Plus och minus med Barcelona

Fem dagar kan verkligen kännas som en istid. Men istället för att gnälla över den svinkalla verkligheten i Stockholm tänkte jag hylla den granna gårdagen i Kataloniens huvudstad.

Jag har under mina elva veckor (åtta livematcher!) nämligen kommit fram till att Barcelona antagligen är världens bästa stad att bo i. (OBS: Jag gillar verkligen Madrid också. Och jag skulle gärna pröva New York ett tag.)

Plus med Barcelona (utan inbördes ordning):

Ljuset.

Kaffet är makalöst gott.

Yngre reser sig för äldre på tunnelbanan.

Ligger vid havet.

Stort utbud av allt (mat, barer, sport- och kulturupplevelser, shopping).

Billigt att äta och dricka ute.

Stor blandning av människor, kulturer och språk.

Eftersom man inte känner så många kan man bära en tokig hatt bland folk.

Trevliga människor.

Solen skiner även i november/december.

1,62 meter är relativt långt.

Tåget till flygplatsen kostar lika lite som en tunnelbanetur.

Grönsakerna smakar mycket.

Inga snöstormar.

Folk är inte lika stressade.

Det finns så klart flera minus med Barcelona också:

Avloppslukt här och där, framför allt i Barceloneta.

Hundbajs här och där, framför allt överallt.

Filmerna är dubbade.

Folk röker överallt.

Icke-isolerade hus.

Butikerna stängda på söndagar.

Kompisarna i Sverige är långt bort.

Lite grönska inne i centrum.

Gatuarbeten utanför lägenheten hela tiden.

Barças träningsanläggning ligger i Tjotahejti.

Familjen finns långt bort.

Jag kommer säkert på fler plus och minus medan jag pulsar hemåt i snön och den svidande kylan…

Uppdatering: Johan mailar ett till tips. ”Om du gillar att jogga eller cykla så måste man bege sig upp på Collserola och följa det som kallas carretera de les Aigues. Den syns som ett streck halvvägs upp på bergsryggen som ligger längs med hela staden. Om man bor nere i staden så tror man inte att berget kan ge så mycket utsikt men det är en helt makalös träningsrunda. För den riktigt sportige så kan man göra det hur jobbigt som helst genom att ta turer upp mot topparna eller Tibidabo men att bara följa Aigues är fullt tillräckligt.”