Linus Schröder
Lugano, strax efter midnatt
Den längsta EM-dagen hittills är till ända.
Självklart var det också den bästa eftersom turneringen sparkade igång.
Vilken skräckstart Schweiz fick. Alexander Freis öde klarar sig bra i vilken känslodrabbning som helst men får ändå ge sig knappt mot scenen när Dustin Hoffman och hans ”son” lagar fattiga riddare i Kramer mot Kramer.
Skönheten stod Portugals backlinje för – i synnerhet Pepe och Bosingwa som dansade fram på fötter så lätta att de redan nu borde ha erbjudits feta reklamkontrakt med en viss ”vingproducerande” dryck.
Kunde välja på italienska, tyska och franska kommentatorer till matcherna och fastnade för det sistnämnda eftersom jag för en massa år sedan pluggade i Paris ett halvår. Tyvärr hade kanalen ifråga stora tekniska problem inför Portugal-Turkiet och det var nästan så att jag längtade efter en rätoromansk utmaning.
På den svenska träningen övades det fasta situationer bakom lyckta stålgrindar. Det hade nog gått att urskilja någon variant genom de gröna skynkena, men jag tror att landslaget klarade sig undan helskinnat. Solen gjorde nämligen blixtvisit – och ingen journalist hade lust att göra något annat än vända ansiktet uppåt och söderut.
Här är det snarare blötast än varmast i Europa.