En svensk oliv i Val d’Isère

Då kör vi.
Ja, vi och vi förresten. Är rätt nöjd med att stå vid målfållan och titta uppåt mot Solaise och Bellevarde (dam- respektive herrnedfarterna i Val d’Isère-VM) – bara det ger svindelkänsla.
Även om jag hoppas få tid till några egna åk under VM-veckorna är jag inte det minsta avundsjuk på Anja Pärson, Jessica Lindell-Vikarby och Frida Hansdotter som på tisdagseftermiddagen ska kasta sig ut i näst intill okänd terräng.
Var förresten en lite udda presskonferens på måndagen. Flera gånger tog Anja upp pressen hon känner – utan att någon av oss journalister egentligen frågat om det.
Men Anja är väl som en oliv – som bäst när hon pressas (som tjecken Bohumil Hrabal skriver när han berättar om papperspressaren Hanta i En alltför högljudd ensamhet). Frågan är om Pärson från Tärnaby inte rentav är den alpina världens Kalamatavariant.
Det verkar i alla fall som om hon medvetet vill framkalla ett tryck utifrån, kanske för att komma i rätt sinnesstämning.
Och det har ju funkat förr!