Vem vill bo med ”Charly”?

Innsbruck
Grått och kallt

Fyra timmar till avspark.
Från hotellrummet med den plyschklädda gungstolen blickar jag ut mot snöhöljda alptoppar och drömmer om en ny svensk seger. Och varför skulle inte de spanska backarna kunna bli yra i skallen av kombinationen Zlatan Ibrahimovic och Tivolistadion? Kul också att Johan Elmander får chansen från start.

Flänger annars på vägarna mellan den svenska basen i schweiziska Lugano och spelorterna i Österrike. Det är svårt att i bil hålla jämna steg med ”det flygande landslaget”. Särskilt när ratten lämnas till undertecknad som senast råkade överskrida en hastighetsbegränsning i början av 1990-talet.

Sedan har vi det här med rumsbokningarna. Efter en lång natts färd från Salzburg till Lugano efter matchen mot Grekland var ”the emergency room” det enda hotellet kunde erbjuda. Rummet var till den graden undangömt att jag tilldelades en guide som ledde mig genom en korridor kantad av tunga skåp. Sammetsgardiner, en medaljongtapetserad papperskorg, en tv från stenåldern och ett badrum i blekgult kakel med en respektingivande, till synes stötalstrande strömbrytare fulländade föreställningen av att det mycket väl kunde handla om hotellens ”Bermudatriangel” – jag förväntade mig att försvinna spårlöst under förmiddagens slummer.
Att rummet kallades ”Charly” – namnet stod på nyckeln – gjorde det på något sätt ännu mer skräckinjagande.

Jag tog mig dock upp till ytan och ut på vägen igen – den här gången förvisad till baksätet hela sträckan.