Välkomna känsloyttringar

Jag har legat däckad i feber några dagar. Tid att ta ett grepp på högen av olästa böcker. Vädermannen av Ulf Lundell. Jag slås av hans idrottsintresse, formel-1 och spansk ligafotboll. Han hetsar upp sig över en filmande Messi så till den milda grad att han är tvungen att stänga av tv:n.
Några liknande känsloyttringar har sändningarna från Åre inte framkallat hos mig. Däremot har en del av åkarna visat känslor och det känns fint i en tid då elitidrottare väntas fungera och prestera som maskiner.
Jag tänker förstås på Hans Olssons tårar. Han tog sitt livs andra pallplats i störtlopp och fick göra det på hemmaplan och har i säsongens elfte timme hittat fram till nåt bra att bygga på. Vilken revansch efter VM-debaclet.
Och en sammanbiten Anja, nära till tårar. Hon sade nästan i beklagande ton att hon har så lätt att fokusera på det negativa när det går dåligt. vad är det för fel på det? Det är ju detta som ska förbättras så att hon återfår sin konkurrenskraft.