Gracias y adiós (tack och adjö)

Först och främst, låt mig förtydliga att det här är ett
förskrivet inlägg. Jag bloggar inte på självaste julafton. Någon måtta får det
vara.

Jag vill tacka er läsare för uppmärksamheten och för
mejlen.

Jag vill också tacka alla ofrivilligt medverkande:

Alfonsa, som gjort över tusen matcher på Camp Nou.

”Björnen”, som delade ut underkläder.

Iker Casillas fyra gånger bara för att.

Cesc som jag tyckte synd om.

Cristiano Ronaldo, the one and only.

Guti, som gangstrade.

Hasse Backe, som inte blev förbundskapten.

Marcus Allbäck, för alla klick.

Magnus Jernemyr, för handbollen.

Messi, för fotbollen.

Linus Schröder, som får utstå mycket.

MacBeth Sibaya, som har ett coolt namn.

Mamma, som gissade fel.

Michael Laudrup, som såg El Clásico.

Joan Laporta aka ”Party Boy Jan”, som gillar att vinna och festa (och leka politiker).

Rodrigo Messi, som förtydligade (och som .

Sergio Ramos och Odi, för att ni var med på tv och var så söta ihop.

”Tandborstkillen”, som stal showen.

”Tjyvlyssnerskan”, som lyssnat och varit rolig.

”Trean”.

Xavi, (Barças svar på Anders Svensson) som inte bor hemma.

Och slutligen tack till Zlatan Ibrahimovic, aka ”Big Z”, som valde att spela i ett lag med sin hemmaplan i Barcelona.

Innan jag i onsdags inledde min Zlatan-avprogrammering såg jag
SVT-serien ”I Zlatans Fotspår”. I del åtta, det sista avsnittet, får man se en sida av Zlatan som aldrig kommer fram i tv-intervjuer längre. Check it out!

Med det sagt, god jul och gott nytt år från mig och Andy.

Foto: Don Balón (det vänstra).