Sportbloggen

Jan Majlard

Jan Majlard

The show must go on”.

Den slitna klyschan sände trots all värme och pompa och ståt ett kallt stråk över OS-invigningen i Vancouver.

Alla färgsprakande folkdräkter i hela världen kunde inte undantränga tragiken från tidigare på dagen. Men föreställningen måste fortgå bland jättelika isskulpturer och dansare utklädda som ursprungsbefolkning.

Över 50 000 åskådare i BC Place gav Georgiens trupp stående ovationer då de marscherade in med svarta sorgband. Georgien lämnade invigningsceremonin direkt efter intåget.

IOK-presidenten Jacques Rogge såg deltagande på från hedersläktaren. Den annars så vitale belgaren såg plötsligt åldrad ut; allvarlig och dyster som om han i sitt inre tvekade inför de olympiska lekarna.

Tillsammans med organisationskommitténs chef John Furlong invigde Rogge de 21:a vinterspelen genom känslosamma tal. En tyst minut följde.

Inte bara dödsolyckan med rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili hade förmörkat den första dagen. Flera utfall mot fackelbärare solkade värdskapets första dag. Men Arnold Schwarzenegger fick vara ifred. Typiskt.

Själv hade jag en sällsynt lång dags färd mot natt efter byte i London och mangling i klass med Mångsbodarna genom säkerhetskontrollen på Heathrow. Hann med en fika och stötte ihop med Stefan Olsson från Västerås med flickvännen Angela från Vancouver. Kan de hålla sams när hockeyn börjar?

Av alla jet laggade intryck minns jag bäst frågan från juridikstuderande britten Daniel i flygstolen bredvid:

– Hur kommer man på att man har talang för backhoppning?

Ja, säg det. På tåget in från flygplatsen läser jag att Kanada är 22 gånger större än Sverige. Och vi som tycker att vi bor i ett stort land. Ändå är fanbäraren Clara Hughes, skridsko, en doldis. ”GO CANADA GO!” är gångbart även utan klubba i hand. Det vilar en patriotism över kanadensare som inte bara med tanke på den röda färgen i flaggan snuddar vid den norska.

Bara USA har en större OS-trupp (208) än Kanada (206). I stark kontrast till OS-debutanterna Colombia, Pakistan och Peru med sina enda deltagare.

Det var gott om hockeyspelare som tilldelats den stora äran att bära sitt lands fana. Aleksej Morozov (Ryssland), Jaromir Jagr, (Tjeckien), Ville Peltonen (Finland), Sigmund Palffy (Slovakien) för att nämna några.

Kul att SOK nappade på mitt förslag att satsa på Peter Forsberg. ”Foppa” andades kvällsluft som om han redan gjort sitt första byte, men såg stolt ut. Bakom honom tittade debutanten Adrian Schultheiss storögt ut mot publiken, medan freestyleåkaren Jesper Björnlund och damhockeyspelaren Danijela Rundqvist intog en mer uppknäppt attityd.

Det gjorde även Bryan Adams, som till skillnad från Luciano Pavarotti i Turin för fyra år sedan, väl sjöng på riktigt?

Efter tre timmars show som fortgick i över tre timmar tändes elden. Wayne Gretzky var med i det lag av fackelbärare, som efter tekniska problem, till slut kunde tända elden.

Ishockeyikonen förde avslutningsvis elden vidare utomhus.

Fler bloggar