Jag vet att det är laget som gör mig bra.
Lagkamraterna är också, enligt Pedro, anledningen till varför att han gör så många mål (19 den här säsongen).
– Motståndarförsvaren har tillräckligt med att oroa sig för Villa och Messi…de glömmer bort mig.
När det gäller Pedro minns jag en rolig situation från den mixade zonen på Camp Nou förra säsongen, efter en sen ligamatch.
Min vän Gemma Herrero på Marca var inne i värsta deadlinehetsen så hon stod med mobiltelefonen i högsta hugg och väntade på spelarna för att någon redigerare på redaktionen skulle kunna skriva in citaten direkt in på sidorna. Men de tunga och talföra killarna dröjde med att komma ut till oss.
När Gemma insåg att hon skulle tvingas nöja sig med Pedro, som förutom att han pratar tyst och monotomt aldrig säger något rubrikvänligt, utbrast hon efter en minuts mumlande från kanariern:
– Por favor Pedro! Dame algo! Men kom igen Pedro! Ge mig något!
