Sportbloggen

Johanna Garå

Johanna Garå

”Det var bättre förr.” Ett uttryck som jag avskyr att höra – om historien som
följer inte är rolig/intressant eller om jag inte själv var med förr.

Men nu ska ni få höra, kära barn,
hur underbart det var att som frilansjournalist följa Barça under hösten 2004.
Den avslappnade holländaren Frank Rijkaard tränade då detta stjärnspäckade lag
som förutom de katalanska favoriterna Xavi och Puyol också innehöll charmiga utländska
storspelare som Ronaldinho, Deco, Samuel Eto’o – och Henrik
Larsson. Dessutom debuterade en liten argentinare vid namn Leo Messi den 16 oktober 2004.

Foto: AP.

Då, på den gamla goda tiden, kunde
man som reporter nästan bli inbjuden att vara med inne på träningsplanen som
låg alldeles bakom Camp Nou.

Okej, nu ljög jag. Men vi stod i alla fall längs
den kortsida som hade en dörr i stängslet, där spelarna gick in och ut. Det
betydde att man hade ca 30 sekunder på sig att haffa och snacka med
spelarna medan de gick till omklädningsrummet.

De stojiga träningarna var dessutom ofta
öppna för fansen. De stod längs den ena långsidan och kunde följa sina idoler
från nära håll.

Jag tycker till exempel att det var väldigt roligt att se Henke och Ronaldinho spela
fotbollstennis i samma lag. Och det var speciellt kul att se svensken försöka härma
brassens bolltrolleri. Jag minns speciellt en gång – ett av mina finaste
fotbollsminnen (de är så otroligt många, kära barn) – då ”Ronnie” tog ner en
höjdboll på bröstet och bröstade upp den igen direkt, flera meter upp i luften.
Han gjorde samma igen, och igen. Helt otroligt. När Henke sen skulle
testa flög bollen direkt iväg åt tjotahejti.

NU

Efter elva stopp med tunnelbanan är jag till slut framme vid
hållplatsen Maria Cristina, den som ligger närmast Barcelonas hemmaarena Camp
Nou (där laget brukade träna). Det är dags att hoppa på den nya spårvagnslinjen T3 och åka ut mot förorten Sant Joan Despí, två mil, 16 hållplatser och en halvtimmes färd
västerut. Att ta en taxi är det inte tal om i dessa kristider.

Väl framme vid det 136 839 m2 stora träningskomplexet
Ciutat esportiva Joan Gamper får jag, om jag har tur, se Messi och Zlatan
Ibrahimovic värma upp – 100 meter bort. Guardiola väljer ju oftast den
bortersta planen för träningarna.

Efter 15 minuter motas alla journalister och fotografer,
förutom klubbens egna (Barça TV) bort, ner och in i
det stora presskonferensrummet. Där får vi vänta snällt i minst en timme till den korta audiensen med Guardiola eller någon av spelarna. Har man riktig otur, som under
landslagssamlingarna, så dyker bara tredjemålvakten upp.

Jag hoppas att du så här långt har läst det här inlägget med de ironiska glasögonen på.

Det är verkligen inte så besvärligt att bevaka Barça anno 2009 men FC Barcelona blivit mycket
mer tillknäppt och svårjobbat sedan Guardiola tog över. Det är alla överens om. Managern vill ha totalkontroll på allt som händer kring laget och det har han. Och med handen på reporterhjärtat – det gick ju ganska
bra för Barça under fjolårssäsongen när han fick fria tyglar…

Fler bloggar