Farfar visade vägen ut i skogen

Det var tidig morgon i november 2006 och fortfarande dunkelt inför världscuppremiären i Gällivare. Den förste person jag stötte på efter att ha parkerat bilen nedanför Dundret var Bengt Kalla. Farfar till Charlotte.

Inte visste vi då att sondottern skulle vinna OS-guld.

Men Bengt hade sina aningar då han berättade hur han lotsat den fyraåriga Charlotte ut i spåret och vilken vilja av stål hon visat tidigt.

– Henne går det inte att lura med någonting, konstaterade farfar. Några timmar senare hade den då 19-årige Charlotte blivit sensationell sjua bland alla storfräsare. Jag minns att Marit Björgen var före henne i prislistan.

I Whistler var det ombytta roller. Charlotte gjorde som Muhammad Ali – flöt som en fjäril och stack som ett bi . Hon gick på knock direkt i den svårbemästrade, moddiga snön och ledde från start till mål. På plats i Kanada undrar jag hur högt TV-sportens kommentator Anders Blomquist skrek när Kalla skar mållinjen?